Det fackliga löftet.
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!
Arbetsmarknad är den marknad där alla löntagare säljer sitt arbete. Om säljarna – löntagarna – tvingas konkurrera med varandra för att få sälja sitt arbete ställs kvinnor mot män, sjuka mot friska, unga mot gamla, invandrare mot svenskar, arbetslösa mot anställda.
Arbetsgivare är inte den som skänker arbete, utan den som köper arbete.
Arbetstagare är inte den som stjäl arbete, utan den som säljer sitt arbete.
Det fackliga löftet är att löntagarna lovar att inte konkurrera med varandra om jobben med sämre löner och sämre villkor.
Fackföreningen är det organiserade löftet. Den är en kartell på arbetsmarknaden där löntagarna inom samma fack – samma yrke – sluter sig samman för att bestämma priset och villkoren på det de säljer.
Kollektivavtalet är det nedskrivna löftet.
Solidaritet utgår från en tanke om allas lika värde. Solidaritet är också insikten om den gemensamma nyttan av att hålla löftet. Om du - så jag – så vinner vi båda. Solidaritet är mellan människor, den är ömsesidig, det är att ge och att få. Solidaritet bygger på gemensamma intressen.
Uppdraget utgår från medlemmarna. Det är att förhindra att vi tvingar konkurrera med varandra om jobben genom att värna det fackliga löftet.
Skabbe ska på utbildning, ville bara förvarna sveriges samlade arbetsgivareorganisationer att de behöver skärpa till retoriken om de ska gå i polemik.
Likt FRA-debatten så kommer jag förberedd och påläst, skillnaden mot många andra fackliga företrädare så har jag en stark tilltro till marknadsekonomi.
Och med marknadsekonomi menar jag inte kvartalskapitalism eller bonusrace mellan toppdirektörer.
Kvartalskapitalism har lika mycket gemensamt med marknadsekonomi som Sovjetisk planekonomi.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om fackliga löftet, villkor, arbetsgivare
"Kvartalskapitalism har lika mycket gemensamt med marknadsekonomi som Sovjetisk planekonomi."
Klockrent!
Go get 'em boy!
Vår makt har flyttas mer och mer centralt (både fackligt och politiskt). Övertrampet sker varje gång ett lokatlt beslut måste skickas till Stockholm (eller Bryssel). Besluten som tas där kommer alltid att vara till företagens farvör. Makten ska tillbaka till folket på det ena eller det andra sättet. Vi har två alternativ. Antingen tar vi "vanliga" människor tag i saken själva (vilket innebär att vi utnyttjar vår grundläggande frihet, och är beredd på de förhållandevis milda konsekvenserna), eller så hänger vi bara på tills det skenande tåget krashar av sig självt (vilket kommer att medföra konsekvenser som jag helst inte vill tänka på). Tiden är här igen, då individen är i centrum. Och det är precis vad hela globaliseringen handlar om. Kollektivet mot individen. Frågan är simpel, vill du liva ditt liv, eller någon annans? Viktigt att påpeka är att grunförutsättningen för en enad mänsklighet är den fria viljan. Det är den enda grunden som är hållbar. Globaliseringen är allt annat är frivillig, och kommer därför också att bli en flopp. Hoppa av medan ni kan, d.v.s. gör er grej!
Bra post men jag har två invändningar.
Kollektivavtalet är inte löftet - det är en uppnåd tillfällig kompromiss med motparten (arbetsköparna). Det är en öppen taktisk fråga om en fackförening ska byta stridsrätten mot avtal eller kontinuerligt föra en solidarisk kamp.
Rent språkligt så låter beskrivningen av fackföreningar rätt - men det beror på en anomalitet i svenska språket. Fackföreningar kan vara mer än skråförbund. Det finns fackföreningar som organiserar utifrån bransch/arbetsplats för att få ut maximal styrka ur solidariteten (kallad industriell organisationsprincip) - även fackföreningar som organiserar alla arbetare i en platt organisation. I Sverige har vi i snart 100 år haft en industriell fackförening (www.sac.se) och genom diverse sammanslagningar har LO i praktiken närmat sig den organisationsprincipen också.
Håhå Scaber. Vackert skrivet.
Men du måste givetvis då bara avse den SVENSKA arbetsmarknaden. Som om den ginge att isolera från världens hela arbetsmarknad. Jag ifrågasätter om det ens är önskvärt.
Samtidigt erkänner jag oförbehållsamt svårigheterna att vare sig teoretiskt eller praktiskt se på detta vackra sätt på hela världen som en gemensam arbetsmarknad...
Bra inlägg. En röst mot minimilöner behövs - man tänker på Barbara Ehrenreichs erfarenheter. http://ehrenreich.blogs.com/barbaras_blog/2008/09/how-positive-thinking-wrecked-the-economy.html
@Redlib
Saltsjöbadsavtalet (även kallat grundlöftet) från 1938 kan knappast kallas tillfälligt väl?
Saltsjöbadsandan har ersatts av Stålbadsandan, och minimilöner är lagstadgade i 20 av 27 EU-länder. Blir vi det 28:e? Med (M)ona och (M)aud i spetsen och Lissabonfördraget implementerat blir det solklart JA på den frågan.
se bloggpost
http://komigenuva.wordpress.com/2009/03/11/stalbadsandan-ersatter-saltsjobadsandan/ och http://komigenuva.wordpress.com/2009/08/29/minimiloner-och-5-jobb-for-att-klara-forsorjning/
1938 var ett mörkt år för arbetarklassen. Men kollektivavtal tecknades normalt på ett år i taget. Numer förekommer längre ofta - 2-3 år - men det är en styggelse.
