Anders Anderssons text, även jag lägger ut den.
Anna Troberg (formerly known as Rosetta Sten) fick följande text i sitt kommentarsfält.
Jag följer Janne, Richie, Klara och Emma (opassande) som även de lagt ut den.
Kommentar från Anders Andersson
October 9, 2008, 6:02 pm
Yttrandefriheten kan tolerera att enskilda kivas inbördes om vem som varit först med ett visst yttrande, för om någon annan redan har sagt precis det jag vill säga och vem som helst kan ta del av det, då är ju min upprepning av yttrandet onödig. De rättsliga konsekvenserna av att man sprider någon annans yttrande bör inte bli värre än att man får ersätta upphovsmannen för den faktiska förlust han gjorde. Staten må tillhandahålla en domare som har att lösa tvisten mellan parterna, men där går gränsen.
Det är när man blandar in polis och åklagare i frågan om ensamrätt att uttrycka sig med vissa ord, bilder eller ljud som jag kliver av tåget. Då har staten lagt sig i något med vilket den strängt taget inte har att göra, själva yttrandefriheten. Jag avgör själv när och i vilken mån jag skall försvara min egen ensamrätt; den åklagare som utan en uttrycklig angivelse från min sida hänvisar till min upphovsrätt för att bryta sig in i min motparts eller någon annans bostad, skrämma slag på hans familj och beröva honom hans skrivmateriel, den åklagaren kränker mina rättigheter å det allra grövsta. Det är som att låna ut ett rep till grannen, och få tillbaka det med blodfläckar på till följd av hur det har använts.
Jag har velat tro att vanliga författare och andra kreatörer vilkas verk missbrukats för att trakassera “obekväma” individer har varit omedvetna om vad deras förläggare ställt till med, och därför inte hållit dem ansvariga. Så länge Tage Danielsson och Povel Ramel har ägnat sig åt sitt skapande i stället för åt att polisanmäla sina beundrare, så har jag kunnat uppskatta deras verk och även betala för fysiska exemplar eller framföranden, trots att jag har känt till hur illa ställt det är med lagen.
När en upphovsman däremot ger uttryck för en egen ambition att drämma till “fildelare” eller andra kulturnjutare med lagens långa arm, då plockar jag sagde upphovsmans verk ur min bokhylla och lägger dem i något mörkt skåp. Så har jag gjort med Adolf Hitlers Mein Kampf, helt enkelt därför att jag inte tycker den boken är något att skylta med. Hitler lär för övrigt också ha haft invändningar när hans bok på 1930-talet gavs ut i ocensurerad utgåva i USA. Den som inte tolererar sina medmänniskors yttrande- och informationsfrihet skall inte få en krona av mig i ersättning för sitt eget utnyttjande av samma friheter. Om det innebär att jag inte kan läsa vederbörandes verk på laglig väg, so be it. Hellre bryter jag själv mot lagen, än jag betalar någon för att utöva våld mot mina medmänniskor.
Jag såg första filmen om Arn i julas. Sedan förklarade Jan Guillou offentligt hur han såg på fildelning. Jag tänker därför inte se andra filmen, inte ens om någon annan betalar biljetten. “Om du avslöjar för någon annan vad filmen handlar om, så kastar vi dig kanske i fängelse” är just en snygg inledning på vad som borde vara en kulturupplevelse.
Jag skulle därför vilja att alla upphovsmän, som anser sig “bestulna” genom att någon tar del av deras verk utan att betala för det, anmäler sig till ett offentligt register som vi andra kan granska för att gardera oss mot att någonsin läsa vad de har skrivit. Alla exemplar av deras böcker, skivor, konstverk och sällskapsspel skall på sikt bort ur folkbiblioteken, ur handeln och ur det allmänna medvetandet, för endast så kan man garantera att de aldrig kommer att bli lästa gratis. Allt för att försvara deras ensamrätt till sina egna tankar, som ingen annan får tänka. I förlängningen säger jag också upp bekantskapen med alla som fortsätter att betala för deras verk, eftersom de därigenom stödjer författarvåldet och skrivmaskinshuliganerna.
Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!
Freedom not Fear igår dränktes i regn och ignorerades av media.
Medverkade gjorde bla Maria Ferm, Max Andersson, Johan Norberg, Kalle Larsson, Seluah Alsaati och Mark Klamberg.
Förvånansvärt att piratpartiet inte deltog, men jag antar att de inte kan vara överallt.
Freedom not Fear är alltså en global rörelse som har 11 oktober som gemensam aktionsdag.
Några av platserna som det anordnades i var:
Wien - Österrike
Köpenhamn - Danmark
Guatemala
Buenos Aires - Argentina
London - Storbritannien
Det negativa var alltså regn, kyla och mediaignorering, det positiva är att vi har ett helt år på oss att anordna nästa års Freedom not Fear.
Det kan finnas de som klagar över planeringen, men kom då ihåg att nätverket "svart måndag" inte existerade för 4 månader sedan och många i kärnan har ingen eller väldigt liten erfarenhet av politiskt arbete.
Den som har det och har dragit det absolut tyngsta lasset är Amanda Brihed, (stormande applåder och visslingar).
Andra datum som är aktuella för nya aktiviteter är 5 november och en manifestation i anslutning till 1/1-09.
Om någon planerar andra aktiviteter, skriv på svart måndags forum så kan vi se om vi kan hjälpa till, detta gäller oavsett om du är en privatperson som vill ha hjälp med posters/flygblad eller partier som vill samordna något.
Vi är många som vill förändra, men då måste vi hjälpas åt, käbbel och personliga skiljaktigheter kan vi ta med i våra memoarer.
pingat på intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, integritet, politik Anders Andersson, svart måndag, freedom not fear, amanda brihed, Wien, Köpenhamn, Guatemala, Buenos Aires, London, V, mp, F!, Fp, piratpartiet
Mona Sahlin ligger löst, ett tips från mig är att hon är kvar över EU-valet men snabbt därefter byts ut.
Men mot vem?
Har socialdemokraterna öht någon som passar för jobbet?
Mitt förslag - någon som inte varit i närheten av partistyrelsen.
Stefan Hallgren berättar vad man får för 150 miljarder, det är den summan svenska staten lagt in i den blödande bankmarknaden.
150 Miljarder räcker förmodligen till att göra Europaväg 45 fyrfilig, eller till att bygga ut och elektrifiera inlandsbanan eller bygga tiotusentals nya vindkraftverk. TBI-projekt. Trä, betong och invigningsbart. Bestående.
Vad hade hänt då? Jo; -Hundratusentals nya jobb skapas givetvis. Detta ger ökad köpkraft. Man får mer pengar bundna i fasta, penga-genererande tillgångar o.s.v. Dessutom byggs ett starkare, mer konkurrenskraftigt land och sätter fart på industrin.
Men det gör man inte. I stället så sprutar man ut våra pengar i Tsunami-kaskader rakt ut i ingenting.
