Om man bara läser rubrikerna.
Vi har en stor mängd personer i detta landet som bara läser rubriker och sedan ingenting mer.
Jag var en av dom, men jag har bättrat mig betydligt (hoppas jag)
Men då och då när jag läser en rubrik, så mot bättre vetande så börjar ett inlägg formas i mitt huvud.
Sen läser jag innehållet och då blir jag allt som oftast väldigt besviken.
Som i länken.
Stor rubrik med en bild på Mona Sahlin med texten
”Du förstår ju inte hur det fungerar”
Tittare uppretad på Mona Sahlin i utfrågning i SVT i morse
Den första tanken är "Ah för helvete, hon har inte gjort en Gordon Brown så tätt inpå räknesnurran med löntagare" och i huvudet påbörjas en text om hur svårt det är att motivera en rödgrön valseger med vissa lokomotiv som spårar ur.
Sen läser jag texten och blir bara förbannad på journalistskåpet, för rubriken ger intrycket av att det är mona som citatet gäller, men i texten framkommer det att det var tittaren som vräkt ur sig detta.
Hur låga kriterier har man på en rubrikmakare egentligen?
Vem är det som sätter dom?
Tidningsdöden som det språkades om friskt förra året sedan håller jag fast vid att det är egentligen ett självmord.
För det kanske säljer några extra lösnummer för tillfället, men i det långa loppet så undergräver det förtroendet för journalistkåren och i slutändan så vägrar man betala för skiten.
Fler som skriver om rubrikmakare.
ARAR, Fredric Karén,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Mona sahlin, tidningsdöd, journalism, kvällspress, nyheter, politik, rubrik, rubrikmakare, Gordon Brown
Jag var en av dom, men jag har bättrat mig betydligt (hoppas jag)
Men då och då när jag läser en rubrik, så mot bättre vetande så börjar ett inlägg formas i mitt huvud.
Sen läser jag innehållet och då blir jag allt som oftast väldigt besviken.
Som i länken.
Stor rubrik med en bild på Mona Sahlin med texten
”Du förstår ju inte hur det fungerar”
Tittare uppretad på Mona Sahlin i utfrågning i SVT i morse
Sahlins svar lugnade inte tittaren.
Den första tanken är "Ah för helvete, hon har inte gjort en Gordon Brown så tätt inpå räknesnurran med löntagare" och i huvudet påbörjas en text om hur svårt det är att motivera en rödgrön valseger med vissa lokomotiv som spårar ur.
Sen läser jag texten och blir bara förbannad på journalistskåpet, för rubriken ger intrycket av att det är mona som citatet gäller, men i texten framkommer det att det var tittaren som vräkt ur sig detta.
Hur låga kriterier har man på en rubrikmakare egentligen?
Vem är det som sätter dom?
Tidningsdöden som det språkades om friskt förra året sedan håller jag fast vid att det är egentligen ett självmord.
För det kanske säljer några extra lösnummer för tillfället, men i det långa loppet så undergräver det förtroendet för journalistkåren och i slutändan så vägrar man betala för skiten.
Fler som skriver om rubrikmakare.
ARAR, Fredric Karén,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Mona sahlin, tidningsdöd, journalism, kvällspress, nyheter, politik, rubrik, rubrikmakare, Gordon Brown
Kommentarer
Postat av: Moteld
Instämmer. Majoriteten av befolkningen är felinformerad pga manipulativa och politiserade rubriker. Många drar långtgående slutsatser bara av en löpsedel.
Och när det gäller kvällspress kan man inte vara säker på att innehållet heller är rätt för den delen.
Trackback
