HAX om FRA.
Hax skriver riktigt bra om FRA och FRA-frågan, jag väljer att publicera det i sin helhet.
Låt mig börja med en kort historik...
Försvarsminister Odenberg slår i regeringen att den kan räkna med uppbackning från (s) om den lägger fram FRA-lagen. Vilket är så korkat. Som om sossarna skulle missa ett frislag mot regeringen, oavsett vad de egentligen tycker i sak?
Vid omröstningen i riksdagen den 18 juni 2008 hänger man på en massa – i stort sett menlöst – tingel tangel på FRA-lagen. En del riksdagsledamöter får i uppdrag att granska den lag de själva beslutat om. Men i sak betyder det inget. Inte ett kommatecken har ändrats i det ursprungliga förslaget.
Camilla Lindberg (fp) skriver tillsammans med en del FRA-kritiker en 15-punkters kravlista. Den gör en dålig lag lite mindre dålig. Men den ändrar tyvärr inget vad gäller det grundläggande problemet – att all tele- och datatrafik som passerar landets gränser skall kopieras över till staten. Regeringen säger sig gå med på Lindbergs krav.
(Vissa som backade upp Lindberg när FRA 2.0 skrevs, skulle senare komma att ta avstånd från samma förslag.)
Försvarsdepartementet sänder ut sin version av 15-punktskompromissen, FRA 2.0, på remiss. Dokumentet är fyllt av hål och täckt av brasklappar. En tydlig urvattning har skett under departementets handläggning.
Så långt historien.
Och nu börjar det bli riktigt intressant. Nu börjar remissvaren på Försvarsdepartementets förslag till FRA 2.0 droppa in.
Från FRA-kritiskt håll påpekas att den domstol som är inskriven i kompromissen inte längre är en domstol och att det fortfarande finns stora brister vad gäller medborgarnas rätt till integritet. Plus att staten, som sagt, fortfarande vill kopiera all trafik som passerar över landet gränser.
På andra sidan finns myndigheter (däribland hemliga polisen, Säpo) som menar att remissen gör det omöjligt att bedriva ett vettigt, rationellt och effektivt spaningsarbete.
Regeringen har alltså lyckats med konststycket att formulera ett förslag som är oacceptabelt för alla. Vissa politiker och byråkrater borde faktiskt inte få vistas utanför hemmet utan vårdare.
Detta är viktigt. Regeringens förslag till FRA 2.0 suger. Ingen vill ha det. Alla tycks mena att det är dåligt. Detta förslag kan helt enkelt inte läggas fram för riksdagen.
Där är vi just nu.
Låt mig så bredda bilden något.
Det finns, med rimlig tolkning, alltid en möjlighet för vår regering att bedriva viss underrättelseverksamhet för rent militära syften och för kontraspionage / rikets säkerhet i utkanten av vad som normalt sett anses vara acceptabelt. Om det sker under noga kontrollerade former – och om det strikt hålls inom den militära och/eller polisiära kretsen, vill säga.
Men – FRA är, till skillnad från vad många tror, en civil myndighet.
Och som civil myndighet så måste den med nödvändigthet och fullt ut leva upp till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – och till reglerna för EU:s inre marknad. Inga undantag medges. På båda dessa punkter är FRA ett stort no-no. FRA:s verksamhet är helt enkelt inte förenlig med EG-rätten.
FRA-lagen är alltså olaglig i Sveige under den överföring av makt och lagstiftning till EU som politikerna själva varit med och röstat fram.
Nu är regeringen ute på verkligt tunn is.
FRA 1.1 är inte en acceptabel lag. Det har regeringen själv accepterat med på i och med att den gick med på 15-punktkompromissen. Och denna kompromiss, FRA 2.0, är i den utformning som regeringen presenterat oacceptabel för alla – både för integritetsvänner å ena sidan och för polis och underrättelseväsendet å den andra.
Försvarsminister Tolgfors har alltså lyckats presentera ett förslag som både är integritetskränkande och ineffektivt. Hur klantig får man vara?
Det är knappast en överdrift att påstå att Försvarsdepartementets förslag till FRA 2.0 är sänkt redan innan det är sjösatt. Regeringen kan inte ens låtsas som om det regnar. Gör den det, då kommer alla att slita både förslaget och regeringen i stycken.
Så vad skall den stackars regeringen då göra?
Här är mitt förslag till vad som kan åstadkommas under rimligt ordnade former och med viss bibehållen värdighet från regeringens sida.
1. Riv upp FRA-lagen.
2. Ge den rent militära signalspaningen till försvaret.
3. Låt Säpo hantera den avlyssning som rör kontraspionage och rikets säkerhet i ett icke direkt militärt perspektiv.
Jag tror faktiskt att detta kan ske helt utan lagändringar och inom ramen för dagens kontrollfunktioner för Säpos verksamhet. (Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag.)
På köpet får man då effekten att vi skiljer på militär och polisiär verksamhet, vilket alltid är klädsamt i en demokrati.
Det finns alltså minst en väg ut ur labyrinten för regeringen. Frågan är dock om den politiska viljan finns? Eller om man hellre går till botten med flaggan i topp?
DN, IDG, HD, SvD, SvD2,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om HAX, FRA, FRA-Lagen, Remiss, FRA 2.0, civil myndighet, riv upp, gör om, gör rätt, Tolgfors
Låt mig börja med en kort historik...
Försvarsminister Odenberg slår i regeringen att den kan räkna med uppbackning från (s) om den lägger fram FRA-lagen. Vilket är så korkat. Som om sossarna skulle missa ett frislag mot regeringen, oavsett vad de egentligen tycker i sak?
Vid omröstningen i riksdagen den 18 juni 2008 hänger man på en massa – i stort sett menlöst – tingel tangel på FRA-lagen. En del riksdagsledamöter får i uppdrag att granska den lag de själva beslutat om. Men i sak betyder det inget. Inte ett kommatecken har ändrats i det ursprungliga förslaget.
Camilla Lindberg (fp) skriver tillsammans med en del FRA-kritiker en 15-punkters kravlista. Den gör en dålig lag lite mindre dålig. Men den ändrar tyvärr inget vad gäller det grundläggande problemet – att all tele- och datatrafik som passerar landets gränser skall kopieras över till staten. Regeringen säger sig gå med på Lindbergs krav.
(Vissa som backade upp Lindberg när FRA 2.0 skrevs, skulle senare komma att ta avstånd från samma förslag.)
Försvarsdepartementet sänder ut sin version av 15-punktskompromissen, FRA 2.0, på remiss. Dokumentet är fyllt av hål och täckt av brasklappar. En tydlig urvattning har skett under departementets handläggning.
Så långt historien.
Och nu börjar det bli riktigt intressant. Nu börjar remissvaren på Försvarsdepartementets förslag till FRA 2.0 droppa in.
Från FRA-kritiskt håll påpekas att den domstol som är inskriven i kompromissen inte längre är en domstol och att det fortfarande finns stora brister vad gäller medborgarnas rätt till integritet. Plus att staten, som sagt, fortfarande vill kopiera all trafik som passerar över landet gränser.
På andra sidan finns myndigheter (däribland hemliga polisen, Säpo) som menar att remissen gör det omöjligt att bedriva ett vettigt, rationellt och effektivt spaningsarbete.
Regeringen har alltså lyckats med konststycket att formulera ett förslag som är oacceptabelt för alla. Vissa politiker och byråkrater borde faktiskt inte få vistas utanför hemmet utan vårdare.
Detta är viktigt. Regeringens förslag till FRA 2.0 suger. Ingen vill ha det. Alla tycks mena att det är dåligt. Detta förslag kan helt enkelt inte läggas fram för riksdagen.
Där är vi just nu.
Låt mig så bredda bilden något.
Det finns, med rimlig tolkning, alltid en möjlighet för vår regering att bedriva viss underrättelseverksamhet för rent militära syften och för kontraspionage / rikets säkerhet i utkanten av vad som normalt sett anses vara acceptabelt. Om det sker under noga kontrollerade former – och om det strikt hålls inom den militära och/eller polisiära kretsen, vill säga.
Men – FRA är, till skillnad från vad många tror, en civil myndighet.
Och som civil myndighet så måste den med nödvändigthet och fullt ut leva upp till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – och till reglerna för EU:s inre marknad. Inga undantag medges. På båda dessa punkter är FRA ett stort no-no. FRA:s verksamhet är helt enkelt inte förenlig med EG-rätten.
FRA-lagen är alltså olaglig i Sveige under den överföring av makt och lagstiftning till EU som politikerna själva varit med och röstat fram.
Nu är regeringen ute på verkligt tunn is.
FRA 1.1 är inte en acceptabel lag. Det har regeringen själv accepterat med på i och med att den gick med på 15-punktkompromissen. Och denna kompromiss, FRA 2.0, är i den utformning som regeringen presenterat oacceptabel för alla – både för integritetsvänner å ena sidan och för polis och underrättelseväsendet å den andra.
Försvarsminister Tolgfors har alltså lyckats presentera ett förslag som både är integritetskränkande och ineffektivt. Hur klantig får man vara?
Det är knappast en överdrift att påstå att Försvarsdepartementets förslag till FRA 2.0 är sänkt redan innan det är sjösatt. Regeringen kan inte ens låtsas som om det regnar. Gör den det, då kommer alla att slita både förslaget och regeringen i stycken.
Så vad skall den stackars regeringen då göra?
Här är mitt förslag till vad som kan åstadkommas under rimligt ordnade former och med viss bibehållen värdighet från regeringens sida.
1. Riv upp FRA-lagen.
2. Ge den rent militära signalspaningen till försvaret.
3. Låt Säpo hantera den avlyssning som rör kontraspionage och rikets säkerhet i ett icke direkt militärt perspektiv.
Jag tror faktiskt att detta kan ske helt utan lagändringar och inom ramen för dagens kontrollfunktioner för Säpos verksamhet. (Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag.)
På köpet får man då effekten att vi skiljer på militär och polisiär verksamhet, vilket alltid är klädsamt i en demokrati.
Det finns alltså minst en väg ut ur labyrinten för regeringen. Frågan är dock om den politiska viljan finns? Eller om man hellre går till botten med flaggan i topp?
DN, IDG, HD, SvD, SvD2,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om HAX, FRA, FRA-Lagen, Remiss, FRA 2.0, civil myndighet, riv upp, gör om, gör rätt, Tolgfors
Kommentarer
Trackback
