Jag tänker inte bli intvingad i ett mainstreamspår i mitt skrivande.
För att sätta saker i kontext så har jag under de senaste veckorna blivit attackerad för mitt inlägg om Wanja Lundby-Widens vilja att införa tre veckors obligatorisk demokratisk fostran under sommarlovet och Håkan Juholts tal från Almedalen där han talade högt och brett om att återförstatliga och återreglera det mesta som blivit avreglerat och sålt under de senaste åren.
Detta har jag tagit upp tidigare, men då det fortsätter så får jag väl upprepa:
"Illustrerat av en bild av Juholt och Stalin med texten "Juholt och Stalin, inte bara utseendemässigt lika?"
Jag klarar av de enstaka fåntrattar som blir alldeles till sig i trasorna, det är inte första gången och i normala fall slutar de efter ett tag.
Men nu, i och med Oslobomben och massakern på Utöya begångna av en, vad det verkar, ensam "terrorist" med högerextrema åsikter, så försöker denna person att associera min text med detta dådet genom att påstå att min text är ett symptom på antisocialistiska/odemokratiska krafter och att insinuera att detta är olaglig "hets".
Till dig, Åsa, vill jag säga detta.
Jag har drivit den här bloggen i ett antal år och har skrivit om och lagt in jämförelser mellan folk som är på gränsen och ibland över gränsen.
Jag har varit konsekvent genom alla åren att alltid förbehålla mig rätten att göra detta åt såväl höger som vänster, framåt och bakåt, uppåt och nedåt för den delen.
Detta kallas konsekvens.
Jag är en konsekvent person till många av mina motståndares stora förtret.
Jag skiter i om det är Allan på A-lagsbänken, Statsministern, LO-ordföranden, en näringslivstopp eller någon som skriver från en anonym blogg. Jag skiter än högre i vilket politiskt parti du tillhör.
Kommer du med idiotgrejer så kommer jag att berätta det för dig.
Och i mina ögon var det just detta Wanja och Håkan gjorde och det berättade jag för dom på det sättet jag gör bäst.
Genom att skriva ett blogginlägg som är på (och över för vissa) gränsen till anständigt/osmakligt.
Att du inte tål detta är beklagligt men inte mitt problem.
Det som däremot är mitt problem är när du aktivt försöker klistra på mig en stämpel om att mina texter på något sätt är medskyldiga till Oslobomben och massakern på Utöya.
Där är den stora skillnaden mellan dig och mig.
Du kliver över en gräns som jag aldrig ens skulle titta åt.
Men jag tänker inte svara med samma mynt, utan helt enkelt acceptera att personer som du finns och sedan gå vidare. Jag tänker inte ändra på sättet jag skriver, för det är en del av den jag är.
De svar du fått av mig idag på twitter och genom detta inlägg är egentligen mer än du förtjänar, men när detta inlägg är publicerat kommer du långsamt men sakta och säkert försvinna ut ur mitt medvetande.
Du är noll.
Läs även andra bloggares åsikter om oslo, personligt, utöya, politik, mainstream, skriva, politik
Detta har jag tagit upp tidigare, men då det fortsätter så får jag väl upprepa:
- Det är Håkan Juholts återregleringar jag är negativ till, inget annat, då de kräver en Chavezsk lösning.
- Det är WLWs tvångsfostran i egen idépolitisk modell jag motsätter mig och kallar Nordkoreansk.
"Illustrerat av en bild av Juholt och Stalin med texten "Juholt och Stalin, inte bara utseendemässigt lika?"
Jag klarar av de enstaka fåntrattar som blir alldeles till sig i trasorna, det är inte första gången och i normala fall slutar de efter ett tag.
Men nu, i och med Oslobomben och massakern på Utöya begångna av en, vad det verkar, ensam "terrorist" med högerextrema åsikter, så försöker denna person att associera min text med detta dådet genom att påstå att min text är ett symptom på antisocialistiska/odemokratiska krafter och att insinuera att detta är olaglig "hets".
Till dig, Åsa, vill jag säga detta.
Jag har drivit den här bloggen i ett antal år och har skrivit om och lagt in jämförelser mellan folk som är på gränsen och ibland över gränsen.
Jag har varit konsekvent genom alla åren att alltid förbehålla mig rätten att göra detta åt såväl höger som vänster, framåt och bakåt, uppåt och nedåt för den delen.
Detta kallas konsekvens.
Jag är en konsekvent person till många av mina motståndares stora förtret.
Jag skiter i om det är Allan på A-lagsbänken, Statsministern, LO-ordföranden, en näringslivstopp eller någon som skriver från en anonym blogg. Jag skiter än högre i vilket politiskt parti du tillhör.
Kommer du med idiotgrejer så kommer jag att berätta det för dig.
Och i mina ögon var det just detta Wanja och Håkan gjorde och det berättade jag för dom på det sättet jag gör bäst.
Genom att skriva ett blogginlägg som är på (och över för vissa) gränsen till anständigt/osmakligt.
Att du inte tål detta är beklagligt men inte mitt problem.
Det som däremot är mitt problem är när du aktivt försöker klistra på mig en stämpel om att mina texter på något sätt är medskyldiga till Oslobomben och massakern på Utöya.
Där är den stora skillnaden mellan dig och mig.
Du kliver över en gräns som jag aldrig ens skulle titta åt.
Men jag tänker inte svara med samma mynt, utan helt enkelt acceptera att personer som du finns och sedan gå vidare. Jag tänker inte ändra på sättet jag skriver, för det är en del av den jag är.
De svar du fått av mig idag på twitter och genom detta inlägg är egentligen mer än du förtjänar, men när detta inlägg är publicerat kommer du långsamt men sakta och säkert försvinna ut ur mitt medvetande.
Du är noll.
Läs även andra bloggares åsikter om oslo, personligt, utöya, politik, mainstream, skriva, politik
Kommentarer
Trackback
