Scaber Nestor

Human Rights - Civil Rights - Labor Rights

Varför sköts vargen i Jämtland?

Vad är det för skillnad mellan en varg och en björn? Vilka dödar flest människor per år? Ska vi utrota rovdjuren?

Jag är själv kluven till hela frågan. Initialt var jag fullständigt för en stor rovdjursstam. Och varför inte - andra länder har ju dessa djur. Och Naturvårdsverket berättade glatt att ingen kunde dö eller ens ta skada...



Uppenbarligen var det desinformation. Det tröstar heller knappast någon när man hävdar att biltrafiken är farligare - både för hundar och människor. Trots allt är det här en fara som inte fanns under styvt 100 år. Ingen behövde vara orolig när de gick i en svensk skog. För vi hade som nation i en stor kraftansträngning gemensamt utrotat ett hot mot människors ekonomi och därmed överlevnad.



Nu har vi har i demokratisk ordning beslutat att vi ska återintroducera dessa stora rovdjur i Sverige - men vi struntar i de konsekvenser de orsakar för ortsbefolkningen i de områden där de ska leva.



Och det är här det blir svårt för mig - för trots allt är det här en fråga om rättvisa.



Man kan tycka vad man vill om jakt, bärplockning, djur & renskötsel och folk som vill bo och vara på landet, i skogen. Men det är uppenbart att vi skiter i de problem som rovdjuren orsakar för dessa människor. Allt för att vi ska få känna oss lite goda och ädla ett tag. Vilda vackra vargar som ensamma ylar mot månen. Söta lurviga björnar som plockar bär. I Sverige - fast väldigt långt bort ifrån där vi själva bor - annars måste vi så klart skjuta dem direkt.



Att det inte finns några vettiga ekologiska eller konservationsskäl vet vi - dessa djur är varken utrotningshotade eller viktiga i ekologin. I realiteten hade vi själva tagit deras plats i näringskedjan. Alla argument utom möjligen etiska är i själva verket känslomässiga och det är i och för sig ok. Frågan är bara varför dessa känslor är viktigare än tillvaron för de människor som får sina liv påtagligt försämrade?



Det här är ingen hemlighet. Det är uppenbart att en stor mängd människor anser att svaret på den frågan är något i stil med: -'Men vargarna då? Deras rätt att leva/finnas/jaga är minst lika stor!' - något som för mig mest visar hur illa ställt det står med oss själva. Vi har lättare att relatera till en annan art än till andra människor.



Orättvisan kvarstår dock. Det minsta vi kunde göra är att se till att ekonomiskt kompensera de som berörs. Ordentligt. Men så roligt var det tydligen inte att ha stora rovdjur.

@ "Anonym".



Var ska jag börja.



1. Ingen har någonsin berättat att det inte skulle vara någon fara med rovdjur av vargens kaliber.

Om så vill jag att du specificerar när och av vem.



2. Vargens återkomst till Sverige klarade de av själva, det politiska beslutet gällde att inte återigen försöka utrota den.



3. Ingen skiter i problemen med rovdjur, det är därför det idag finns riktigt bra rovdjursstängsel att sätta upp.

Att man sedan väljer att låta bli av okänd anledning är faktiskt inte rovdjurets problem.



4. Boskapsskötare får ekonomisk ersättning för de djur som tas, det finns också tilläggsförsäkringar man kan ta för att skydda sig ekonomiskt.



5. Cirkelresonemanget att vargen inte är viktig i ekologin för att människan tagit deras plats är riktigt dåligt i en annars utförlig beskrivning.

Vargen är inte det på grund av den enorma jakten, vilket gjorde att allmän jakt på vilt som älg och rådjur var tvunget att införas.



Nu när rovdjursstammarna växer till sig så att de kan återta sin naturliga del i kretsloppet, då vill jägarna skjuta dem med?



Jag är imponerad av din utförliga beskrivning, men tyvärr finns det stora hål i den.

Hoppas du återkommer med fler argument, gärna med länkar som backar upp vissa delar.

Jag ska försöka svara på Dina kommentarer, trots hålen i min argumentation och huvud.



1. Vilka som påstod stora rovdjur var ofarliga? Främst Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. -'INGEN har dött av rovdjursattacker de senaste 100 åren i Sverige!' Och de historiska belägg som fanns för tidigare dödsfall ifrågasattes. När? Ända fram tills det dog någon.



Första gången jag hörde detta påstående var på ett informationsmöte som Länsstyrelsen Västerbotten höll för skogsägare, jägare och allmänhet i slutet på 1980-talet. Senare stod det åtskilliga gånger i tidningar och upprepades i TV under hela 90-talet. Du kan inte ha missat det här?!



Min egen övertygelse att det här inte handlade om ond vilja, utan en kombination av naivitet och önsketänkande. Om dåligt underbyggda påståenden som på grund av sin användbarhet fick spridning. Om inte annat kan jag se till mig själv då jag skam till sägandes använt just vargar och björnars ofarlighet i argumentation.



Självklart låter det annorlunda nu. För bevisligen har människor attackerats - även om de flesta har varit jägare och därmed tydligen har tveksamt människovärde emellanåt.



2. Inga politiska beslut? Fast nu blir det hårklyverier. Det är klart att det var ett politiskt beslut att vi skulle ha stora rovdjur i hela landet, även utanför nationalparker i det yttersta norr eller strövande vargar från Norge - tidigare skyddsjagades de som gick utanför tillåtna områden. Jag vill minnas att det handlade om någon form av ratificering av ett internationellt avtal som användes som motivering varför vi borde utöka rovdjursstammens utbredning till 'hela' landet.



3. Stängsel en lösning? Hur hägnar man in bär och svampmarker? Jaktmarker? Vägen till skolan? Sitt hus?! Du väljer att se på det här ur ett 'von oben'-perspektiv. Alla problem är inte relaterade till människor som får sina djur slagna vid sin ladugård. Och om så vore - vem vill bo i ett koncentrationsläger?



Stängsel är dessutom en kostnad - vi talar om verksamheter som har låg lönsamhet. Det är därtill meningslöst att jämföra med andra länder där låga lönekostnader gör det möjligt med herdar mm.



Det här är ytterligare ett problem för människor, landsändor och näringar som sedan tidigare lever på små marginaler.



4. Det är klart att det finns en slags ersättning. Men inte för alla, den är även liten, kommer efter lång tid och är inte alltid helt enkel att få. Återigen vill jag nog mena att Du väljer ett väldigt snävt synsätt. Och jag misstänker även att Du inte riktigt vill se det från de drabbades perspektiv. Och för övrigt, hur ersätter Du Din bäste vän? Försäkringar? Det är väldigt dyrt, i synnerhet om det verkligen finns rovdjur i området Du bor. Kom ihåg att försäkringsbolag inte är en samhällsservice utan ett sätt att tjäna pengar.



Det här är i min mening själva knäckfrågan om man ska få varg och björn accepterad och slippa få dem tjuvskjutna. Kompensation som känns vettig för de drabbade. Och till samtliga, inte bara vissa tamboskapsägare. Trots det blir det svår att kompensera för förlorad jakt, bär och svampplockare som inte längre törs gå ut i skogen osv.



Ville vi kunde vi försöka - men det är lättare och billigare att påstå att folk är korkade, onda och kan skylla sig själva som bor där de bor.



5. Cirkelresonemang? Jag hävdar att det är en de facto-beskrivning av ett historiskt skeende.



Vi mer eller mindre utrotade varg och björn före år 1900. Och som en parantes lo och järv efter skoterns utbredning i fjällvärden på 1960-talet. Älgstammen var dock fortsatt relativt liten även framgent.



Den allmänna jakten, på älg - andra vilt var redan mer eller mindre 'intecknade' - infördes på 1960-talet eftersom älgstammen exploderade efter 2:a VK då deras naturliga habitat hade genomgått en omfattande förändring.



Jag avser sk 'föryngringsytor' - hyggen. Dessa ger ett massivt tillskott av skott på plantor och unga träd vilka är centrala för älgarnas överlevnadsmöjligheter vintertid.



Då det saknades varg och björn ledde den ökande populationen till skador på växande skog och därmed var det ett ekonomisk-politiskt problem. Som ett reslutat av det tilläts en omfattande jaktverksamhet växa upp främst bland lands och glesbygdsbefolkning.



Den har idag synnerligen stor ekonomisk och rekreationsmässig betydelse och är ytterligare ett bra exempel på hur vi struntar i de problem våra beslut gett och kommer att ge upphov till.



Så, vi jagar och utrotar en art - etiska avvägningar oaktade - därefter övertar vi deras plats som jägare - det är bara om man ser människan som avskild från resten av naturen - att jakt är onaturlig eller moraliskt fel - det går att argumentera för att de stora rovdjuren inte ersattes av oss. Vilket i sig tyder på en världsbild i avsaknad av historisk kontext.



Rådjurens främsta naturliga fiender är för övrigt inte varg utan räv och lo - för nuvarande i alla fall - och då får vi som sagt räkna bort alla jägare.



För mig framstår det som att väldigt många människor som lever i områden som har stora rovdjur är rejält arga på oss andra. Vi har utan att överväga konsekvenser eller kostnader för dem fattat beslut som innebär påtagliga försämringar i deras liv. Rent av att de inte kan bo kvar utan tvingas till att flytta. Att det leder till att man tjuvskjuter varg och björn är inte helt oväntat, om än beklagligt.



Mest förbannade verkar de bli över att vi skiter i lyssna när de beskriver sina problem.



Till sist: jag beklagar, men jag har varken ork eller lust att sitta och länka till sådant som jag betraktar som allmängods.



Lev och må!

Vi tar det i tur och ordning.

Men först vill jag säga att du inte har hål i huvudet och jag har inte påstått något sådant, om det verkat så ber jag om ursäkt.

Däremot var det hål i din argumentation och några har du nu försökt fylla i.



1. Ingen människa har dött för varg i Sverige sedan Göingevargen i mitten av 1800-talet och innan dess finns det inga register, bara folklore där en del med all säkerhet stämmer, men flertalet kan hänvisas till något som mest liknar häxprocesserna något århundrade tidigare och "råttan i pizzan" idag.

Personer och händelser hittades helt enkelt på och fördes vidare tills det togs för sanningar.



Att naturvårdsverket underdrev farorna med en ökad rovdjursstam minns jag mycket väl, jag var på en del möten under 80- och 90-talet, uppvuxen i Värmland som jag är, men aldrig att det skulle vara ofarligt.

Men jag kan bara tala för mig själv och de möten jag var på, likväl som du också bara kan tala för de möten du var på.

Och jag utesluter definitivt inte att det funnits några nötter som försökt framställa vargen som ett sagoväsen utan tänder, dock har jag inte sett till några sen naturvårdsverket anordnade resor till Rumänien nån gång på 90-talet för att studera deras hyfsat stora stam.



2. Det är nog Habitat-direktivet (EU) från 1992 du tänker på.



3. Det är nu boskapshägn jag refererar till.

Nu behöver jag inte ens referera till min uppväxt mitt i de värmländska skogarna.

Men väg till skolan? Huset?

Kanske jag har ett "von oben" på detta, det kan inte jag avgöra.

Men är man så rädd för vilda djur att man är rädd för att skicka sina barn till skolan ska man inte bo i skogen.



Stängsel är en kostnad och bryr man sig om sina kreatur så tar man den.

Har man inte råd så är det inte vargens problem eller hur, det vet inte den om, den ser ett byte.

Det har inte med ondska att göra, det handlar om att få så mycket som möjligt för så lite ansträngning som möjligt vilket är en fullständigt normal instinkt hos ett vilt djur, rovdjur som gräsätare.



4. Nej, jag har svårt att se från de drabbades perspektiv eftersom jag inte ser skälet till att befinna sig i en trakt man är rädd för.



För att vara kallare än jag avsett så är det enormt mycket "skyll dig själv" över en hel del av skälen för vargjakt.



Får du inte jaga med lössläppt hund för det finns vargrevir?

Ursäkta mig, men det är i grunden samma djur, hunden vaktar sitt revir och skyddar detta nästan identiskt som en varg om den inte är upplärd till annat.

Kastar du in en jakthund i ett vargrevir så kommer den att vara en konkurrent till vargens föda.



5. Det är mycket riktigt ett de facto att många stora rovdjur nästan var ute ur ekologin för 100 år sedan.

Men inte desto mindre ett cirkelresonemang.

Att använda det faktum att det varit få rovdjur i Sverige som skäl för att hålla dem borta är ett resonemang som kan beskrivas så här:



"Vargen var nästan utrotad, alltså måste den fortsätta vara det, annars är den inte utrotad och det måste den vara eftersom den var det då."



Resonemanget går i en cirkel där var och en av slutsatserna är beroende av varandra.



Där passar det inte in att vargen är på återgång.



Jag gillar ditt avslutande exempel om älg och kalhyggen, det du dock har glömt att räkna in är att om det funnits tillräckligt med stora rovdjur så hade en växande älgstam (troligen) hållits tillbaka av en växande rovdjursstam.



DÅ, hade det funnits skäl för licens och omfattande skyddsjakt eftersom vi hade haft en livskraftig rovdjursstam.

Det har vi inte idag.



Jag vet att det finns väldigt många personer i glesbygd som anser att det är deras födslorätt att skjuta av "game" såväl som de rovdjur som hotar deras sätt att leva.



Dit har jag inga som helst sympatier, jag har levt bland dem och jag kan bara säga att alla har ett grundläggande lika värde, något jag propagerar för hårt.

Men de har ingen mer betydelse än så för mig.



Hade det inte varit för dessa hade det funnits plats för skyddsjakt, bättre lagar för att skydda boskapsbesättningar, mer medel till kompensation för de som verkligen drabbas.

Jag avsåg mest att vara putslustig med min referens till huvudhål - så det finns verkligen ingen anledning för Dig att be om ursäkt. Om något är det i sådana fall jag som är boven.



1. Varg dödar då och då folk. Det är i huvudsak en funktion av deras antal och tillgång på föda hur ofta det blir. Men uppenbarligen talar vi förbi varandra då jag även avsåg björn när jag skrev 'stor rovdjursstam'.



2. EU och 1992? Det är möjligt, men jag vill minnas att det var ett fördrag som Sverige ratificerade tidigare än så - men mitt minne är inte alltid det bästa.



3. & 4. Mm, man kan resonera så. Att det är den som blir rädd för rovdjur som det är fel på. Rökning, trafik och nedfallande träd är statistiskt sett betydligt farligare. Liksom att vill man inte leva med rovdjur får man flytta då.



Men varg och björn är ett nytt fenomen. I vart fall i ett mänskligt perspektiv. Den som nu bor där det går varg på skogen, stryker björnar runt huset, har fått det nyligen. Och handen på hjärtat - om Du är förälder, vill Du skicka Dina barn genom skogen till skolan om det finns varg och björn? Exakt hur trygg är Du själv? Den som svarar att det är helt ofarligt är antingen inte trovärdig eller är adrenalinkicksberoende.



Sen är flytt ett rätt dåligt argument att bemöta oroliga människor med. Det är inte alla som kan, har råd eller vill bo någon annanstans. Och trots allt: det är ju VI som har orsakat problemet för dem! De var där före rovdjuren. Vi hindrar dem från att lösa problemet.



Det är i sammanhanget rätt meningslöst att hävda att det fanns varg i hela landet på 1700-talet. Det fanns malaria med. I ett samhällsstrukturellt perspektiv var bägge ett problem som vi på olika sätt eliminerade. Varför var ett riktigt att åtgärda men inte det andra? För att vargar är vackrare än malariaparasiten?



Men det bästa argumentet mot 'flytta om Du är rädd' är att det inte finns, och kommer heller inte finnas några vargar eller björnar i Stockholm. Därför att där bor det riktiga människor som räknas - så flytta-argumentationen handlar egentligen om att det finns områden där befolkningen har mindre värde. Tills även de bosätter sig i en stad. Vilket kanske rimmar illa med människors lika värde?



Jakt med lösdrivande hund är en av anledningarna till att jägare är så mycket emot varg. Delvis går det här att åtgärda med andra metoder och hundraser - men det är ytterligare ett av de problem som vi glatt skiter i genom att mena att så här gör vargar. Resultatet är knappast en högre acceptans för varg.



Det samma får man nog säga om Ditt resonemang kring stängsel - och jag utgår ifrån att Du inte menar att jag påstått att vargar är onda.



5. Att argumentation hänger ihop, att en slutsats leder till nästa är inte ett cirkelresonemang. Det är bara sant om det första ger det andra om det andra ger det första.



Jag tvingas att citera mig själv:

'Att det inte finns några vettiga ekologiska eller konservationsskäl vet vi - dessa djur är varken utrotningshotade eller viktiga i ekologin. I realiteten hade vi själva tagit deras plats i näringskedjan'



Jag förtydligar:



Det finns ingen ekologiska eller konservationsskäl att ha stora rovdjur i Sverige. Det är inte hotade som arter - De finns i stort antal i andra länder.



Första påståendet: Det stora rovdjuren behövs inte skyddas för sina geners skull.



Uppenbarligen fungerade de ekologiska habitat som de stora rovdjuren befolkade även efter deras försvinnande. När dessa ändrades ökade en art, älg, i antal och människan fyllde den roll varg och björn haft tidigare. Eller kunde haft som Du påpekar.



Andra påståendet: De stora rovdjuren behövs inte för att skydda ekologin.



Det här är två påståenden, MEN det första ger inte det andra för att det andra ger den första. Ergo inget cirkelresonemang.



Även rådjuren har ökad kraftigt i omfattning - men det är delvis ett resultat av aktiva åtgärder från viltvårdande jägare och delvis ett resultat av rävpest och lons stora nedgång.



Ur ett strikt nyttomaximerande perspektiv går det kanske att argumentera åt andra hållet, dvs att vi utrotade de stora rovdjuren för att de var våra konkurrenter i näringskedjan och att de därför inte kan tillåtas öka i antal. Och i viss mån går det att tolka det historiska skeendet så då man ordnade stora drevjakter efter varg på 17- och 1800-talen. Dock var det i realiteten för att skydda de egna husdjuren, snarare än konkurrens om vilt.



Men inte heller det här blir en cirkelargumentation. En beskrivning av ett förlopp är inte heller en argumentation, utan en återgivning eller redogörelse. Möjligen felaktig, men det är något annat.



Jag vet inte var jag skrev



'Vargen var nästan utrotad, alltså måste den fortsätta vara det, annars är den inte utrotad och det måste den vara eftersom den var det då'



Det här blir lite likt strawmanargumentation, håller Du inte med?



Men det går utmärkt att argumentera att vi har få av något, därför är det lönt att behålla detta sakernas tillstånd - under förutsättning att det är ett bra tillstånd som det är nu, eller hur?



För det är viktigt att komma ihåg att människan verkligen ingår i näringskedjan, att vi är en del av naturen - inte några om än välvilliga men ändå utanförstående observatörer. Konsekvenserna av den typen av tankar kan man återfinna i det industriella jordbruket och det allmänna skövlandet av naturen.



Min slutsats kring stora rovdjur är numera att vi måste tillämpa viss moderation - i synnerhet som det annars blir ett både onödigt och orättvist problem för de som bor där rovdjuren finns. Och att om vi inte vill betala får vi räkna med att folk blir förbannade, både på oss och på rovdjuren.



Skyddsjakt har en fördel, och det är att det, förhoppningsvis, leder till att varg och björn blir försiktigare och de mest oräddas arvsanlag inte förökas. Alternativet är antagligen fler döda människor och i längden mindre utrymme för stora rovdjur.



Det finns onekligen ett problem med inavel för just varg - men det löser vi inte med att inte bedriva skyddsjakt. Mig veterligen är det bara utplantering av vargar med andra gener som kan åtgärda det.



Ha det!

Vi börjar med missförstånden.

"vargen var nästan utrotad" är inget du skrev, det var ett exempel på ett cirkelargument, vilket jag borde förtydligat.



Jag tror vi är klara med ettan och tvåan, jag är osäker på tidigare politiska beslut än 1992, förutom fridlysningen på 60-talet.



3 och 4

Här tror jag du generaliserar lite för hårt.

Björn och varg som stryker runt husknutarna är allt annat än vanligt.

Då pratar vi om avskilda gårdar mitt i skogen.

I orter som Malung, Deje, Munkfors, Älvdalen och liknande orter i Jämtland/Härjedalen så är antalet vargar som förirrat sig in bland tätare bebyggelse lätträknade och då menar jag sammanlagt under en väldigt lång tid.



Jag menar att den rädslan som uppvisas är fullt verklig för de som upplever den, men att den är uppblåst av personer som aktivt vill utrota varg, personer som inte skyr några medel för sitt närmast psykotiska beteende.



5. Argumenten är ju fortfarande att vi måste belöna personers irrationella rädsla för stora rovdjur genom att hävda att de varit borta så måste de hållas borta för att de varit borta, ergo cirkelargument.



Och avskjutning av rovdjur ska bara ske om stammen är livskraftig, att vi plockat bort en djurart från området och ersatt den med oss själva är inte ett skäl för att fortsätta hålla den borta.



Om ett rovdjur kommer tillbaka beror det på att det finns förutsättningar till det, inaveln är ett problem och det är därför jag inte argumenterar mot skyddsjakt, den har blivit ett nödvändigt ont på grund av inaveln och illegal jakt riktad mot alfa-par, just för att försvaga stammen.



Däremot, licensjakten som nu kommer är däremot en styggelse, en eftergift mot en jägarlobby som drivs av ett oresonligt hat mot en konkurrent om bytesdjur.



Se bara på jägarnas riksförbunds inlägg jag citerat ovan.

Där pratar de inte om moderering, där pratar de, om än halvdant tillrättalagt, om urskiljningslös utrotning.



Nu invandrar det friska gener från Ryssland, som kanske redan har förökat sig med den "nya" svenska vargstammen.

Jag har inte stora förhoppningar om att de överlever vintern.

Det finns personer som kommer att jaga efter dessa, just för att hålla vargstammen inavlad.



Det är inte den moderering som handlar om de svaga individerna som söker sig till bebyggelse som är problemet med vargjakten.

Det är och fortsätter vara den klick jägare/personer som lägger ut glykolkött, som skaffar sig signalspårare för att leta efter varg med sändare.



Tyvärr har "uppdrag granskning" tagit bort länkarna till de program de gjorde om illegal jakt, men du kan läsa om dem här.



http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=10733&a=201371

Otvivelaktigt är det överdrivet och generaliserande att framställa det här som ett akut problem, visst handlar det om relativt få människor totalt sett - antalet vargar är ju är försvinnande få, kanske 200 - 250 st. Antalet björnar är troligtvis mer än 15 gånger större och därför egentligen betydligt mer relevant för diskussionen just här.



Dock finns det två reservationer. Den första är att både vargar och björnar kan röra sig över stora områden. Vilket innebär att de kan orsaka problem och/eller oro över stora områden relativt sin lilla mängd. Den andra att avsikten är att vi ska öka antalet stora djur påtagligt - varför man kan anta att större delen av vad som i dag är glesbygd kommer att innehålla en population med stora rovdjur.



Så det är fullt rimligt att anta att huvuddelen av dessa områden kan räkna med att det 'stryker' rovdjur runt husen. Ibland. Och notera att det förekommer att både björnar och i betydligt mindre utsträckning varg gör så idag. Här i Västerbotten har även mindre byar problem med björn - alltså inte bara ensamma gårdar.



För övrigt är just det argumentet: det här gäller bara få människor på isolerade gåradar, är i sig är ett sätt att förminska människor och deras problem. Jag säger inte att Du påstår det, men bara för att en mindre andel av befolkningen har ett problem betyder inte det att problemet inte finns. Eller hur?



Sen har Du rätt i att det finns de som överdriver problemen, precis som det finns de som vägrar se att det finns några.



5. Jag upplever att det egentligen är poänglöst att diskutera mer om vad Du hävdar är cirkelargumentation. Huvudsakligen för att Du tillskriver mig åsikter jag inte har och påståenden jag inte gjort.



Som jag skrev tidigare är det vad som kallas 'strawmanargumentation..



Det här påminner om den argumentation jag sett från rabiata djurrättsaktivister och varghatare - men hur fruktbart är det?



Som jag skrev tidigare är det extremt osannolikt att ens möta en varg. Det är betydligt mer sannolikt att möta björn - men bara några få människor per år skadas. Alltså är det en irrationell rädsla när människor är oroliga för rovdjursangrepp på sin eller sina anhörigas personer. Det är något mer sannolikt om det handlar om tam och husdjur.



Det är även väldigt osannolikt att bli överfallsvåldtagen. Det är betydligt mer troligt att Du blir våldtagen av någon Du känner - i alla fall om Du är kvinna. Ändå är det i min hemort många kvinnor som är rädda när de är ensamma ute. Det är så klart irrationellt. Men inte desto mindre är dessa personer arga på samhället och män generellt för att vi upplevs vara passiva inför problemet.



Och de facto kan man verkligen bli anfallen av björnar. Dödad. Med en ökad vargstam är det sannolikt att även vargar i Sverige kommer att ta livet av någon till sist. Och man kan raljera, hävda att allt annat är farligare - men det är ändå så att man säger att de som dör är oviktiga. Att de och deras anhöriga inte räknas.



Och eftersom det här bara gäller en relativt begränsad mängd människor som bor på lands- och glesbygd visar vi vårt kollektiva förakt för dem när vi ignorerar deras oro, hävdar att det inte finns några problem alls. För hos oss är ju det sant.



Naturligtvis borde de sluta åka bil i stället - hur lätt det nu är - men det är mänskligt sätt enklare att hävda att vi andra prioriterar att några 1000-tal rovdjur ska leva framför deras livskvalitét och liv. Och helt fel är det inte.



Sen vet jag inte riktigt om jag påstått att 'att vi plockat bort en djurart från området och ersatt den med oss själva är inte ett skäl för att fortsätta hålla den borta' är ett skäl i sig för något. Rent allmänt kan man så klart argumentera för en sådan ståndpunkt, vi har upprepade gånger gjort det som art. Sen om det är moraliskt rätt är en helt annan fråga.



Vi hade förutsättningar för att ha stora rovdjur i Sverige även på 1950-talet. Men då bodde en större del av befolkningen på landsbygden. Skillnaden då mot nu är att idag är flertalet av väljarkåren bosatt i städer, långt från eventuella problem. Naturen är i stort den samma.



Jag håller inte med Dig om licensjakt - kanske på grund av att jag inte verkar ha samma grundinställning till jakt som Du. Men jämför med de stora rovdjuren i Afrika. Där är det ett återkommande problem att lokalbefolkningen skjuter de utrotningshotade rovdjuren. Ibland för att skydda liv och boskap, men främst för de inkomster skinn, tänder och ben kan ge. När man inrättar jakt och turism under kontrollerade former, vanligen i reservat, inträffar det att lokalbefolkningen får ett intresse av att det finns kvar rovdjur - under förutsättning att de får inkomster från sagda jakt och turism.



Det handlar inte om några sagor med lyckliga slut, men det minskar tjuvskyttet - och min förhoppning är att det samma ska ske i Sverige. Men jag måste medge att jag ser potentiella problem.



Men som det ser ut nu behövs alla åtgärder man kan hitta på för att det minska tjuvjakten - för som Du påpekar är motståndet stort bland de som idag anser att vi skiter i dem och deras problem. Jag betvivlar att den hittillsvarande politiken är en verkningsfull väg att fortsätta på.



Själv tror jag dock mest på ekonomisk kompensation - money talks som sagt.

Jag började med att skriva att jag gav ett exempel och att det inte var citerat från dig, så kan vi skippa strawman-diskussionen?



Skillnaden mellan den Safarijakten jag tror du pratar om och den svenska licensjakten på varg är att jakt inte tillåtits i dessa reservat förrän det funnits en livsduglig stam.

Dvs, där det funnits ett överflöd har jakt tillåtits, där det inte funnits är jakt förbjuden.



Till sist.

Eftersom vargstammen vuxit till sig ganska bra de senaste 10 åren, trots tjuvjakt, tror jag att den tidigare inslagna vägen med restriktiv skyddsjakt är, om än inte idealisk, en långt bättre väg att gå än licensjakt.



Jag håller med om att högre ersättningar hade hjälpt till en viss del.

Men för en del jägare handlar det inte om pengar, de har ingen boskap att skydda.

Bara ett oresonligt hat mot varg.

'Argumenten är ju fortfarande att vi måste belöna personers irrationella rädsla för stora rovdjur genom att hävda att de varit borta så måste de hållas borta för att de varit borta, ergo cirkelargument'

- Var skriver jag det? Om Du klipper och klistrar förändrar Du innebörden - strawmanargumentation.

Men snälla nån, jag har skrivit flera gånger nu att det bara är ett exempel och att det inte är taget från dig, varför fortsätter du tjöta.