Jag har aldrig känt sympati för Kent Ekeroth (sd), tills han ställdes bredvid Johan Pehrson (fp). (Datalagringsdirektivet)
Men nu till rubriken.
Kent Ekeroth och Sd's villkor att rösta för DLD var att trafiken endbart skulle kunna lagras i Sverige, något som jag egentligen inte ser som något kontroversiellt.
Trots allt har flera länder fått detta undantaget.
Men då kommer Johan Batong-Pehrson upp i replik och har en harang om utpressning som är helt uppåt väggarna.
Kent är förvånansvärt lugn (ett tag iaf) och upprepar sitt argument om att det inte är kontroversiellt, att flera länder redan har ett sådant undantag etc.
Men Batongen blir nästan hysterisk och vräker ur sig än det ena och än det andra om Kent som person och upprepar det maniska mantrat om utpressning och böter.
Så ja, för första gången så känner jag sympati för Kent Ekeroth.
Dock är ju huvudskälet att Johan Batong-Pehrson är ett ännu större arsle, inte att Kent är speciellt sympatisk.
Sen började jag fundera.
Varför var det så viktigt för regeringen att få möjligheten lagra dessa data utanför Sveriges gränser att man inte ens tar straffsparken, även om det skulle innebära stöd av Sd?
Varför valde man att utsätta Sverige för risken att få böter, när det nu tydligen var så viktigt som de gav sken av i riksdagsdebatten?
Är jag konspiratorisk när jag skriver att det är meningen att all denna datalagring i slutänden ska finnas tillgänglig för alla länder inom EU och då samlad på ett och samma ställe?
Trots allt vore ett sameuropeiskt datalager det ultimata för t.ex Indect-projektet, samt att FRA får ta del av det då data aktivt korsar landets gräns.
Det är något ruttet i den här historien som inte kommit fram än.
Fler som skriver:
Maria Ferm, Det Progressiva USA, Jens Holm, MMK, PP, Anders S. Lindbäck, Fredrik, Mikael Andersson, Svensson, Lzac, Värmlandspiraten, Amanda Söderberg,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Kent Ekeroth, Johan Pehrson, Sverigedemokraterna, folkpartiet, FRA, Indect, sympati, EU, politik, övervakning, 1984
SD hade två krav. Det ena var att datan skulle lagras i Sverige och det andra var att datan skulle sparas i ett år istället för 6 månader som regeringens förslag är nu. Jag vet inte varför regeringen inte gick med på det första förslaget men de hade inte kunnat gå med på det andra förslaget utan att göra bort sig totalt med tanke på hur många gånger de sagt att de bara genomför minimikraven från direktivet.
"Det är något ruttet i den här historien som inte kommit fram än."
Den sista maniacen är inte född ännu. Skall man ta på sig foliehatten så kan man spekulera ifall det är någon maniac somewhere som vill försöka igen att upprätta "det tusenåriga riket".
Den som lever får se.
Dina två anledningar är båda trovärdiga, men mest den att FRA skulle få datat när det passerar gränsen.
