Svenska FN/Ifor-trupper kan begränsas av FRA-Lag 2.0
Jag hittade en passage i FRA-Lagspromemorian som kan få stor betydelse för Svenska Ifor-styrkan i Afghanistan om jag tolkat den rätt.
På sidan 39-40 som handlar om begränsningar av de inriktande mydigheterna står följande:
[...]
Den politiska överenskommelse som träffades i september 2008 innebär att Försvarets radioanstalt endast ska få ”bedriva signalspaning på beställning av regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten”. Ett sätt att åstadkomma den begränsningen är att regeringen i samband med att tillgången till signaler i tråd aktualiseras begränsar sitt beslut om inriktande myndigheter, såvitt avser signalspaning.
Detta torde emellertid vara otillräckligt för att åstadkomma syftet bakom överenskommelsen. För att tydliggöra begränsningen bör den därför i stället framgå direkt av lag.
En reducering av kretsen inriktande myndigheter till regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten innebär att det stöd som Försvarets radioanstalt hittills lämnat till ett antal andra myndigheter i praktiken omöjliggörs. Detta får konsekvenser för bl.a. Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Regeringen har mot den bakgrunden tillsatt en utredning med uppgift att kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden och att utreda hur behovet ska kunna tillgodoses (dir. 2008:120).
Konsekvenserna av begränsningen sträcker sig dock längre än till de polisiära myndigheterna. Flera andra myndigheter med behov av stöd med underrättelser från signalspaning berövas hittillsvarande möjlighet att erhålla information som verksamheten i stor utsträckning är beroende av. De aktuella myndigheterna saknar alternativa möjligheter att erhålla motsvarande underlag. Förslaget får trots detta anses nödvändigt i syfte att tydliggöra och begränsa antalet inriktade myndigheter.
Begränsningen får konsekvenser på områden som tydligt faller inom ramen för de närmare ändamål för försvarsunderrättelseverksamheten som behandlas i föregående avsnitt. Hit hör bl.a. Sveriges möjlighet att delta i det internationella samfundets kamp mot utveckling och spridning av massförstörelsevapen. Vidare begränsas förmågan att hantera IT-relaterade hot mot kritisk infrastruktur och möjligheten att genom tekniskt kunskapsöverläge avseende bl.a. vapensystem bidra till handlingsfrihet med svenska förband, särskilt i internationella insatser. Eftersom förutsättningarna för att bedriva nämnda verksamheter försämras innebär förslaget att ambitionsnivån i dessa avseenden måste omprövas.
För de som är för en utökning av svenska trupper i utlandet (Fredsframtvingande (?)) är detta en usel passage, för de som är mot en trupputökning är detta det bästa sedan skivat bröd.
Fler som skriver om FRA 2.0
Amanda Brihed, Satmaran, Jens O, Argast Nu, Mark Klamberg, Syrrans Granne, Ett Otyg, ProjektPåRiktigt, Kverulant.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-Lagen, FRA 2.0, FN, Ifor, Afghanistan
På sidan 39-40 som handlar om begränsningar av de inriktande mydigheterna står följande:
[...]
Den politiska överenskommelse som träffades i september 2008 innebär att Försvarets radioanstalt endast ska få ”bedriva signalspaning på beställning av regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten”. Ett sätt att åstadkomma den begränsningen är att regeringen i samband med att tillgången till signaler i tråd aktualiseras begränsar sitt beslut om inriktande myndigheter, såvitt avser signalspaning.
Detta torde emellertid vara otillräckligt för att åstadkomma syftet bakom överenskommelsen. För att tydliggöra begränsningen bör den därför i stället framgå direkt av lag.
En reducering av kretsen inriktande myndigheter till regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten innebär att det stöd som Försvarets radioanstalt hittills lämnat till ett antal andra myndigheter i praktiken omöjliggörs. Detta får konsekvenser för bl.a. Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Regeringen har mot den bakgrunden tillsatt en utredning med uppgift att kartlägga Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden och att utreda hur behovet ska kunna tillgodoses (dir. 2008:120).
Konsekvenserna av begränsningen sträcker sig dock längre än till de polisiära myndigheterna. Flera andra myndigheter med behov av stöd med underrättelser från signalspaning berövas hittillsvarande möjlighet att erhålla information som verksamheten i stor utsträckning är beroende av. De aktuella myndigheterna saknar alternativa möjligheter att erhålla motsvarande underlag. Förslaget får trots detta anses nödvändigt i syfte att tydliggöra och begränsa antalet inriktade myndigheter.
Begränsningen får konsekvenser på områden som tydligt faller inom ramen för de närmare ändamål för försvarsunderrättelseverksamheten som behandlas i föregående avsnitt. Hit hör bl.a. Sveriges möjlighet att delta i det internationella samfundets kamp mot utveckling och spridning av massförstörelsevapen. Vidare begränsas förmågan att hantera IT-relaterade hot mot kritisk infrastruktur och möjligheten att genom tekniskt kunskapsöverläge avseende bl.a. vapensystem bidra till handlingsfrihet med svenska förband, särskilt i internationella insatser. Eftersom förutsättningarna för att bedriva nämnda verksamheter försämras innebär förslaget att ambitionsnivån i dessa avseenden måste omprövas.
För de som är för en utökning av svenska trupper i utlandet (Fredsframtvingande (?)) är detta en usel passage, för de som är mot en trupputökning är detta det bästa sedan skivat bröd.
Fler som skriver om FRA 2.0
Amanda Brihed, Satmaran, Jens O, Argast Nu, Mark Klamberg, Syrrans Granne, Ett Otyg, ProjektPåRiktigt, Kverulant.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-Lagen, FRA 2.0, FN, Ifor, Afghanistan
Kommentarer
Trackback
