Något jag aldrig trodde jag skulle få vara med om - katolsk palmsöndag.
Om någon hade sagt till mig för 3 månader sedan att jag skulle befinna mig i en katolsk kyrka och "fira" palmsöndagen, hade jag trott att denne person varit skvatt galen.
Men nu råkade det bli så att eders skabbige nestor helt plötsligt hade en Nordirländsk katolik vid sin sida och detta är då en av bieffekterna.
Dagen började med lätt skallebank, eftersom flickväns bror gifte sig dagen innan och det serverades en försvarlig mängd god mat samt dryck i lokalen.
Men iaf, kl 11 är det dags att röra sig dit och väl där får jag en kvist i handen, en treåring i famnen och helt plötsligt står man och tittar på en biskop som pladdrar ur bibeln, tystnar och folksamlingen mumlar något till svar.
Oerhört kul/komiskt beroende på hur man ser det.
Sedan tar allting fart, för nu ska vi ut och gå en sväng.
För de som inte vet det så är palmsöndagen den dagen då jesus red på åsnan in i Jerusalem och folk lade palmblad framför ekipaget på marken.
Detta ska då symboliseras fram, så biskop, präster och något som verkar vara några medelålders altarpojkar sätter fart och hela församlingen travar efter, nån längst fram sjunger så det ekar mellan hustaken och några sjunger med.
I det här läget är allt jag kan tänka på
Men runt kvarteret går det och sen in i kyrkan.
Flickväns mamma har fixat platser åt oss längst fram (hyggligt), så alla kan se oss...
Där finns också treåringens kusin, en ett år yngre flicka.
Vad kan gå fel med två småbarn i en kyrka :)
Men nu börjar skådespelet.
Vi börjar med att sjunga (vi och vi, jag mimar) och sedan är det dags för berättelsen om jesu intåg, som visserligen är en intressant berättelse, men vi har två småbarn i sällskapet som muntert upptäcker att det går att leka på den bänken framför oss där man antagligen ska knäböja.
Nu börjar knackningarna på axlarna, att vi stör, det är olämpligt, etc etc.
Själv har jag lust att recitera bibelstycket som säger "låt barnen komma till mig" men det är mitt första besök där och jag tror det finns bättre tidpunkter till detta.
Men efter tre rusher nerför altargången så är det dags att gå ut i förtid.
Lite synd för biskopen hade en väldigt bra utläggning om att våld inte leder någonstans, att man ska lita på jesus ord och gärningar och lite annat som jag tror hänvisade till Bjästa-händelsen.
Men folket verkar vara ungefär detsamma som i andra kristna församlingar, på vägen ut så kommer gliringar och viskningar om att man inte ska ha småbarn i kyrkan och lite annat om uppfostran.
Själv är jag skitglad över att treåringen har spring i benen och som till större delen av vaket tillstånd har matrester och utkletat snor i ansiktet, ett friskt barn ser ut så.
För att återgå till bibeltexter så är det tre som dykt upp.
Först var det ju berättelsen där Jesusgestalten säger "Låt barnen komma till mig".
Sedan är det texten om steningen "Den som är utan synd..."
Och till sist den där Jesusgestalten kastar ut månglarna ur templet.
Kan inte säga säkert.
Men jag tror Jesus hellre tittar på glada barn än skenheliga och fördömande gamla gubbar och tanter.
Han hade nog skickat ut dessa också med ett tillägg.
"Låt barnen komma till mig, och ni gnällspikar kan ställa er sist i kön"
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om palmsöndagen, katolik, jesus, kristendom, religion, skenhelig, fördömande
Men nu råkade det bli så att eders skabbige nestor helt plötsligt hade en Nordirländsk katolik vid sin sida och detta är då en av bieffekterna.
Dagen började med lätt skallebank, eftersom flickväns bror gifte sig dagen innan och det serverades en försvarlig mängd god mat samt dryck i lokalen.
Men iaf, kl 11 är det dags att röra sig dit och väl där får jag en kvist i handen, en treåring i famnen och helt plötsligt står man och tittar på en biskop som pladdrar ur bibeln, tystnar och folksamlingen mumlar något till svar.
Oerhört kul/komiskt beroende på hur man ser det.
Sedan tar allting fart, för nu ska vi ut och gå en sväng.
För de som inte vet det så är palmsöndagen den dagen då jesus red på åsnan in i Jerusalem och folk lade palmblad framför ekipaget på marken.
Detta ska då symboliseras fram, så biskop, präster och något som verkar vara några medelålders altarpojkar sätter fart och hela församlingen travar efter, nån längst fram sjunger så det ekar mellan hustaken och några sjunger med.
I det här läget är allt jag kan tänka på
- 1. Detta hjälper inte mot min huvudvärk.
- 2. Jag tycker synd om de mäklare i området som har lägenhetsvisning just nu....
Men runt kvarteret går det och sen in i kyrkan.
Flickväns mamma har fixat platser åt oss längst fram (hyggligt), så alla kan se oss...
Där finns också treåringens kusin, en ett år yngre flicka.
Vad kan gå fel med två småbarn i en kyrka :)
Men nu börjar skådespelet.
Vi börjar med att sjunga (vi och vi, jag mimar) och sedan är det dags för berättelsen om jesu intåg, som visserligen är en intressant berättelse, men vi har två småbarn i sällskapet som muntert upptäcker att det går att leka på den bänken framför oss där man antagligen ska knäböja.
Nu börjar knackningarna på axlarna, att vi stör, det är olämpligt, etc etc.
Själv har jag lust att recitera bibelstycket som säger "låt barnen komma till mig" men det är mitt första besök där och jag tror det finns bättre tidpunkter till detta.
Men efter tre rusher nerför altargången så är det dags att gå ut i förtid.
Lite synd för biskopen hade en väldigt bra utläggning om att våld inte leder någonstans, att man ska lita på jesus ord och gärningar och lite annat som jag tror hänvisade till Bjästa-händelsen.
Men folket verkar vara ungefär detsamma som i andra kristna församlingar, på vägen ut så kommer gliringar och viskningar om att man inte ska ha småbarn i kyrkan och lite annat om uppfostran.
Själv är jag skitglad över att treåringen har spring i benen och som till större delen av vaket tillstånd har matrester och utkletat snor i ansiktet, ett friskt barn ser ut så.
För att återgå till bibeltexter så är det tre som dykt upp.
Först var det ju berättelsen där Jesusgestalten säger "Låt barnen komma till mig".
Sedan är det texten om steningen "Den som är utan synd..."
Och till sist den där Jesusgestalten kastar ut månglarna ur templet.
Kan inte säga säkert.
Men jag tror Jesus hellre tittar på glada barn än skenheliga och fördömande gamla gubbar och tanter.
Han hade nog skickat ut dessa också med ett tillägg.
"Låt barnen komma till mig, och ni gnällspikar kan ställa er sist i kön"
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om palmsöndagen, katolik, jesus, kristendom, religion, skenhelig, fördömande
Kommentarer
Postat av: Siobhan
Klockrent älskling!!! Är mäkta imponerad över att du faktiskt snappade upp en del av vad biskopen sa. Jag var för upptagen med snotface för att lyssna.
Trackback
