FRA's egen PUL

Rhodin skriver. ett intressant inlägg som jag inte kan kommentera eftersom jag håller med i varje bokstav, så jag väljer att kopiera det rakt av utan tillägg för att ge det större spridning.



Ett försök till nyansering III

I den speciella personuppgiftslag (PUL) som gäller för försvarets radioanstalt (trädde ikraft 1 juli 2007) så kan man läsa en intressanta bestämmelser som har bäring på FRA-debatten. PUL för FRA skulle kunna vara ett integritetsstärkande dokument, men om man läser lagen så inser man att det i princip inte finns några praktiska begränsningar alls för hur försvarets underrättelsetjänst eller radioanstalt hanterar känsliga uppgifter om personer. För bekvämlighets skull har jag sammanfattat lagen i några enkla punkter:


* Syftet med lagen är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter i FRA:s verksamhet (1 kap. 2§)


* Personuppgifter får insamlas då man tycker det är berättigat. Detta avgör FRA själva. (1 kap. 6§)


* Det är tillåtet att spara information om individers ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelser, medlemskap i fackförening, hälsa (sjukvårdsuppgifter) och sexualliv (sexuell läggning etc) (1 kap. 11§)


* Personnr går också bra att lagra (1 kap. 12§)


* Det går bra att lämna ut personuppgifter i ADB-form (det vill säga som en databas) (1 kap. 13§)


* Vill någon utanför FRA ha direktåtkomst till databaserna för egna intressanta sökningar, så går det också bra. (1 kap. 15§)


* Finns det något annat land som är intresserade av känsliga personuppgifter om svenskar så står det FRA fritt att lämna ut dessa utan föregående tillstånd från annan instans. (1 kap. 17§)


* Om en person begär det, så kan den av FRA lagrade informationen om individen utelämnas. Detta gäller förstås bara om sekretess inte gäller, dvs det är aldrig möjligt, då FRA själva bestämmer om det ska beläggas med sekretess eller inte, vilket de kommer göra i 100% av fallen. (2 kap. 1-3§)


* FRA ska utse en gubbe eller gumma (anställd av FRA) som ska se till att denna lagstiftning åtlyds. Om inte, så kan vederbörande tjalla till nån annan myndighet och därigenom bli hatad av sin arbetsgivare och chef. (4 kap. 1-4§)


* Nån myndighet ska också utöva tillsyn, men som tur är så behöver man inte oroa sig för detta, då de inte kommer ha tillräcklig insyn i verksamheten för att kunna utföra tillsynen på ett effektivt sätt. (5 kap. 1-4§)


* Gallring i uppgifterna behövs inte, såvida inte lusten faller på. (6 kap. 1§)


I praktiken tjänstgör lagen som en explicit tillåtelse att inte skydda den personliga integriteten för de avlyssnade, till skillnad från innan lagens tillkomst enbart implicit ge denna tillåtelse.


Jag har full förståelse för att man ville få igenom FRA:s PUL-lag i god tid innan själva massavlyssningsförslaget, då de obefintliga begränsningar i nämnda PUL-lag blir till en plågsam läsning när man samtidigt vet att FRA har tillgång till all civil kommunikation. Rubbet.


Förespråkarna för FRA undervisar gärna om att "dina kärleksbrev är inte av intresse för rikets underrättelsetjänst". I detta kan jag instämma, när det gäller undertecknad, och de flesta medborgare.


Men det kan samtidigt vara värt att komma ihåg att om du tilldrar dig FRAs intresse, som tex HAX, Vilks, personer inom hjälporganisationer, politiker på internationell arena, demonstranter och aktivister eller liknande gör, så har FRA i praktiken oinskränkt rätt att avlyssna och registrera all information om dig. Politisk hemvist, sexuell läggning, dina sexpartners, din religion och hur/var du utövar den. För att inte tala om dina kärleksbrev, yrkes- och privat korrespondens, samtal, SMS, resor och besök.


Men bara om detta har bäring på det uppdrag som läggs på FRA. Och detta bestämmer FRA, i viss mån tillsammans med andra mer eller mindre ljusskygga myndigheter.


Att ha speciella bestämmelser för underrättelsetjänsten avseende personuppgiftslagen är av nöden, och påbjuds av det speciella uppdrag som myndigheten har. Jag instämmer i att en speciell lagstiftning för detta ändamål är motiverad. Däremot är det problematiskt med tillsynen och rättsäkerheten. Att dessutom kunna registrera oerhört integritetskänsliga uppgifter, såsom religion, sexuell läggning, hälsotillstånd och liknande verkar vara att skjuta över målet. Visst, man kan säkert lägga upp ett fiktivt fall där information om sexuell läggning är vital för underrättelsen - men i praktiken är det släpphänt att låta detta vara tillåtet, och jag är övertygad om att man kan klara sitt huvudsakliga uppdrag ändå.


För att knyta an till FRA-debatten, så finns det en stark koppling mellan hur stor konsekvenserna är av PUL beroende på i vilken omfattning spaningen sker. Som en jämförelse, så har tullen rätt att undersöka dig rektalt när du passerar tullen, och detta kan ske utan konkret misstanke. Jag tror att många skulle instämma i att denna penetration är en viss kränkning av den personliga integriteten, och lyckligtvis slipper de allra flesta denna behandling. Skulle däremot denna rektala undersökning ske överallt och på ett slumpmässigt sätt, så finns det risk för att man ständigt skulle "knipa igen" lite extra, om denna iofs makabra metafor tillåts.


En hemlig avlyssning av det mest privata av kommunikation är både mer och mindre kränkande. Analogt med den tjuvlästa dagboken, så har du inte ont av det om du inte vet om det. Men skulle du få veta, så är kränkningen desto större. Hyser du den minsta misstanke om tjuvläsning så slutar du skriva, eller gömmer dagboken väl. I stor skala, i ett demokratiskt samhälle, är det inte så bra* om samhällsdebattörer döljer sin kritik eller helt tystnar. (
* Jag använder formuleringen "inte så bra" här, och det är mest för att jag inser att mitt försök till nyansering börjar changera lite såhär i tredje akten. Då jag har en preferens för låneord skulle man kunna kalla formuleringen för ett milt understatement)


Omvänt så kräver en vidlyftig hantering av kraftigt integritetskränkande information en stark restriktion i hur denna insamlas och för vilket syfte det görs. Speciellt då avlyssningen görs utan ditt samtycke och vetskap.


Därför: JA till reglerad signalspaning i etern, NEJ till massavlyssning i kabelburna civila kommunikationsnät!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0