Med yrkesarmé och krigsdirektiv från regeringen så har det bara blivit värre.
Hårdare strider i Afghanistan mellan svenska krigsmakten och afghanska talibaner/rebeller/krigsherrar.
Anledningen till att jag skriver tre alternativ är för att ingen vet egentligen vilken av grupperingarna som striderna står mot.
Sannolikheten är stor att det är Talibaner, men det kan lika gärna vara rebeller som för tillfället allierat sig med talibanerna mot vad de anser är en ockupationsmakt som att det är krigsherrar som vill undergräva statsmakten.
Men det spelar mindre roll för soldaterna som är där.
Direktiven från regeringen har gjort att de är i större fara än någonsin, de har fortfarande inte tillräckligt med skydd eller tillräcklig vapenkraft.
Jag vill hävda att det i dagsläget är ren tur att fler svenskar inte skickats hem i kistor.
Detta är ett krig som inte kan vinnas eftersom man har, som det amerikanska uttrycket säger "Overstayed their welcome".
Talibanerna var i det närmaste utplånade efter första månadens strider i november/december 2001(*).
Nu 9 år senare ser vi resultatet av att inte lämna över landet till dess medborgare.
Talibanerna omgrupperade(*) och är starkare än någonsin, vi har krigsherrar som tar varje chans att skaffa sig själva mer makt och en Pakistansk säkerhetstjänst som bekostar flera grupperingar.
När det talas om det positiva som sker i Afghanistan idag så handlar det om att fler går i skola idag än i början av kriget.
Jag tror det är en pyrrhusseger eftersom det krävs en konstant ockupering av Afghanskt territorium för att underhålla den vinsten, något som kanske är teoretiskt möjligt men som är rent praktiskt väldigt svårt.
Det kostar enorma summor pengar och det kommer att kosta mer och mer i liv (räknat för den egna nationen) vilket i sin tur kommer att krävas högre och högre svansföring från hökarna i regeringen för att väga upp.
Det sägs att man är opatriotisk och att man önskar livet ur kvinnor och barn om man inte är för krigsinsatsen.
Bullsh*t.
Det är krigshetsarna som inte vill ta eget ansvar för den misslyckade insatsen.
Man kan inte skylla usel taktik(*) på de som inte ville ha en fortsatt insats.
Varje argument som sägs för Afghanistaninsatsen har sagts förut, skillnaden idag är att det finns PR-folk som ger direktiv hur man ska säga det och hur man ska misstänkliggöra motståndarna.
Kort sagt, detta är ett Vietnamkrig i multiformat.
Men kan vi dra oss ur?
Jag anser att vi inte skulle skickat dit trupper till att börja med, det är inte vårt krig och har aldrig varit.
Men det ger inte svar på frågan hur vi ska agera idag.
--------
source:
NY-Times.
CSM.
Washington post.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, vietnam, krigsherrar, talibaner, pakistan, krig, sverige, politik
Anledningen till att jag skriver tre alternativ är för att ingen vet egentligen vilken av grupperingarna som striderna står mot.
Sannolikheten är stor att det är Talibaner, men det kan lika gärna vara rebeller som för tillfället allierat sig med talibanerna mot vad de anser är en ockupationsmakt som att det är krigsherrar som vill undergräva statsmakten.
Men det spelar mindre roll för soldaterna som är där.
Direktiven från regeringen har gjort att de är i större fara än någonsin, de har fortfarande inte tillräckligt med skydd eller tillräcklig vapenkraft.
Jag vill hävda att det i dagsläget är ren tur att fler svenskar inte skickats hem i kistor.
Detta är ett krig som inte kan vinnas eftersom man har, som det amerikanska uttrycket säger "Overstayed their welcome".
Talibanerna var i det närmaste utplånade efter första månadens strider i november/december 2001(*).
Nu 9 år senare ser vi resultatet av att inte lämna över landet till dess medborgare.
Talibanerna omgrupperade(*) och är starkare än någonsin, vi har krigsherrar som tar varje chans att skaffa sig själva mer makt och en Pakistansk säkerhetstjänst som bekostar flera grupperingar.
När det talas om det positiva som sker i Afghanistan idag så handlar det om att fler går i skola idag än i början av kriget.
Jag tror det är en pyrrhusseger eftersom det krävs en konstant ockupering av Afghanskt territorium för att underhålla den vinsten, något som kanske är teoretiskt möjligt men som är rent praktiskt väldigt svårt.
Det kostar enorma summor pengar och det kommer att kosta mer och mer i liv (räknat för den egna nationen) vilket i sin tur kommer att krävas högre och högre svansföring från hökarna i regeringen för att väga upp.
Det sägs att man är opatriotisk och att man önskar livet ur kvinnor och barn om man inte är för krigsinsatsen.
Bullsh*t.
Det är krigshetsarna som inte vill ta eget ansvar för den misslyckade insatsen.
Man kan inte skylla usel taktik(*) på de som inte ville ha en fortsatt insats.
Varje argument som sägs för Afghanistaninsatsen har sagts förut, skillnaden idag är att det finns PR-folk som ger direktiv hur man ska säga det och hur man ska misstänkliggöra motståndarna.
Kort sagt, detta är ett Vietnamkrig i multiformat.
Men kan vi dra oss ur?
Jag anser att vi inte skulle skickat dit trupper till att börja med, det är inte vårt krig och har aldrig varit.
Men det ger inte svar på frågan hur vi ska agera idag.
--------
source:
NY-Times.
CSM.
Washington post.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, vietnam, krigsherrar, talibaner, pakistan, krig, sverige, politik
Kommentarer
Trackback
