Kristen milis och islamistiska terrorister.
Varför kallas det milis när det gäller en kristen grupp som planerar attentat av samhällsomstörtande karaktär, men när det handlar om islamistiska diton heter det terrorism?
Bakgrunden ligger i det jag länkar till.
En grupp amerikanska hillbillys som planerat attacker mot federala myndigheter under flera år går under namnet milis, men en förvirrad redneck som tror hon tillber Allah kallas terrorist.
Kanske en gradskillnad, men nog fasiken är det förstnämnda något som borde gå under "terrorist"-begreppet och det andra borde gå under "inbreed-psykosis"?
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om milis, usa, terrorist, jihad-jane
Galningar finns det tydligen ingen brist på i världen. I kombination med religion blir det dessutom farligt.
När kristna galningar utför förfärliga handlingar ber man inte företrädare för kristna organisationer ta avstånd från handlingarna. Men om en muslimsk galning gör något anser svensk media att islamska företrädare genast måste ta avstånd från handlingen.
En viss obalans föreligger. Även i vanlig nyhetsrapportering. Gör experimentet att lägga till "kristen" framför beskrivningen på vansinnesdåd där gärningsmannen är kristen. Det ser inget vidare ut, och så ska vi naturligtvis inte ha det.
Men det är så media behandlar muslimska gärningsmän, inte alltid, tack och lov, men ofta nog för att det ska måla upp en diffus hotbild som kopplas till islam.
Att samlas under en flagga , skaffa en bunt vapen och kalla sig själv milis är lagligt i USA. Dessutom när de begår attacker så siktar de mot deras riktiga fiende d.v.s. regeringen. Terrorism är olaglig i dess helhet och terroristers handlingar är syftade att skrämmas med och väcka uppmärksamhet, vilket innebär civila oskyldiga offer.
Sålunda finns det en rätt stor skillnad däremellan.
Sett till den s.k. kristna milisen har jag fortfarande inte sett eller läst något som säger att de hade begått något brott, på sin höjd planerat brott, mot regering, stat och deras tjänstemän. Något man knappas kan beklaga sig över.
Och detta är bara början. Census anställda har redan skjutits och hängts upp. Miliser växer i antal och hatet mot Washington växer, som sig bör. Successions rörelser är nu så starka i flera delstater att man har börjat tala om ett delat USA. När krisen fortsätter och depressionen växer kommer detta att förvärras. Inbördeskrig är knappast en omöjlighet.
