Scania delar ut miljarder, sedan varslar de anställda.
Jag fick förklarat för mig i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg att aktieutdelning var nödvändigt för att det är en investering som investerarna ska få ut vinst från.
Min fråga är hur vinst kan utfalla om företaget går så dåligt att de är tvungna att varsla?
Hur kan man motivera att 1,5 miljarder av företagets pengar delas ut, för att sedan i ren utpressningsstil kräva att arbetarna ska stå för notan?
Sedan kom jag på att styrelsemedlemmar ofta får stora aktieposter i det företag de sitter i styrelsen för.
Återigen så ser man hur sund marknadsekonomi får stå tillbaka för att kvartalskapitalister vill dränera företag på pengar medans pengar fortfarande finns i företaget.
Nu tvingas metallfacket rösta om mindre arbetstid, lägre semesterersättning och att redan ingångna avtal om löneförhöjningar fryses inne.
Det är med en mix av förtvivlan och ilska jag ser tjänstemannaförbunden ge med sig lättvindigt.
Jag trodde fackförbunden var ämnade att samarbeta i sådana här frågor.
Istället får vi se samma sorts kortsiktiga tänkande som i styrelserummen.
På kort sikt behåller medlemmarna sina jobb, fast med dumpade löner.
På lång sikt så lämnar medlemmarna facket.
Idag kan man nog säga att metallfacket tyvärr inte har mycket till val än att acceptera arbetsgivarens bud eftersom de andra förbunden vänt dem ryggen.
Vi har en potentiellt enorm styrka i arbetarrättsrörelsen.
Tyvärr är många av våra högsta förtroendevalda klenrövar.
Tillsammans är vi starka, söndrade vi falla.
Alfahannen lägger upp debatten på ett mer personligt plan, jag rekommenderar en genomläsning av hans argument också.
Fler om ämnet:
Barometern, Barometern2, SvD, HD, DN, SvD2, DI, Expr.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om scania, varsel, metall, facket, arbetarrättsrörelsen
Min fråga är hur vinst kan utfalla om företaget går så dåligt att de är tvungna att varsla?
Hur kan man motivera att 1,5 miljarder av företagets pengar delas ut, för att sedan i ren utpressningsstil kräva att arbetarna ska stå för notan?
Sedan kom jag på att styrelsemedlemmar ofta får stora aktieposter i det företag de sitter i styrelsen för.
Återigen så ser man hur sund marknadsekonomi får stå tillbaka för att kvartalskapitalister vill dränera företag på pengar medans pengar fortfarande finns i företaget.
Nu tvingas metallfacket rösta om mindre arbetstid, lägre semesterersättning och att redan ingångna avtal om löneförhöjningar fryses inne.
Det är med en mix av förtvivlan och ilska jag ser tjänstemannaförbunden ge med sig lättvindigt.
Jag trodde fackförbunden var ämnade att samarbeta i sådana här frågor.
Istället får vi se samma sorts kortsiktiga tänkande som i styrelserummen.
På kort sikt behåller medlemmarna sina jobb, fast med dumpade löner.
På lång sikt så lämnar medlemmarna facket.
Idag kan man nog säga att metallfacket tyvärr inte har mycket till val än att acceptera arbetsgivarens bud eftersom de andra förbunden vänt dem ryggen.
Vi har en potentiellt enorm styrka i arbetarrättsrörelsen.
Tyvärr är många av våra högsta förtroendevalda klenrövar.
Tillsammans är vi starka, söndrade vi falla.
Alfahannen lägger upp debatten på ett mer personligt plan, jag rekommenderar en genomläsning av hans argument också.
Fler om ämnet:
Barometern, Barometern2, SvD, HD, DN, SvD2, DI, Expr.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om scania, varsel, metall, facket, arbetarrättsrörelsen
Kommentarer
Postat av: Martin Widmark
De är de starka på marknaden som tar hand om pengarna. De svaga får smulorna som blir över. Fackförbunden är svaga och tandlösa, alltså får de anställda nöja sig med smulor. Detta är dock bara böjan, lönerna har inte följt med inflationstakten de senaste tio åren. Om tio år kommer det se ännu värre ut. Så länge ingen intresserar sig för starkare fackförbund så kommer de få se sina löner sjunka.
Som man bäddar får man ligga!
Trackback
