SvD's Claes Arvidsson våldtar såväl press- som yttrandefriheten.
Att ens komma på tanken att jämföra oppositionens förslag att, likt många andra länder, sätta en tidsgräns på krigsinsatsen i Afghanistan och låta Afghanerna själva få ansvaret över sin egen säkerhet med att lägga ner vapnen mot Tyskland 1943.
Det förmedlar ett synsätt som knappt är mänskligt försvarbart, än mindre pressetiskt.
Vi har människor och organisationer som på frivillig och ideell basis gör sitt yttersta för bevarandet och förstärkande av yttrandefrihet och pressfrihet.
Men ibland undrar man varför, speciellt när man ser idioter som Claes Arvidsson kräkas ut ett sådant inlägg.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om claes arvidsson, afghanistan, oppositionen, Mona Sahlin, svenska dagbladet, yttrandefrihet, pressfrihet
Om man är på det humöret skulle man kunna kalla Arvidssons text antingen en målande bild eller ett slag under bältet.
Men hur det skulle vara en våldtäkt på press- och yttrandefriheten begriper jag inte. Du brukar vara mer begriplig i vanliga fall. Kan du förklara för en som inte förstår den här gången?
Det Arvidsson gör är att använda sitt rykte som oberoende journalist och granskare av makt till att ovillkorligen och osmakligt stödja en sida i politiken.
Men det stannar inte riktigt där denna gången.
Det han gör är att påstå att sätta en tidsplan för tillbakadragande av krigsmakten från Afghanistan är att jämställa med att kapitulera inför Nazi-Tyskland.
Och det är att gå så långt över gränsen för ett press-etiskt försvarbart förfarande att jag som medborgarrättsaktivist tar det personligt.
