Scaber Nestor

I morgon är det lördag och då ska vi se om medlemmarna i grafiska fackföreningen röstar in mig i den lokala fackstyrelsen.
Hyfsat läge att komma in i styrelsen, med konjunkturnedgång och annat livat.

Men det positiva med det är att jag aldrig haft chansen att sätta mig till rätta och låtit kontorsstolen bli formad efter röven.

De flesta som sitter i fackföreningsstyrelser runt om i landet har aldrig varit med om en recession eller varit tvingade att fatta tunga beslut, de har sett miljonerna trilla in till välmående företag och i stort sett bara behövt dyka upp till det dukade bordet.


Nu är det dukade bordet borta, måste vara en chock för fackpamparna att behöva se pengar betalas ut istället för att ligga på hög.

Eller ligga på hög förresten...
Hur kan tex Metallfacket redan ha slut på pengar i a-kassan?
De har ju haft chansen att spara i 20 år, man kan tycka att de borde ha räckt i mer än 3-4 månader.

Nu ska inte bara folket på golvet få sänkt lön/arbetstid, även tjänstemännen ska få sin del av skopan.


Jag säger som så här.

Om inte toppen i näringslivet (både privata och statliga bolag) vill sänka sina löner utan fortsätta roffa åt sig av pengar som nu borde återinvesteras i företagen så finns det inget att diskutera.

Visst, Volvo backar om sina bonusar, men deras löner ligger kvar och det ska fortfarande delas ut pengar i aktieutdelningar.


Jag gillar marknadsekonomi, jag tror att det är det sätt som enklast genererar välstånd för så många som möjligt.

Men denna kvartalskapitalism som orsakat finanskrisen har lika mycket gemensamt med marknadsekonomi som sovjetisk planekonomi.
Båda går ut på att ett fåtal ska ha allt medan smulor ska fördelas bland de övriga och det borde nu, med 2 finanskrasher på 18 år samt östblockets fall, visat sig att ingetdera är en bra ide eller ett bra fundament att bygga en välfärd på.


Ärligt talat, vi betalar redan för krisen genom att staten ställt upp med pengar åt bankerna, trots att ingen bank på allvar verkar vilja göra något åt det grundläggande problemet, hasardspelet med våra pengar.

Vi betalar också genom höjda avgifter på det mesta, allt ifrån fackföreningsavgifter till bilförsäkring till a-kasseavgifter, vi betalar genom att färre och färre får ut 80% av sin lön vid arbetslöshet eftersom maxbeloppet är ett skämt och vi betalar genom att högre taxeringsvärden gör att avgiften slår i taket.
Alla bor inte i Danderyd/Vellinge och andra höginkomstkommuner där det inte existerar villor för under 5 millar.
De i Hagfors, Mjölby och Jokkmokk får betala mer och de har tyvärr inte samma möjlighet tilll skatteplanering som vissa andra har.

Men framför allt så betalar vi med våra jobb för att företagstoppar hellre kramar ur det sista ur kassorna istället för att skicka pengarna tillbaka in i företaget.

Hur många gånger ska vi arbetare behöva betala för kvartalskapitalisternas misslyckande?

---

E24, HD, SvD, SydSv, HD2,

Pinged at Twingly, Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om Facket, Metall, Grafiska fackföreningen, kvartalskapitalism, marknadsekonomi, arbetare, företagstoppar, näringslivet