Hellre en röst på (mp) än mot demokrati.
Statsministern har haft semester och det märks inte bara på solbrännan. Det var med en förnyad ork och kampvilja som Fredrik Reinfeldt sommartalade i Vaxholm igår. Talet går kanhända inte till historien för sin retoriska finess, snarare låg behållningen i ämnesvalen, bredden och i det framtidsinriktade tonfallet.
Med avstamp i den oroväckande utvecklingen i Kaukasus poängterade Reinfeldt vikten av en bra försvarsunderrättelseverksamhet för att kunna förstå världen inte bara genom vad aktörerna själva säger. Krisen som nu har utbrutit tjänar onekligen som ett gott exempel. Osäkerheten kring hur striderna uppstod är stor och de inblandade skyller på varandra.
Här undrar jag, liksom flera, vad är skillnaden mellan den NATO-stödda Kosovo-utbrytningen från Serbien och den Rysslandstödda Nordossienutbrytningen från Georgien?
Utbrytning som utbrytning?
Att FRA-debatten frustrerat och tärt på statsministern och regeringen har varit tydligt, inte minst genom att man emellanåt valt att hålla sig undan diskussionen. Tidigare i veckan och även igår visades emellertid prov på åtminstone en ökad samtalsvilja från statsministern. Alltid något.
Samtalsviljan baseras fortfarande på den nuvarande FRA-lagen, för att den ska kunna diskuteras ska den rivas upp i grunden..
Tärande frustration är för övrigt en god beskrivning av vad FRA-debaclet inneburit för många alliansanhängare. Entusiasmen är förlorad, har jag hört integritetsvänner säga. En del är så besvikna att de villrådigt letar liberala drag hos miljöpartiet eller sneglar mot soffan. Och okej, FRA-debatten har varit desillusionerande, men demokrati handlar inte alltid om att studsa till valurnan med lycklig entusiasm i stegen. När allt kommer omkring är soffan en dålig plats för den som vill något.
Det går att vända frustration i något positivt och moderatledaren verkar ha funnit ett utmärkt sätt att få utlopp för sin – han blickar framåt, vill samla borgerligheten och riktar in sig på oppositionen. Reinfeldt meddelade att han och Mona Sahlin redan har kommit överens om att mötas i debatter i samband med höstens budget. Det borgar för en intressant politisk höst.
Ur synpunkt från FRA-lagen spelar det ingen roll vad höstens budget har i åtanke.
FRA-lagen ska rivas, det är det enda alternativet.
S-motståndet mot signalspaning är det få som har någon tilltro till, så här har Sahlin inget trumfkort. Utöver det sitter regeringen med ett överskott och kan, trots sämre tider, se till att leverera såväl framtidsinvesteringar i infrastruktur och forskning som välfärdssatsningar på psykiatrin och de äldre samt en fortsättning på arbetslinjen i form av ytterligare sänkta inkomstskatter.
Så länge hon och (s) går till val på att riva FRA-lagen så överlever jag 4 år av skattehöjningar.
Under tiden saknas fortfarande ett regeringsalternativ på vänsterkanten. Inte ens inom s finns en klar enighet, vilket sista tidens grälande om bortre parentes i a-kassan bara är ett exempel på. Fortsätter statsministern att vara lika peppad som han var igår har Sahlin ingen enkel uppgift framför sig i höstens debatter.
Var statsministern peppad?
Vardå?
Mona Sahlin, vilken jag debatterat i sak mot under 2 år nu, låter jag mer än gärna ta makten om hon river FRA-lagen.
Jag är borgare i grund och botten, men jag lägger mer än gärna min röst utanför allianspartierna om det får bort FRA-lagen.
Utanför Alliansen är mitt förstaval är Mp, andra är (s), tredje är PP, fjärde är (v).
Demokrati är mycket mer värt för mig än en 4-årsperiod av skattehöjningar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om SvD, FRA, Reinfeldt, Sossar, Moderater, Alliansen, demokrati.
Hej, såg just din kommentar till mig på bloggen Liberal 2010. Kan kontra med att din blogg verkar intressant också, och som de flesta (?) numera fokuserad på FRA-lagen. Med all rätt.
Jag har ju på Liberal 2010 och min egen blogg (Lars-Eriks blogg) skrivit massor om FRA-debaclet.
Min enda kommentar här är att du kallar dig "borgerlig". Det är visserligen ett bekvämt uttryck (ur marxistisk vokabulär), men vad säger det de facto? Jo, en enda sak, att man är icke-socialist! Och då finns flera partier att välja på, med från tid till annan varierande ideologi....
Men tyvärr, i FRA-frågan finns f n inget bra icke-socialistiskt alternativ.
Det man kan hoppas av FRA-frågans utveckling är ändå att något av "allians"-partierna återtar (den socialt ansvarskännande) liberalismen i praktisk politik.
Mp har ju vissa intressanta drag då och då, men sitter ju i den socialistiska sörjan. När och om de frigör sig från den belastningen kan de bli intressanta, om inget icke-socialistiskt parti återfinner sin "rätta" ideologi.
