Scaber Nestor

Jag kan inte beskriva denna lagen bättre än denna personen, så med hennes tillstånd kopierar jag följande text.
http://xenonexia.blogspot.com/

---

Hej alla,

Som en förberedelse inför Lex Orwell, eller den nya FRA-lagen som riskerar att gå igenom imorgon onsdag vill jag passa på att nämna följande.

En del av er är kanske inte personer jag kommunicerar flitigt med, eller för den delen alls. Men jag tänker publicera detta här för att sätta ett finger på hur allvarlig situationen är.

Till skillnad från de allra flesta av er, har jag vuxit upp i ett land där min familj bevakades dygnet runt och där regeringen och staten avlyssnade och spelade in samtliga telefonsamtal vi gjorde, läste all skriven kommunikation och gick igenom våra väskor närhelst de ville. Det var inte roligt! Jag lovar att det inte var roligt.
Det var fruktansvärt obehagligt att oroa sig för att alltid bli kollad, att alltid veta att vad man än sa, så fanns det någon som lyssnade. Någon som antecknade. Någon som spelade in. Och varje ord du sa kunde när som helst användas emot dig. Vi trodde vi var skyddade. Vi var ändå diplomater på den tiden. Det betydde inte skit när det kom till kritan!
Vi satt med ångesten och kände samhällets kalla fingrar över allt vi gjorde likafullt. Vaktade på vartenda ord vi sa, såg till att packa på ett sådant sätt att vi inte riskerade att bära med oss någonting som kunde tolkas på fel sätt gentemot regeringen och staten.

Jag har levt i ett land med soldater i varje gathörn, bärandes ryska automatvapen. Jag har kikat upp mot himlen och sett de ryska Hind-helikoptrarna sväva bara någon meter över huset där jag bodde. Jag har själv sett de enorma såren i asfalten efter tusentals och åter tusentals tanks som rullat utmed gatorna. Jag har sett ärren på människors ryggar efter piskor och eld och elektriska tortyrredskap. Jag har sett skolbarn få händer avhuggna för att de stulit en förbannad apelsin i ett fruktstånd. För att de var hungriga! Jag har som skolbarn varit med när min mor sytt ihop skottsår på personer som flytt undan underrättelsetjänsten för det horribla brottet att de värnat demokrati och pressfrihet. Jag har varit där. Jag har sett det. Jag var liten då, jag har ett dåligt närtidsminne idag. Men vad jag upplevde då finns för evigt kvar inom mig. Kommer alltid att göra. De minnesbilderna kommer aldrig någonsin att suddas ut. Aldrig någonsin.

Vad får oss att tro att Sverige är annorlunda? Vad får oss att tro att vi gör något annorlunda mot exempelvis USA efter millenieskiftet. Eller Etiopien efter slutet på sjuttiotalet. Eller Afghanistan, eller vad den än vara månde för ställe? Varför tror vi att det som hände efter det glada 20-talet i Tyskland inte fortfarande kan hända än idag. I Sverige. Hur många mil bort ligger egentligen Tyskland? Vilka stämningar är så annorlunda idag i Europa och i USA mot vad de var på den tiden. Sant, vi har muslimerna att skylla allt på istället för judarna. Vi har terrorismen snarare än kapprustningen. Men vi är inte så långt ifrån den skrämmande utvecklingen i 30-talets Tyskland som vi kanske tror.
Och här sitter vi dumma jävlar och tiger!!!

Är det något vi lärt oss av historien, så är det att vi verkligen inte lär oss ett jävla dugg! Räcker det inte nu? Är det inte dags att protestera? Att ta tillbaka vårt samhälle, vår demokrati, våra drömmar och värderingar?

Handlar inte detta om att vi borde ta tillbaka vårt samhälle igen och skapa värme och omtanke och empati för varandra igen? Borde vi inte jobba för vår frihet längre?

Jag har sett hur snabbt det går för en stat, vilken som helst, att fastna i övertygelsen om statlig överhöghet över medborgarna och deras rätt till frihet och ett värdigt liv. Deras rätt att kommunicera fritt och tänka fritt.

FRA-lagen är ett brott mot FN's stadgar om de mänskliga rättigheterna. Med FRA-lagen dör vår demokrati. Den vi kämpat för i så många år.
Efter detta vet vi inte vad som kan komma att ske med våra rättigheter och friheter, varken på kort eller lång sikt. Det vi vet är att Sverige oftare och oftare de senaste åren satt de mänskliga rättigheterna åt sidan. FRA-lagen är bara det sista exemplet i en lång rad.

Vill du chansa och se vad som kommer att hända imorgon? Vill du veta hur det kommer att bli? Egentligen.

Jag kommer, ifall lagen går igenom att omgående ta vissa åtgärder. Det innebär bland annat att jag kommer att säkra all min trafik i telefonväg och över internet.

Jag kommer byta telefonnummer och använda ett kontanktkort som är oregistrerat.

Jag kommer att ta reda på hur säker min ip-lina är som jag har idag. Är den inte säker nog, så kommer jag att avsluta mitt fasta telefonabonnemang och enbart använda mig av Skype eller liknande system. Troligen kommer jag försöka skydda den kommunikationen ytterligare.

Jag kommer att avsäga mig mitt kabelabonnemang, eftersom jag inte är intresserad av att låta staten få reda på vad jag ser på tv. Det finns tidningar för det. Med en skyddad lina, med ett system som darknet, finns möjligheter att få tillgång till information ändå.
Kanske kommer torrentsiterna att blomstra via darknet den dagen FRA går igenom? Jag uppmanar ingen att bryta mot upphovsrätten, men om det är det enda sättet du kan se ett program eller en nyhetssändning utan att det registreras i statens mappar och datorsystem vad du väljer att kika på, så kanske det blir det enda sättet du kan se på tv i framtiden. Genom att göra torrentsiterna till en demokratifråga.
Jag kommer att kryptera alla mina mail. Det innebär att de jag kommunicerar med via mail eller via chatklienter kommer att vara tvungna att skaffa en krypteringsprogramvara för egen del också. Det finns en uppsjö av gratisalternativ, men jag kommer inte att maila till eller prata med någon utan att vara skyddad. Jag kommer att tjata på er att skaffa nycklar för kommunikation med mig i framtiden.
Det finns flera andra sätt man kan skydda sig mot statlig kontroll.
Under lång tid har vi arbetat för att bygga en demokrati i det här landet. Under lång tid har vi gnällt över stater som Saudiarabien, Kina, Nordkorea med flera.
Vi har ilsket sett på när USA har inskränkt sina medborgares rättigheter bit för bit och vi har ilsknat till över varje regim som agerat för att förhindra medborgare från att kommunicera fritt med varandra.
Resultatet av FRA-lagen kommer troligen innebära att företag som Google och många andra kommunikationsbaserade företag planerar att lämna Sverige. Hejdå sökmotor!
Ändå sitter vi tysta och rullar tummarna. Ändå är tystnaden nästan kompakt. Varför?
Är vi svenskar så dumma att vi fortfarande inte förstår vad det är som är på väg att hända? Är det verkligen så att vi tror att detta inte berör oss?
Detta berör oss alla!

Jag har visserligen inte mycket att dölja. Vad jag har för hemligheter är tämligen öppet för de som befinner sig i min närhet. Men det förhindrar inte att jag känner en känsla av iskallt stål i ryggen och nacken vid blotta tanken på vad som sker just nu. Vad det kan komma att innebära.
Jag gör detta på grund av min uppfattning om vår rättssäkerhet, vårt behov av integritet och respekt för varandras liv och möjligheter att leva som vi vill och som vi mår bra av. Detta är helt klart en principfråga. Men jag vill inte heller finnas här den dagen denna teknik börjar användas för att söka bögar, flator, bin, transvestiter, transsexuella, intergenderister, polyamorösa, invandrare, judar eller vad det nu må vara.
Är det något vi har lärt oss av historien, så är det att det brukar börja just såhär. Sedan kan det mycket väl gå väldigt fort. Det behövs inte mycket för att ett land ska falla tillbaka till medeltida värderingar och pogromer. Jag vill inte vara kvar här när den dagen kommer.

Jag tänker inte jagas som ett djur.

Vår demokrati, våra mänskliga rättigheter, vår brevhemlighet, allt vad vår integritetskänsla står för är på väg att nedrustas. Och resten av landet sitter och rullar tummarna.

SKÄMS TAMEJFAN!!!

Vi kommer att få svårt att finna möjligheter att kommunicera med varann och ingen kommer att vara skyddad. Jag är inte intresserad av den utveckligen, och jag kommer med all sannolikhet förbereda mig för att lämna landet så snart jag har möjlighet.
Jag kommer lämna Sverige i händerna på politikerna, vårt nya Stasi, de naiva som tror att detta inte berör oss vanliga människor och jag kommer att lämna landet till darwinismen att göra vad den vill med.

Vi kanske ses i Kanada eller Nicaragua en vacker dag.

Innan dess kanske vi ses utanför riksdagshuset imorgon onsdag klockan 08.00, eller någon annanstans i landet. Helt klädda i vitt.

Till dess
På återseende, men enbart bakom en krypterad lina.