Det är 14 år sedan min mor gick bort efter många års kamp mot cancern.
Ingrid Kristina Starow
- 1946-06-30
- 1996-12-04
Jag var 21 när min mor gick bort i cancer.
Första gången cancern drabbade henne var jag så liten så det minns jag inte, men hon opererade bort ena bröstet, minns att hon hade ett stort ärr på ryggen efter att de rekonstruerat bröstet.
Hon var knappt fyllda 32, hon blev friskförklarad när hon var 36.
Sen började hon få ont i knät.
Det tog 4 år innan hon fick diagnosen skelettcancer och då var hela benet drabbat.
Jag minns de 4 åren diffust, mycket flyter ihop när man försöker minnas tillbaka.
Dock kommer jag ihåg att de försökte förklara smärtan med att hon hade en senförskjutning i knät som flyttade knäskålen, så hon fick ett specialskydd mot det.
Sen var det menisken, något som de tom var inne med titthålskirurgi för att rätta till.
Men av någon outgrundlig anledning var det ingen av läkarna som kollade efter cancer, trots att mamma redan varit drabbad en gång.
Till slut var det en läkare (tror det var fjärde läkaren hon gick till) som gick med på att ta proverna och jovisst var det cancern som hade återvänt, från knät upp till lårbenshalsen var det uppfrätt.
Hon behandlades med cellgifter och strålning, och efter ett tag trodde de sig ha fått bukt med det.
Bara för att efter några månader få ont igen och då var det raka spåret tillbaka till en ny cocktail och ny strålning.
Återigen trodde de att de fått bukt med det, bara för att några månader få beskedet att den var tillbaka.
Till slut började metastaserna komma, först i andra benet, sen till inälvorna.
Sista tiden hade hon fruktansvärt ont, i efterhand har pappa berättat för mig att hon grät tills hon inte orkade gråta längre, då låg hon och gnydde innan morfinet gjorde sitt och hon, ja hon somnade inte, det var mer en medvetslöshet.
Hon kunda vakna upp och säga till pappa: "hjälp mig".
Jag kan inte ens tänka mig vilken hjälplöshet han måste ha känt.
Pappa berättade också att min mamma hade sagt till läkaren att hon skulle bli 50 och hon skulle fira sitt silverbröllop, (de gifte sig på mammas 25-årsdag)
Och hon hann bli 50 och mina föräldrar hann fira sitt silverbröllop, de åkte motorcykel till alperna.
Efter det gick det snabbt, 6 månader efter hon fyllde år var hon borta.
Så om någon undrar varför jag går till så hätsk attack mot regeringens hjärtlösa och omänskliga behandling av svårt sjuka människor så vet ni varför nu.
Det handlar om medmänsklighet, antingen låter man den gå före profiten, eller också låter man profit gå före medmänsklighet.
Visst fuskas det med f-kassan och a-kassan, men inte i den omfattningen att man måste göra livet än mer outhärdligt för personer som knappt har förmågan att stå upp av sig själva.
Kollektiv bestraffning är förbjudet enligt lag, om man inte är i regeringsställning och kallar det "arbetslinjen", då går det tydligen jävligt bra att sparka på de som ligger.
Länkar om försäkringskasse-eländet.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om cancer, försäkringskassan, regeringen,
Kan inte annat än hålla med dig. Min mor dog också i cancer för övrigt.
Jag bär också på en liten jävul (metastas, dottertumör)bakom höger öga, väldigt nära hjärnan. Har kämpat mot cancern i samanlagt 8 år och det är hemskt och fruktansvärt jobbigt.Har inte lyckats med mycket förutom att låna drygt 100 tusen från CSN för att bekosta mina studier i svenska. Jag var ju från början lärare och då tänkte jag fortsätta jobba i samma branch. Klarade studierna men kan inte klara av att betala tillbaka studieskulden. har varit mer sjuk än frisk så det vara bara 1,5 ård jobb. Resten var helvete.
Har blivit utsatt för det ena och det andra inom vården, tom. öppen rasism och särbehandling, med omänskligt långa väntetider (vi måste prioritera, förstår du),och det verkar som om en till metastas är på gång, den fruktade prostata-cancer. Tror inte att jag har nog ork att klara allt kering detta, men, det som är ännu värre är det föraktet och omänskligt bemötande från våra politiker och makteliten plus olika myndigheter. Att slänga ut en cancersjuk människa från försäkringen och tvinga honom söka jobb som inte ens finns förutom på Samhall kanske och låta honom leva utan ersättning i tre månader är värre än att slänga en döende patient från avdelningen och skicka honom hem att klara sig själv. Det är totalt omänskligt och omoraliskt. Och sen ska makthavare ändå försvara sina ideer och ett sjukt system, allt för att "minska utanförskap" och "värna om välfärden". Och sen ska man låtsas attman inte viste om det ena eller det andra och till slut ska de skilla på varandra och ljuga. Vilket hyckleri. I Frankrike eller i England så skule fru HP få sparken direkt, men inte här - makteliten håller varandra om ryggen och skyddar sina revir. Om något är fel då är det oppositionens fel, inte deras. Patetiskt politik med stora politiska beslutfattanden utan varken moral eller etik.
Det skär i hjärtat att läsa om hur din mor hade det.
Mina föräldrar är döda båda sedan länge, ingen i cancer, men mamma hade Parkinson. Nog är (sjuk-)vården ofta välmenande, men långt ifrån bra för det. Och sjukförsäkringsregler etc blir bara sämre och sämre. Det har jag ju personlig erfarenhet.
Att det finns politiker som så till den grad snöar in på att prioritera ev fusk så till den grad att de närmast blir maniska och "glömmer" vad som borde vara sjukförsäkringens egentliga syfte.
Att trakassera sjuka människor borde det ju i vart fall INTE vara.
man kan ju undra när man ska införa aktiv dödshjälp. jag hoppas att det finns tillgängligt när jag blir gammal och sjuk, då vill jag nog hellre dö än att lida och må dåligt på alla sätt och bara invänta döden i mina sista år.
Min mormor dog i blodcancer (Leukemi). Fettet runt nerverna förstördes vilket lede till ohyggliga smärtor i hela kroppen. Morfar berättade att hon låg och skrek. Jag var för liten för att minnas henne, men morfar levde som ett urholkat skal tllräckligt länge efteråt. Cancer är en fruktansvärd sjukdom.
För ett par år sedan, när sittande regering tillträtt och börjat "ordna upp" och "sätta lata fuskare" i arbete fick en bekants granne cancer. Hon var inte fyllda 25. Hon fick aldrig ett öre av FK. Inte ens när hon låg för döden de sista tre månaderna.
En gammal god vän fick hjärncancer häromåret. Diagnosen såg mycket mörk ut, vi samladeihop gänget hade en mycket sorgsen "fest" veckan innan operation. Som ett mirakel överlevde hon operationen utan alltför stora men. Men indragen ersättning ifrån FK har hon förstås blivit utsatt för senare.
Så något nytt är ju detta inte, politiker har länge med medias goda minne hållt klappjakt på svårt sjuka människor (funktionshindrade får förstås ännu mindre uppmärksamhet). Det är ju först nu när välrenomerade läkare börjat protestera högljutt som media bryr sig en smula. Så dags nu när det pågått i åratal. Media är inget annat än politikernas PR-byrå. Satans marionetter.
När det har gått så långt att man kan vägra mycket svårt sjuka människor ersättning, vad tror ni då har skett med folk som inte är mycket svårt sjuka? Funktionshindrade som inte kan prata lika bra för sig? Ett exempel ifrån detta året; en bekant skadade knät som behövde opereras omgående. Hon fick först en dags sjukskrivning av läkaren. När hon protesterade och påpekade att hennes arbete inte gick att utföra om hon inte kunde belasta knät fullt ut fick hon hela två dagars sjukskrivning av läkaren. Helt absurt. Om hon någonsin fick någon ersättning av FK vet jag inte.
Man har i åratal politiskt jobbat mot läkare att inte sjukskriva. Läkare som sjukskriver utsätts för intern bestraffning i form av förnedrande granskningar, extra pappersarbete osv. Trots detta finns det relativt gott om läkare som gör sitt jobb ändå sjukskriver. Då stiftar man nya lagar som gör att FK helt sonika slutar att betala ut ersättning. Klart!
I botten av det hela har vi folk som drabbats av utmattningsdepression eller vanlig depression. Dessa människor vet ju alla att de är simulanter som försöker sko sig på alla andra. Det har media hamrat in nu i snart 20 år. De ska helst dö allesammans. Självmord är mycket ekonomiskt för regeringen, därför gör man ju också allt man kan för at folk ska ta sitt liv. Om man kunde skulle man sätta folk i läger och massavrätta dem, men det kanske tom PR-byrån skulle ha svårt att släta över.
