FRA-frågan kommer att bli en EU-fråga, Junilistan ger sig in i debatten.

Jag ställde frågan till junilistan var de står i frågan och fick en snabb respons i form av ett debattinlägg.
Publicerar debattinlägget i sin helhet.




Ligger internationella avtal bakom FRA-lagen?

Man kan undra varför FRA-lagen, som innebär mycket långtgående integritetsproblem, måste drivas igenom så hastigt och med sådan brist på förankring.
En förklaring skulle kunna vara att regeringen helt enkelt har lovat andra länder att införa lagen.
Det är naturligtvis en spekulation, men hemliga dokument som läckt ut visar att EU avser att bygga upp en omfattande säkerhetsbyråkrati och utbyte av känsliga personuppgifter med USA. Sverige är ett av de sex länder som driver på – detta trots att frågan aldrig behandlats av Riksdagen.

Den brittiska tidningen the Guardian avslöjade (7/8-2008) en hemlig EU-rapport som bland annat beskriver ett EU-program för överföring av personuppgifter om européer till USA och överföring av information som samlats in av underrättelsetjänster.
Det hela kallas “Euro-Atlantic area of cooperation”.
Förslaget har under 18 månader arbetats fram av ”framtidsgruppen” som består av inrikes- respektive justitieministrarna från sex EU-länder, däribland tydligen Sverige.

Gruppen föreslår också informationsutbyte inom underrättelseområdet mellan EU-länderna.
Exempelvis kan den bulgariska säkerhetstjänsten få del av FRA:s spaningsresultat och fransmännen kan begära ut uppgifter från den svenska teledatalagringen – och Sverige kan få ut uppgifter om svenskar som svenska staten inte får spionera på själv, men som andra länder kan avlyssna åt oss.

Gruppen föreslår även ett fördjupat polissamarbete, upprättandet av en gemensam paramilitär polisstyrka (ett ”gendarmeri”), harmonisering av invandringspolitiken, samt ökad kontroll och reglering av internet.
Förslagen är tänkta att införas under våren 2009 det vill säga ett halvår innan det svenska EU-ordförandeskapet. Trots detta har frågorna inte ens behandlats av EU-nämnden.

Det av the Guardian avslöjade arbetet med en gemensam säkerhetsbyråkrati är inte unikt.
Det finns flera exempel på hur EU går runt de nationella parlamenten och driver igenom lagstiftning som endast med svårighet skulle passerat de nationella parlamenten.
Ofta helt utan insyn.
Det kontroversiella ACTA-fördraget som ger tullen möjlighet att kontrollera och konfiskera datorer, mp3-spelare och liknande om de misstänker illegal fildelning, arbetas fram utan offentlig debatt.
Mandatet att förhandla fram fördraget klubbades igenom utan diskussion på ett ministermöte om fiskefrågor.

 Och när Thomas Bodström insåg att han inte skulle få med sig Sveriges Riksdag för att tvinga telebolagen att lagra information om alla telefonsamtal och textmeddelanden föreslog han istället samma sak på EU:s ministermöte där det antogs.
När han senare presenterade förslaget i EU-nämnden berättade han inte att det var han själv fört fram det, utan presenterade det som ett initiativ ”av EU”. Detta blev så småningom datalagringsdirektivet som i höst kommer till den svenska riksdagen, nu i form av ett krav från EU.

Att på detta sett flytta beslutsfattandet från de folkvalda parlamenten till de slutna rummen är oacceptabelt.
När inte väljarna eller riksdagsledamöterna vet vilka lagförslag som förbereds eller när beslut i känsliga frågor sker genom ministeruppgörelser på EU-nivå är det svårt att utkräva demokratiskt ansvar.
Vi kan se en tendens till att politiker tar större hänsyn till EU och USA än till de egna medborgarna.
Datalagringslagen, och kanske även FRA-lagen, är ett utslag av detta.

Brottsbekämpning, inklusive terrorismbekämpning, måste ske inom den demokratiska rättsstatens ramar.
Det innebär att åtgärderna måste vara proportionella mot hoten och att besluten måste tas av politiker som är fullt informerade om vad som föreslås.
Det är också de enskilda länderna som måste avgöra vilka avvägningar mellan integritet och säkerhet som skall göras.
Att frågor som dessa avgörs på EU-nivå eller i hemliga förhandlingar är inte acceptabelt.
Internationellt samarbete måste ske med ett tydligt mandat från riksdagen och får inte vara ett alternativ till den parlamentariska demokratin.



Sören Wibe, partiordförande Junilistan

Björn von der Esch, vice partiordförande Junilistan


intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Länkar:
http://www.junilistan.se/
http://www.junilistanskane.se/omoss.html


Om ACTA
Om Datalagringsdirektivet

Glöm inte 16 September-demonstrationerna.
Du kan välja mellan att gå på den stora där samtliga ungdomsförbund, flera av riksdagspartierna och en mängd opinionsbildare kommer att närvara.

Eller den lilla, en samling vid mynttorget & storkyrkan anordnad av pp.

Edit:
Jag rekommenderar den stora framför den lilla, Mynttorget kommer att vara ockuperat av Försvarsmakten och Högvakten.
Säkerheten kommer att vara den högsta under året eftersom Sveriges största skyddsobjekt, Hans Majestät Carl XIV Gustaf samt hela riksdagen kommer att befinna sig på samma plats, då är risken för avhysning stor och det har vi inget att vinna på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0