Olle Schmidt (fp) utmålar Junilistan som ett "parti på högerkanten"
Olle Schmidt gör detta uttalande på Folkpartiet i Eslöv-bloggen.
De stora debattämnena i veckan har varit Gaza och gasen. Hårda ord har fällts. Det tjeckiska inkommande ordförandeskapet har också presenterat sitt program för det här halvåret. Förväntningarna är inte så stora, eftersom den politiska ledningen i Prag är omvittnat EU-negativa. Det är ingenting som går hem i parlamentet med undantag för en minoritet av EU-skeptiker, i första hand ute på högerkanten, där bl a den svenska Junilistan huserar.
Junilistan är inte ute på högerkanten, det är fortfarande ett tvärpolitiskt parti där de två partiledarna kommer från båda blocken, Sören Wibe är fd Socialdemokrat och Annika Eriksson betecknar sig själv som liberal.
Av valet 2004 kunde man utläsa att Junilistan fick röster från hela den politiska skalan, så man kan lugnt avfärda Schmidts påstående om att vara ett parti på högerkanten som dålig retorik.
(Sören Wibe)
(Annika Eriksson)
Detta vet Olle Schmidt om, så varför han försöker utmåla Junilistan som ett "parti på högerkanten" vill jag gärna ha svar på.
Men jag tror jag vet en del av svaret.
Junilistan fick 14,5 procent av rösterna vid det senaste valet till EU-parlamentet år 2004 och är därmed Sveriges tredje största parti i EU-parlamentet.
Detta är ett hot mot de etablerade riksdagspartierna, så då tar en del till ett amerikanskt knep, svartmåla motståndet.
Vi kan se det på andra vis, tex genom utdelandet av"valfläskbidragen" "Bidrag till informationskampanjer inför EU-Valet".
"Den lösning regeringen valt, och som partisekreterarna nu fått brev om, är att fördela en del av pengarna efter hur det gick i senaste valet till Europaparlamentet, och en del efter röstandelen i det senaste riksdagsvalet.
Resultatet blir då att Junilistan, som är tredje största svenska parti i Europaparlamentet, får mindre pengar än vänsterpartiet och folkpartiet. Detta trots att Junilistan hade ett bättre valresultat än de två partierna.
Centerpartiet föreslås få nästan exakt lika mycket pengar som Junilistan. I parlamentsvalet fick centern ett mandat medan Junilistan fick tre.
Om enbart resultatet av Europaparlamentsvalet hade räknats, skulle fördelningen till Junilistan ha blivit ungefär den dubbla, drygt tre miljoner kronor.
Christer Hallerby, statssekreterare i integrations- och jämställdhetsdepartementet, förklarar hur regeringen resonerat.
- I budgetpropositionen står att riksdagspartierna ska ha ett stöd. Nu har vi lagt till Junilistan för vi tycker det är rimligt att Junilistan också får ett stöd, säger Christer Hallerby.
Men vore det inte mer rättvist att man fick stöd efter just hur det har gått i Europaparlamentsvalet?
- Vi väger in det som en väsentlig faktor. Junilistan, som inte har någon representation i Sveriges riksdag eller i kommuner, får ju ändå här ett väsentligt och stort stöd, säger statssekreterare Christer Hallerby."
Så, vi tar upp några saker som Junilistan har gjort, sedan får andra jämföra med andra partier och berätta vilka som bäst representerar sina väljare.
1. Junilistan berättar vad de gör i EU-Parlamentet.
Junilistan, via sin hemsida, uppdaterar oss konstant över vilka beslut som tas, i vilka frågor som det röstas om och speciellt så berättar de varför de röstat som de röstat.
Ettt förfarande som de övriga partierna i stort saknar helt, både på riksplanet och i EU, vänsterpartiet och miljöpartiet har en bra information, men inte i närheten av det som Junilistan presenterar.
2. Junilistans företrädare är aktiva i parlamentet.
"Både 2006 och 2007 vägrade Nils Lundgren, en av Junilistans EU-parlamentariker, att bevilja Regionkommittén ansvarsfrihet p g a att det pågick undersökningar för att utreda misstänkta bedrägerier och skumraskaffärer. Lundgren tog ansvar för att EU-parlamentets uppgift inte är att dölja bedrägerier, fusk och maktmissbruk för väljarna för att skydda Europeiska unionens rykte (Aftonbladet 20070503). EU-parlamentets uppgift är att ge allmänheten fullständig insyn och säga nej till ansvarsfrihet när det har gått snett. Det är den sortens företrädare väljarna behöver i Bryssel."
Detta tillsammans med en konsekvent linje att inte överföra mer makt till Bryssel/Strasbourg och en vägran att låta förhandlingar ske i det fördolda och en vägran att låta bedragare i parlamentet komma undan med sina bedrägerier tycker iaf jag visar vilka som faktiskt representerar en större del av Sveriges befolkning än vad valresultatet 2004 visar.
Om man går efter närvarolistorna så visar det sig också att Junilistan placerar sig högt, månad efter månad, år efter år,
just för att Junilistan tar sina mandat på allvar och inte som en avstjälpningsplats eller ett tack för lång och trogen tjänst.
Junilistan syns inte ofta i pressen, inte ens när det gäller EU-Frågor.
Detta trots att junilistan frekvent skickar ut debattinlägg till nyhetsmedia, förfrågningar om deltagande i debatter vad gäller EU skickas ut till riksdagspartier, men hamnar sällan i Junilistans brevlåda.
Som Sören Wibe skriver i sitt nyhetsbrev:
[...]
3. "Europa ja - EU-stat nej" och "Ja till EU-medlemskap" men "Nej till Europas Förenta Stater".
Detta var de paroller som skapades inför EU-Valet 2004, paroller som är än mer aktuella idag genom Lissabonfördraget
Lissabonfördraget är ett fördrag som röstats ner tre gånger i de tre folkomröstningarna som tillåtits genomföras.
Därför är den svenska ratificeringen ett hån mot grundläggande demokratiska principer.
Lissabonfördraget är ytterligare ett steg mot ett Europas Förenta stater, med gemensam valutapolitik, med gemensam utrikesminister, president och i förlängningen en gemensam flagga, hymn och idrottare som ska intvingas under samma EU-Flagga.
Detta är Junilistan tillsammans med en överväldigande majoritet av svenska folket mot.
När EU-frågor debatteras av partier och personer som verkligen sitter i parlamentet kommer det att visa sig gansa fort vilka det är som bör kastas ut och vilka som ska få förnyat förtroende.
Niklas Starow.
Bloggare och Junilistan-sympatisör.
Andra om EU, junilistan och europafrågor.
SvD, SydSv, SydSv2, SvD2, Newsdesk, DI, DN, Henrik Alexandersson, Kamferdroppar, e24, Kuriren, Johan Ingerö, Resumé, Stockholms Fria Tidning, Lars Erick, AB, Barometern.
pingat på intressant och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-Parlamentet, Junilistan, EU-valet 2009, europa, Europas Förenta Stater, Ja till EU Nej till EU-Stat, Lissabonfördraget, Nils Lundgren, Sören Wibe, Annika Eriksson, Makteliten mot folket, EU-Parlamentariker, närvaro
De stora debattämnena i veckan har varit Gaza och gasen. Hårda ord har fällts. Det tjeckiska inkommande ordförandeskapet har också presenterat sitt program för det här halvåret. Förväntningarna är inte så stora, eftersom den politiska ledningen i Prag är omvittnat EU-negativa. Det är ingenting som går hem i parlamentet med undantag för en minoritet av EU-skeptiker, i första hand ute på högerkanten, där bl a den svenska Junilistan huserar.
Junilistan är inte ute på högerkanten, det är fortfarande ett tvärpolitiskt parti där de två partiledarna kommer från båda blocken, Sören Wibe är fd Socialdemokrat och Annika Eriksson betecknar sig själv som liberal.
Av valet 2004 kunde man utläsa att Junilistan fick röster från hela den politiska skalan, så man kan lugnt avfärda Schmidts påstående om att vara ett parti på högerkanten som dålig retorik.
(Sören Wibe)
(Annika Eriksson)
Detta vet Olle Schmidt om, så varför han försöker utmåla Junilistan som ett "parti på högerkanten" vill jag gärna ha svar på.
Men jag tror jag vet en del av svaret.
Junilistan fick 14,5 procent av rösterna vid det senaste valet till EU-parlamentet år 2004 och är därmed Sveriges tredje största parti i EU-parlamentet.
Detta är ett hot mot de etablerade riksdagspartierna, så då tar en del till ett amerikanskt knep, svartmåla motståndet.
Vi kan se det på andra vis, tex genom utdelandet av
"Den lösning regeringen valt, och som partisekreterarna nu fått brev om, är att fördela en del av pengarna efter hur det gick i senaste valet till Europaparlamentet, och en del efter röstandelen i det senaste riksdagsvalet.
Resultatet blir då att Junilistan, som är tredje största svenska parti i Europaparlamentet, får mindre pengar än vänsterpartiet och folkpartiet. Detta trots att Junilistan hade ett bättre valresultat än de två partierna.
Centerpartiet föreslås få nästan exakt lika mycket pengar som Junilistan. I parlamentsvalet fick centern ett mandat medan Junilistan fick tre.
Om enbart resultatet av Europaparlamentsvalet hade räknats, skulle fördelningen till Junilistan ha blivit ungefär den dubbla, drygt tre miljoner kronor.
Christer Hallerby, statssekreterare i integrations- och jämställdhetsdepartementet, förklarar hur regeringen resonerat.
- I budgetpropositionen står att riksdagspartierna ska ha ett stöd. Nu har vi lagt till Junilistan för vi tycker det är rimligt att Junilistan också får ett stöd, säger Christer Hallerby.
Men vore det inte mer rättvist att man fick stöd efter just hur det har gått i Europaparlamentsvalet?
- Vi väger in det som en väsentlig faktor. Junilistan, som inte har någon representation i Sveriges riksdag eller i kommuner, får ju ändå här ett väsentligt och stort stöd, säger statssekreterare Christer Hallerby."
Så, vi tar upp några saker som Junilistan har gjort, sedan får andra jämföra med andra partier och berätta vilka som bäst representerar sina väljare.
1. Junilistan berättar vad de gör i EU-Parlamentet.
Junilistan, via sin hemsida, uppdaterar oss konstant över vilka beslut som tas, i vilka frågor som det röstas om och speciellt så berättar de varför de röstat som de röstat.
Ettt förfarande som de övriga partierna i stort saknar helt, både på riksplanet och i EU, vänsterpartiet och miljöpartiet har en bra information, men inte i närheten av det som Junilistan presenterar.
2. Junilistans företrädare är aktiva i parlamentet.
"Både 2006 och 2007 vägrade Nils Lundgren, en av Junilistans EU-parlamentariker, att bevilja Regionkommittén ansvarsfrihet p g a att det pågick undersökningar för att utreda misstänkta bedrägerier och skumraskaffärer. Lundgren tog ansvar för att EU-parlamentets uppgift inte är att dölja bedrägerier, fusk och maktmissbruk för väljarna för att skydda Europeiska unionens rykte (Aftonbladet 20070503). EU-parlamentets uppgift är att ge allmänheten fullständig insyn och säga nej till ansvarsfrihet när det har gått snett. Det är den sortens företrädare väljarna behöver i Bryssel."
Detta tillsammans med en konsekvent linje att inte överföra mer makt till Bryssel/Strasbourg och en vägran att låta förhandlingar ske i det fördolda och en vägran att låta bedragare i parlamentet komma undan med sina bedrägerier tycker iaf jag visar vilka som faktiskt representerar en större del av Sveriges befolkning än vad valresultatet 2004 visar.
Om man går efter närvarolistorna så visar det sig också att Junilistan placerar sig högt, månad efter månad, år efter år,
just för att Junilistan tar sina mandat på allvar och inte som en avstjälpningsplats eller ett tack för lång och trogen tjänst.
Junilistan syns inte ofta i pressen, inte ens när det gäller EU-Frågor.
Detta trots att junilistan frekvent skickar ut debattinlägg till nyhetsmedia, förfrågningar om deltagande i debatter vad gäller EU skickas ut till riksdagspartier, men hamnar sällan i Junilistans brevlåda.
Som Sören Wibe skriver i sitt nyhetsbrev:
[...]
"Vi märker på flera sätt att det är valår, inte minst genom att vi får allt svårare att få nyheter publicerade i pressen.
Junilistan gör regelbundet politiska utspel med pressmeddelanden, böcker och skrifter.
Våra EU-parlamentariker hör till de mest aktiva bland de svenska ledamöterna, enligt EU-parlamentets officiella statistik.
Men oftast bemöts vårt arbete med total tystnad.
Nils Lundgren skrev t ex nyligen en utmärkt bok som heter "Makteliten mot folket", som precis har kommit ut i en andra upplaga.
Hur blev det med medierapporteringen?
Några månader efter att den hade publicerats hade inte en enda tidning kommenterat den.
Jämför detta med vad som skulle skett om t ex Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson skulle författat något liknande. Det skulle bli kommentarer i alla media landet runt, och debatter i otaliga TV-soffor"!
Ju närmare valet vi kommer, desto mer kommer vi dock synas och höras.
Media kan inte nonchalera Sveriges tredje största svenska partiet i EU-parlamentet, ett parti med nästan 15 procent av rösterna.
Vi kommer att beredas tid i direktsända TV-debatter, i radio och rimligtvis även på tidningarnas debattsidor.
När vi väl kommer ut i debatten kommer stödet för Junilistan att successivt växa.
Jag är övertygad om att en stor del av svenskarna (antagligen en majoritet) likt oss tycker att EU har för mycket makt och inflytande.
EU ska arbeta med vissa gränsöverskridande miljöfrågor, utveckla handeln mellan medlemsländerna och göra det enkelt att resa i Europa.
Däremot ska vi inte ha en gemensam utrikespolitik, försvarspolitik, valuta eller ett nytt fördrag som stärker och befäster EU:s makt.
3. "Europa ja - EU-stat nej" och "Ja till EU-medlemskap" men "Nej till Europas Förenta Stater".
Detta var de paroller som skapades inför EU-Valet 2004, paroller som är än mer aktuella idag genom Lissabonfördraget
Lissabonfördraget är ett fördrag som röstats ner tre gånger i de tre folkomröstningarna som tillåtits genomföras.
Därför är den svenska ratificeringen ett hån mot grundläggande demokratiska principer.
Lissabonfördraget är ytterligare ett steg mot ett Europas Förenta stater, med gemensam valutapolitik, med gemensam utrikesminister, president och i förlängningen en gemensam flagga, hymn och idrottare som ska intvingas under samma EU-Flagga.
Detta är Junilistan tillsammans med en överväldigande majoritet av svenska folket mot.
När EU-frågor debatteras av partier och personer som verkligen sitter i parlamentet kommer det att visa sig gansa fort vilka det är som bör kastas ut och vilka som ska få förnyat förtroende.
Niklas Starow.
Bloggare och Junilistan-sympatisör.
Andra om EU, junilistan och europafrågor.
SvD, SydSv, SydSv2, SvD2, Newsdesk, DI, DN, Henrik Alexandersson, Kamferdroppar, e24, Kuriren, Johan Ingerö, Resumé, Stockholms Fria Tidning, Lars Erick, AB, Barometern.
pingat på intressant och twingly.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, EU-Parlamentet, Junilistan, EU-valet 2009, europa, Europas Förenta Stater, Ja till EU Nej till EU-Stat, Lissabonfördraget, Nils Lundgren, Sören Wibe, Annika Eriksson, Makteliten mot folket, EU-Parlamentariker, närvaro
Kommentarer
Trackback
