Hur kristet är det att bara begära undantag för sig själva?

Något jag funderat på är varför de kristna församlingarna bara begärt undantag för sina egna själavårdande samtal, känns väldigt själviskt.

Har de inte lärt sig något  de senaste 100 åren?

"Vadå senaste 100 åren?" kanske någon frågar sig.

First they came for the communists....



Jag har inte heltidsstuderat bibeln, men jag har ganska god kunskap om vad som finns och vad som inte finns omskrivet i Bibeln.

1. Finns det några exempel på att Jesusfiguren någonsin bad om undantag för sig själv eller för sin församling?

svar - inga jag känner till.
Det finns däremot gott om exempel på när Jesusfiguren tog in folk och ombesörjde dom som de vore hans likar, det finns också en del av de berättelser som Jesus tog fram för att ge tydlighet till det han sade, vi har tex berättelsen om den barmhärtige samariten och historien om fotspåren i sanden.

(ej exakt citat)
"Jag har letat efter dig så länge, var har du varit?
-Se bakom dig i sanden.
Han tittade och såg två par fotspår där han nyss hade gått.
-Varje dag i ditt liv har jag gått bredvid dig, känt dina våndr och delat din smärta.
Men se där borta, där finns bara spår efter en person och det var då mitt liv var som svårast.
- Ja, det var då jag bar dig i mina armar."




2. Finns det några exempel på andra personer i Bibeln som bad om undantag för att rädda sig själv?

Svar - Ja och ganska gott om exempel också.
Men vi tar det tydligaste.
Judas Iskariot - Mannen som förrådde Jesus för några silverpenningar (måhända även för illusionen av trygghet?)


Så, då vill jag ställa frågan till de kristna företrädarna som bad om (och fått) undantag för sina egna själavårdande samtal.

Vad hade Jesus gjort?
Lämnat alla andra i sticket för att rädda sig själv eller tagit avstånd från förfarandet som ställde honom ett ultimatum?





pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0