Sveriges Lantbruksuniversitets undersökning om Rovdjursjakt lämnar väl mycket för spekulation + GE FAN I ATT HOTA JÄGARE!
GE FAN I ATT HOTA JÄGARE!
Kontraproduktivt och fullständigt oacceptabelt, om vi vill ha trovärdighet kan vi inte sänka oss till de nivåerna.
Att jägare hotar oss är inget skäl att göra samma sak tillbaka.
(Undrar förresten varför de illegalt skjutna vargarna i Värmland veckorna innan massjakten inte räknades in i kvoten?)
Åter till inlägget:
Här hittar ni undersökningen.
Detta är SLU's slutsatser.
Jag har några invändningar, frågor och lite egna slutsatser.
Vi kan börja med urvalet.
Visst, man ska i en sådan här undersökning ha positiv kvotering mot personer bofasta i trakter med varg.
Men då bör man heller inte presentera det som en statistisk säkerställd undersökning gällande acceptansen i landet, för det är den aldrig om man kvoterar.
Nu tror jag siffrorna är någorlunda korrekta ändå, det är bara statistiknörden i mig som skriker vildsint, något den gör ibland.
Sedan har vi det att den enbart frågar om de negativa effekterna av varg, något som faktiskt kan inverka på svaren.
Om man bara ställer frågor från en synvinkel så kommer svaren per automatik också att gå åt det hållet.
Hade man däremot lagt in frågor om de positiva effekterna, tvivlar jag på att svaren blivit fullt så negativa (ur rovdjurens synvinkel)
Men det är ren spekulation från min sida, varför skulle ett lantbruksuniversitet vilja styra opinionen åt ett visst håll?
Med detta sagt.
1. När undersökningen genomfördes fanns inte detta årets massjakt presenterad.
2. Undersökningen tar upp rovdjur som grupp, inte enskilda arter, detta gör att man inte kan dra slutsatser för enskilda heller.
3. I undersökningen har man antingen exkluderat svarsalternativet "ingen åsikt" eller presenterat det i en av kolumnerna det ej är avsett för.
4. I undersökningen tas inte upp vilken sorts jakt som är acceptabel.
5. Svaren indikerar att fler förordar att man flyttar djur snarare än skjuter dom.
Jag citerar från delen om Gävleborgs län.
"Stödet är relativt högt kring förebyggande åtgärder som att bygga stängsel (89 %) att skrämma rovdjuren (84 %) eller att förvaltningsmärka rovdjuren så att de kan övervakas (76 %). Många (82 %) anser också att det är acceptabelt att flytta på rovdjur som orsakar problem."
Man kan dra slutsatsen att acceptansen för rovdjur har minskat dessa 5 år, man kan också spekulera om orsakerna ligger i faktiska besvär eller om det bottnar i framgångsrik opinionsbildning från jägarförbunden.
Men som sagt, när denna enkät skickades ut tvivlar jag på att folk hade denna massjakt i åtanke, där alfa-par och icke problemvargar gått åt och där tom naturvårdsverket erkänner (debatt i svt i morse) att de inte har en blekaste aning om vilka som gått åt, om de varit skadade, friska eller tillhört en kull från en invandrad varg.
Ni vet, den berömda "viltvården" jägarförbundet snackar högt om, men som i praktiken vilar på jägarnas godtycke.
I övrigt vill jag länka till "Vargens Tid" som presenterar ett läsvärt inlägg:
jag citerar delar ur det.
"Det står också klart nu att flera vargrevir har förlorat minst ett föräldradjur, i Värmland/Dalarna/Örebro kan det röra sig om upp emot åtta revir som drabbats.
I dessa revir finns nu ett antal åttamånaders vargvalpar som tar sig igenom vinter och vårvintern utan ordentlig fostran. Vilket i förlängningen kan innebära problemvargar som sedan ska dödas med hjälp av skyddsjakt.
Om nu valparna överlever årets stränga vinter. En eller flera valpar klarar själva inte av att ta de byten som de behöver för att överleva, visserligen finns ett av föräldradjuren kvar och kan styra jakten, men sträng kyla och mycket snö gör det svårt även för en vuxen varg att ta älg.
Förlusten av ett föräldradjur innebär också att drabbade revir kommer att gå tomma på nya valpar i vår. Parningsperioden är i princip redan här.
Räknar man ihop alla i helgen dödade vargar och eventuellt kommande problemvargar som ska tas bort plus de valpar som aldrig föds i vår blev jakten i helgen ur ett kortsiktigt jägarperspektiv en lyckad helg.
28 blir 68
Ur vargens perspektiv är det i det närmaste katastrofala siffror.
28 döda vargar när licensjakten är över (Dalarna har ju överskjutit en) + 10 problemvargar (vi räknar med minst en från varje drabbat revir) + 30 valpar som inte föds på grund av att ett föräldradjur dödades (vi räknar här med ca fyra levande valpar på första spårsnön nästa vinter). 28 dödade vargar blir plötsligt 68."
I Second Opinion skriver Johanna Parikka Altenstedt riktigt bra om svensk medias totala handfallenhet inför denna massjakt.
"[...]
Trots att handel med vargskinn är totalt förbjuden så finns det annonser för vargskinn både i pressen och på nätet. Hur svårt kan det vara för journalistiken att spåra storyn i det?
Var är överhuvudtaget de tuffa journalistiska frågornar och grävarinstinkterna när det gäller vargar? Testa själv och googla ”vargskinn”. Jag hittade tre vargpälsar till salu med telefonnummer till säljare och bilder på produkten på fem minuter idag.
[...]
För några år sedan arbetade jag i länsstyrelsevärlden som informatör under en period. Till min förvåning visade det sig att länsstyrelsen som är tillsynsmyndigheten för rovdjurshantering använde sig av Jägarförbundet till rovdjurkonsulentens uppgifter. Jägarförbundets representant skickade texten till ett pressmeddelande angående kartläggning av djuren från Jägarförbundet för att sättas på länsstyrelsens pressmeddelandemall inför distribueringen.
Finns det något annat särintresse i en sakfråga som på lika självklart sätt har tagit sig in i myndighetsutövandet och till och med till tillsynsposition i förhållande till de egna intressen?
[...]
Så när världen några månader sedan förvånades över nyheten av att ett civiliserat land som Sverige ska göra sig av med 10% av sina unika stora rovdjur som är hotade på samma sätt som tigrar, elefanter, flodhästar, valar, hajar och gorillor på andra håll i världen, vad gör journalistkåren?
Gräver de sig in i de genetiska argumenten som dök upp som orsak till en extraordinär licensjakt utan att några större forskningsrapporter har presenterats? Nej.
Har vi fått se experter och biologer i tv-sofforna för att förklara hur vargen fungerar? Nej.
Har journalisterna överhuvudtaget krävt ansvar för den misslyckade lojakten? Nej.
Har journalister hört för sig i andra länder hur svensk vargjakt säljs och marknadsförs där? Nej.
Har man problematiserat frågan om de rivna fåren och antalet som dödas av hundar? Nej.
Har vi fått reportage om hur det genetiska arvet garanteras i andra länder? Nej.
Journalistiken har definitivt skjutit sig själv i foten.
Istället för sakliga och opartiska samt granskande inslag har särskilt vår licensfinansierade public service på prime time ägnat sig åt adrenalinstinna reportage med spända jägare."
Emil Isberg spaltar upp på ett föredömligt sätt.
Adam Skevstad bloggar upp att det pågår märkligheter på NwT, ena stunden finns artikeln som påvisar jaktbrott uppe, sen är den nere, sen är den uppe och nu är den nere igen, vilket även jag bloggat om.
Slutligen.
Expressen genomför en enkät om vargjakt.
Jag föreslår att ni beger er dit och lämnar er ärliga syn på saken.
Fler som skriver om massjakten.
Utan Tvekan, AB, SydSv, dagbladet, SvD, Jinge, jinge2, afs, Hälsningar från havet, alltid rött, mpkarlstad, the guild, christian valtersson, är vi vuxna nu?, annarkia, svensson, björn holgersson.
AB2, AB3,
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om varg, vargjakt, vargslakt, SLU, undersökning, statistik, rovdjur, rovdjursjakt
Tyvärr är det ju så att undersökningar så gott som aldrig går att lita på, allt beror på vilka frågor som ställt och inte ställts, hur de ställts och sedan hur man har valt att tolka resultatet, vad som presenteras och vad som inte presenteras.
