Lite om min bakgrund, vilket kan förklara varför jag inte är så lättskrämd.
Tex, i Värmland så firar de trettondag knut med att gå knutgubbe, vilket kan jämföras med påskkärring fast detta är mitt i smällkalla vintern och nästan ingen annanstans gör de detta.
Så om ni muttrar över konstiga seder, kolla inom landet innan ni öppnar käften, det finns riktigt skumma seder inom landets gränser som får ganska många av "blattarnas" seder att verka rätt normala.
Fråga om svartsoppa tex.
Men nu glider jag lite från ämnet.
Jag kom alltså till Värmland som 4-åring med bred skånsk Lundadialekt, utstående öron och synfel.
Gissa vad jag utsattes för?
Sedan flyttade vi ut till en by mitt i ingenstans, 2.5 kilometer från närmaste busshållplats, rött hus med vita knutar och den lokala fotbollsklubben 50 meter bort.
Lägg nu till att jag, förutom skånsk dialekt, utstående öron och synfel även råkade vara överintelligent och även ganska känslig, lite feminin skulle nog en del kalla det och hur det går ihop med fotboll...
Nu kan ni nog gissa hur min skolgång var.
Vi snabbspolar tills en dag när jag var ca 13 år, jag har hittills bara blivit verbalt mobbad, utfrusen, lite blåslagen kanske emellanåt.
Några av mina klasskamrater bestämmer sig för att de ska ha roligt med utbölingen.
Så de tar ett rep och hänger mig.
Nej, jag skämtar inte, jag fick ett rep runt halsen och blev uppspänd i en gren ca 100m in i skogen från skolan och sedan gick de därifrån.
Lyckligtvis är det en svag gren så innan jag tuppar av så når mina fötter marken och jag kan ta mig loss.
Nu kan man tro att det blir lite Hollywood över det hela där jag tränar och blir stor och stark och hämnas.
Kyss mig i arslet.
Jag är för fan bara 13 bast, vad i helvete vet jag om såna saker?
Så jag höll käften i ett år till, höll mig undan och sprang in på toaletten och gömde mig tills det var säkert att gå ut, nog kom jag hem med blåmärken emellanåt, men inget som inte kunde bortförklaras med vanligt tonårsbråk.
En gång blev jag ombedd av lärarna att visa dem de som bråkade med mig, jag pekade ut några av dom i skolkatalogen (inte de värsta, lite självbevarelsedrift har man) och hoppades att det äntligen skulle vara över.
Nån månad senare blev jag hängd igen, denna gången var det en dålig knut som räddade mig.
Nu kommer vi till det som förändrade mitt liv.
Knark.
Jag hade redan blivit bjuden av de lokala "busarna", men strax innan min 14-års dag så tog de mig under deras skyddande armar och jag blev "en av dem", det var antagligen bara slumpen att det blev knarkarna och inte nazisterna, båda grupperna brukar rikta in sig på individer som mig.
Jag tänker inte tråka ut er med detaljer om de närmaste åren, men mobbingen slutade, jag avancerade från hasch till amfetamin och extacy, min favorit var 0,5g tjack, 0,3g koks och en E i en toappappersfyrkant (bomb) som jag rullade ihop och svalde med den vätska (oftast hembränt) som fanns tillgänglig..
Först kom kokset, sen tjacket ovanpå och avslutades med en E.
Ibland tog det dagar innan jag kom ner igen.
Jag minns inte min 18-årsdag, jag är faktiskt osäker på hur jag tog mig från 17 till 19, vissa saker är helt borta, andra saker vet jag inte om jag drömde eller om de var verklighet.
Jag lyckades ändå få en slutexamen på kockskolan och fick ett år på turist/hotell i Malung, fråga mig inte hur.
Jag vet inte, lika lite hur jag lyckades hålla mig undan polisen.
Här kommer vi till den delen som kanske visar att jag inte är den mest lättskrämde i Sverige.
Jag har vid denna tidpunkt redan blivit knivskuren och huggen med skruvmejsel och fått näsa, revben och fingrar brutna, mest pga slagsmål.
Jag tänker inte berätta omständigheterna runt eller vilka personer som var inblandade.
Har ni liknande erfarenheter så förstår ni varför.
Men kontentan var att jag vaknade med en skarpladdad Glock i tinningen och ett ultimatum.
Idag är jag vid liv och jag tänker inte berätta vad som hände, men det gällde en inbillad skuld.
Det tog ungefär ett år med liknande händelser innan det redde upp sig.
En snabb sammanfattning av mitt liv efter detta är: (snabbspolning på sammanlagt 15 år)
Kapade missbruket.
Skaffade (vanliga) jobb.
Genomgick Narconons reningsprogram. (oj, utan att bli scientolog...)
Beredde mig på Svenssonliv.
Några dumma kötthuvuden ville driva igenom övervakningssamhället.
Jag blev frampushad som frontfigur i Nätverket Svart Måndag.
Och här är vi idag.
Så, nu är det några felknullade rövhål som fått för sig att ringa mig och berätta för mig hur illa ut jag kan råka eftersom jag ska vara en landsförrädare som inte vill ha ett övervakningssamhälle, jag ska tydligen också passa mig eftersom jag inte är skräckslagen för flyktingar.
Ärligt talat.
Om ni skulle råka få mig så rädd att jag tar era hot på allvar?
Då är det inte jag som har en fot i graven.
Så, då är detta sagt om mitt förflutna.
Kan vi gå vidare nu?
Det är lite jävla jobbigt faktiskt, vissa saker har jag inte ens berättat för min närmaste familj.
pingat på intressant och twingly
Läs även andra bloggares åsikter om Mobbing, pennalism, narkotika, missbruk, hängning, nazism, landsförrädare, flykting, utanförskap, familj, FRA, FRA-Lagen, Svart Måndag, övervakningssamhället
Starkt! Ärlighet vinner i längden, spökena spricker i ljuset och allt det där, det ligger faktiskt nåt i det.
Och om det ligger nåt i det där talessättet "What doesn't kill you makes you stronger"...
Du kan ju försöka spåra förövaren via trafikdata hos teleoperatören. Övervakningen slår tillbaka ;)
Man kan kanske anta att du på resans senare del hittat en och annan skojig "typ" som med pennan eller tangentbordet som "vapen" kan hjälpa till att göra livet till ett sant nöje (för åskådaren) för den som önskar att leka med elden.
För en sann sadist ;-) finns skojigt sätt som dessutom är helt godkänt av samhället och det är ta mig fan sant ;-)
Den värsta "mobbingen" står nämligen några av samhällets stöttepelare för och dom kan dom.
Men kära nån... Det var något av det värsta jag har hört. Hänga dig...? Verkar ju hur sjukt som helst. Hoppas de har fått sitt straff...
All heder åt dig som orkat dig igenom allt detta!
Stor kram!
Den här artikeln, är värd att uppmärksammas. Den är mycket stark, som en samtidsbeskrivning och som ett livsöde.
Stå på dig, den här gången är det många på din sida.
Helt otroligt hur jävliga människor kan vara. Man saknar ord och tappar en del av hoppet. Det är problem med genpolen.
Åh andra sidan. Fy fan vad bra du är som tydligen hotar övervakningssamhället så till den milda grad att dessa Mindre Människor känner att de måste ta till sådana metoder.
Vi behöver fler som dig, många fler som dig.
Att inte ge sig är ett av de karaktärsstarkaste dragen som existerar.
Felknullade rövhål finns det gott om, det är bara att glädjas när de är ute i ogjort ärende. Stå på dig.
Tack för en intressant ögonblicksvy av ditt liv, det var intressant utan att gå så långt att jag kände mig som en voyeur.
Uuuups..så det blev. Ni som röstar på Scaber nestor gör det i kommentarena!- Jag räknar summan av de rösterna siste januari! Går liksom inte att ändra på listan. http://wadstrom.blogspot.com/2009/01/nomineringen-rets-blogg-2008-klar-brja.html
Det blir ett hedersomnämnande i alla fall när du nu deltar i lite vid sidan av allfartsvägen.
Bra blogg i alla fall och är ni fler som gillar scaber nestor rösta ändå i kommentarerna!!!
Modigt!
Tack för fortsättningen av historien, om du vet vad jag menar.
Djup respekt...
fega kryp är alltid fega kryp och vad de aldrig förstår är att payback is a bitch. fuck dem, och stå på dig. Du har min respekt
Vi bodde just i Malung under några år och där kunde mobbarna jobba ostört med folk som kom utsocknes, så jag är glad att vi kunde flytta tillbaka till Stockholm innan det var dags för våra egna barn att börja. Min fasta övertygelse är att problemet är större på mindre orter.
Vara underdog har sina fördelar.
För det första vet du nåt som inte andra vet.
Sen har du inget att förlora bara det brukar skrämma dom flesta. Då en sån inte går att ta något av eller säga att man ska ta något av.
Har man den insikten vet man hur rädda dom är som kan förlora något.
OJ, ja, detta hade jag missat, läser inte förrän nu i aug 2011. Men det visar bl.a. precis att du inte är lättskrämd - och inte heller någon priciplös plutte.
herregud vilken historia. jag saknar faktiskt bra ord. jag är glad att du lever.
