Ett par jävla jeans?
Mamma jobbade som sjuksköterska, pappa på fabriksgolvet.
De lånade pengar från mormor för att köpa en lägenhet, pengarna räckte också till 2 cyklar med cykelstol för oss ungar.
Det var så familjen förflyttade sig i 3 år.
Vi ungar hade ett par byxor var, när vi växte ur dom fick vi nya eller kanske begagnade från några andra som bodde på området med äldre ungar.
Det blev bättre senare, efter mycket sparande fick mamma och pappa råd med en renault 4.
Flyttlasset gick 1978 till Värmland, där ett hus hyrdes tills 1980 när pengarna räckte till ett helt eget hus, till 80% belånat. (vilket var ganska mycket på den tiden)
Men under hela denna tiden hade vi ungar 2 ombyten + ett par brallor + finkläder
Ville vi ha mer så fick vi jobba för det.
Vi sprang med vinster på bilbingon, vi hjälpte till att dela ut tidningar, vi sålde jultidningar och fröer.
Så, var vi fattiga?
Absolut inte.
Det var knapert och slantarna fick vändas på.
Men fan att vi var fattiga.
Det fanns många som hade det sämre ställt.
Men då ställde hela släkten upp OCH grannarna för att se till att det åtminstone fanns mat till ungarna.
Jag vet inte hur mycket svårare det är idag för 14-åringar att hitta inkomster, men jag har svårt att se att det är omöjligt.
Däremot finns det en nyfattigdom i Sverige, som ledande politiker både blundar för och använder som skräckpropaganda, "följ arbetslinjen, annars hamnar du i fattigdom".
Nyfattigdomen i Sverige beror på en avsaknad av socialt ansvar.
Kapitalism utan socialt ansvar kommer att leda till en situation likt USA, där 20% står utan sjukvård, för att de inte har råd.
Expr, KvP, Expr2, Expr3, DN,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om fattig, fattigdom, fattigsverige, knapert, jeans, socialt ansvar
Först en liten rättelse; Enligt de senaste rönen är det bara ungefär 4% av USA’s befolkning som ”inte” har råd med sjukvård. De där 20% är de som inte är försäkrade varav många inte bryr sig – de är rika nog ändå – och sedan är det de som går till den offentligt finansierade sjukvården som är massivt stor i USA, trots vad media försöker sälja oss. Du som är kritisk mot media, borde nog checka de här siffrorna också, det är ytterst sällan man erhåller de rätta procenten från mainstream media eller politiker. Eftersom nästan all vård i USA är offentlig betald, eller reglerad och hyperkontrollerad, förklarar det delvis varför en hel amerikaner inte har råd med detta som ”alla” amerikaner kunde ha råd att betala privat 50år sedan.
Den andra förklaringen, som delvis också knyter an till din lilla historia. En historia jag känner igen själv förästen, påminner en hel del om min uppväxt även om jag tror att min familj var något fattigare. Men det finns en stigande fattigdom trots tillväxt, trots bättre materiella tillgångar och en mer technologisk värld. Anledningen är INFLATION, vilket är sättet som staten beskattar oss utan att vi vet om det och sättet som pengar förlorar i värde.
Spara oss "det var bättre förr"-snacket, tack. :-P
Jag känner igen mig i mycket av det som skrevs om här med den skillnaden att min far var prosovjetisk kommunist så jeans var inte att tänka på då det ansågs vara ett stöd för imperialismen. Den första semester vi åkte på var i början av åttiotalet och gick till DDR, och nu i efterhand så har jag insett att vi vart bjudna på resan av partiet för att farsan att med i centralstyrelsen, senare var vi också i Sovjet, Libyen, Kuba och Nord Korea på 'semester'. På nåt sätt känns det som ett privilegium att ha fått den uppväxten, samtidigt som jag önskade att jag också fått ha jeans och spela tvspel som 'alla' andra barn, inte lära mig ett hantverk redan vid nio års ålder under parollen "Den som inte arbetar ska inte äta".
@ "Jan Hollis.
Det var annorlunda, inte bättre.
Och vill du bli besparad nåt snack är det bara att sluta läsa.
@Apocalypse nowish.
Naturligtvis borde jag sett till att ha en verifierad siffra, ska lleta upp en mer korrekt och ändra.
@dp
Intressant historia, det är en berättelse som tål att skrivas ner.
