Jag har inget intresse av att göra frihet och demokrati till en partipolitisk fråga.
Jag förstår att de vill göra frihet i allmänhet och frihet på internet i synnerhet till en partipolitisk fråga och de frågorna har de gjort till sina egna tack vare det politiska etablissemangets överdrivna, närmast maniska, vilja att kompromissa om precis allting.
Men jag är inte idag, var inte igår och kommer med största sannolikhet inte heller i framtiden vara beredd att göra mänskliga rättigheter till en partipolitisk sakfråga.
Dock ser jag en viss nödvändighet i att frågan drivs av ett fokusparti, men jag, likt några andra, anser att PP bör byta namn för att överhuvudtaget vara i närheten av de 5-7% de med lätthet borde få om dessa frågorna drivs över de två nästföljande valen..
Jag såg i ett kommentarsfält en centerpartist som skrev om sina "modiga" riksdagsledamöter som gjorde FRA-Lagen till en acceptabel lag, i det läget kunde jag nitat personen i fråga om denne hade stått framför mig.
Hade inte dessa "modiga" riksdagsledamöter tryckt på ja-knappen hade integritetsskydden inte varit en fråga alls, då hade lagen kastats i papperskorgen och en parlamentarisk diskussion tagit vid.
Och det är där man ser problemet med överdrivet kompromissande, de såg inte en Nej-röst som ett alternativ eftersom det skulle inneburit att FRA-Lagen skulle försenats och antagligen blivit en valfråga 2010.
Ingen riksdagsledamot för alliansen skulle vilja göra en övervakningslag till en valfråga.
Den risken som jag tror ingen ville ta, vare sig sossar eller alliansen, var att en parlamentarisk diskussion kunde kommit fram till att denna övervakningslag inte var nödvändig för att säkra Sverige.
Jag minns Magnus Norell som sade tidigt att FRA-Lagen inte skulle fånga några terrorister, sedan kom Mark Klamberg med sitt avslöjande om sociogram.
Om en parlamentarisk diskussion tagit vid är det sannolikt att dessa saker dykt upp och omöjliggjort FRA-Lagen som den var skriven.
Jag önskar Piratpartiet lycka till idag den 8 December och jag tror att på kort sikt är detta nödvändigt, men det är också farligt på lång sikt.
För om de inte tar sig in i vare sig EU-Parlamentet eller riksdagen så är integritetsfrågorna i svensk politik döda under lång tid framöver.
Och jag är inte helt säker på om den kortsiktiga vinsten är värd den risken.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, frihet, FRA, Ipred, partipolitik, demokrati, EU
lol piratpartiets namn är anstöttande i dom indoktrinerades öron som inte fattat att staten är en maffia som utnyttjar dem utan tror staten håller dem i barmen.
Piratpartist med stolthet,, men namnet kunde faktiskt byttas ut.
Helt rätt där.
Du är en bra man ; )
vi är alla en anpassning av orsak och verkan.
Personligen så borde vi lära från MP och kalla so Integritetspartiet de frihetliga (Även om det låter lite 150 tals liberaler)
Men det namnet skulle iallafall ha positiva vibbar hos de flesta personer.
Varför inte göra medborgarätt till en partipolitisk sakfråga. Uppskattningsvis 85% av riksdagsledamöterna tillhör ju partier som glatt kompromissar bort medborgarnas rättigheter. Detta kommer de fortsätta med tills de på allvar börjar förlora röster och röster kan de bara förlora i fall det finns ett parti som vägra kompromissa med medborgarnas rättigheter att rösta på.
@Henrik Hoffström.
I samma sekund som det blir accepterat av den politiska sfären att Piratpartiet är den enda garanten för medborgerliga rättigheter så slutar den drivas av ungdomsförbunden.
Jag behöver väl inte påminna om att anledningen till att FRA-frågan drevs så framgångsrikt fram till den delade demonstrationen 16 september var för att motståndet var kompakt från yttersta vänstern till en hel del personer på yttersta högerkanten.
Ungdomsförbunden är väldigt duktiga på att kritisera sina moderpartier men så mycket mer än oväsen har jag inte sett ÄN. Än är ett viktigt ord. Jag hoppas verkligen att ungdomsförbunden sätter ner foten på något sätt som känns för moderpartierna. Att som Muf gjort hårt kritisera Moderaterna i FRA och IPRED frågan och sedan bemöta Reinfelt med jubelrop och applåder när han besöker deras riksmöte lär ju inte fått Reinfelt att tro att han behöver ta någon hänsyn till vad Muf tycker.
Jadu.
Om du inte anser att samtliga riksdagens ungdomspartier, representanter för samtliga riksdagspartier (om än inte riksdagsledamöter från alla), nyliberaler och syndikalister demonstrerar i samma demonstrationståg under fyra månaders tid är att sätta ner foten, då vet jag inte vad som är "att sätta ner foten".
Eller vad är det du försöker göra gällande?
Jag vill göra gällande är att det man måste göra är att få fram budskapet att de här frågorna är sådana som spelar roll för hur folk röstar. Man kunde ju tro att det kompakta FRA och IPRED motståndet från många håll skulle räcka men dessvärre verkar så inte vara fallet. Regeringen kör ju på precis som om de här frågorna på inget sätt kommer påverka de kommande valen. I Det här läget tycker jag att det kan vara lämpligare att göra en skarpare markering.
Jag får inte plats med en lång utläggning i en bloggkommentar men för att fortsätta på exemplet MUF Så tycker jag att de borde gå ut och markera att de inte längre kan stödja moderaterna med tanke på att moderaterna och MUF nu i centrala frågor har diametralt motsatt uppfattning. (Kanske borde MUF kapa banden till M och bilda ett eget politisk parti ?)
Min poäng är i vilket fall att det inte räcker med att protestera. Tar inte protesterna måste man göra klart att man kommer dra bort sin röst från det parti man hittills stöttat. Gör man inte det sänder man budskapet att man riskfritt kan köras över.
Det här blev långt och egentligen vill jag ta upp fler konkreta exempel, tror jag ska skriva en egen blogpost på temat så småningom. (Om inte någon kommenterar på min kommentar och lyckas göra klart för mig att jag är ute och cyklar)
