Kollektiv skuldbeläggning, obligatorisk demokratisk fostran och återreglering.
Alltid kul att väcka debatt och känslor, man vet aldrig vad man river upp.
Det är gårdagens blogginlägg "LO och S leker Nordkorea" som har, minst sagt, skapat reaktioner jag inte sett på länge.
Basen i inlägget ligger i två separata uttalanden.
1. Wanja Lundby-Wedins uttalande om att sommarlovet är för långt och tre veckor av det bör ägnas åt demokratisk fostran. Då WLW är socialdemokrat så antar jag att det är deras version av demokratisk fostran som gäller och denna sortens tvång är jag motståndare till.
2. Juholts tal i Almedalen där det ingick bland annat att återförstatliga apoteken, återförstatliga tågtrafiken och i slutänden även återreglera finansmarknaden. Något som blir extremt svårt om man inte tar till Chavec-metoder (socialism).
Detta komprimerade jag ihop till följande text:
"När LO via Wanja Lundby-Wedin förordar obligatorisk "demokratisk fostran", ett uttalande från Almedalen som på ett märkligt vis inte plockats upp av media, och S vill "återreglera" finanssektorn.
Då är frågan om det ska bli en Hugo Chavez-modell eller om man ska hoppa rakt in i en Nordkoreansk sådan.
I Arbetarrättsrörelsens begynnelse handlade det om att ge arbetare grundläggande rättigheter, så de kunde åtnjuta större frihet.
Idag ska det lagstiftas hårt, så arbetarna kan rättas in i ledet.
Jag föredrar den gamla arbetarrättsrörelsen."
Och illustrerade detta med en jämförelsebild av Juholt och Stalin med frågan:
(Håkan Juholt och Josef Stalin, inte bara utseendemässigt lika?)
Och det är detta som tydligen väckt ilska, såpass stor att en person har valt att skuldbelägga hela den liberaldemokratiska rörelsen som oseriös.
Jag svarar i punktform.
Detta sammantaget är en kollektivistisk lösning av Sovjetisk modell. Något som sedan lång tid tillbaka visat sig vara fullständigt otänkbart.
Nu har jag fått en del skit för att jag komprimerade allt detta i en snabb text, men majoriteten av de som läser det jag skriver vet om att det ligger alltid något bakom och om det är något som är oklart så frågar de vad som avses.
Kanske är jag bortskämd med en trogen läsarskara som gör så, men detta är det sätt jag skriver på.
Att jag nu har blivit representant för Liberaldemokraterna kommer inte att förändra det faktum att detta är min högst personliga blogg.
Jag hoppas de flesta kan göra denna åtskillnad.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, missförstånd, raljerande, nordkorea, chavez, kollektiv skuldbeläggning, demokratisk fostran, återreglering
Det är gårdagens blogginlägg "LO och S leker Nordkorea" som har, minst sagt, skapat reaktioner jag inte sett på länge.
Basen i inlägget ligger i två separata uttalanden.
1. Wanja Lundby-Wedins uttalande om att sommarlovet är för långt och tre veckor av det bör ägnas åt demokratisk fostran. Då WLW är socialdemokrat så antar jag att det är deras version av demokratisk fostran som gäller och denna sortens tvång är jag motståndare till.
2. Juholts tal i Almedalen där det ingick bland annat att återförstatliga apoteken, återförstatliga tågtrafiken och i slutänden även återreglera finansmarknaden. Något som blir extremt svårt om man inte tar till Chavec-metoder (socialism).
Detta komprimerade jag ihop till följande text:
"När LO via Wanja Lundby-Wedin förordar obligatorisk "demokratisk fostran", ett uttalande från Almedalen som på ett märkligt vis inte plockats upp av media, och S vill "återreglera" finanssektorn.
Då är frågan om det ska bli en Hugo Chavez-modell eller om man ska hoppa rakt in i en Nordkoreansk sådan.
I Arbetarrättsrörelsens begynnelse handlade det om att ge arbetare grundläggande rättigheter, så de kunde åtnjuta större frihet.
Idag ska det lagstiftas hårt, så arbetarna kan rättas in i ledet.
Jag föredrar den gamla arbetarrättsrörelsen."
Och illustrerade detta med en jämförelsebild av Juholt och Stalin med frågan:
(Håkan Juholt och Josef Stalin, inte bara utseendemässigt lika?)
Och det är detta som tydligen väckt ilska, såpass stor att en person har valt att skuldbelägga hela den liberaldemokratiska rörelsen som oseriös.
Jag svarar i punktform.
- Det är Håkan Juholts återregleringar jag är negativ till, inget annat, då de kräver en Chavezsk lösning.
- Det är WLWs tvångsfostran i egen idépolitisk modell jag motsätter mig och kallar Nordkoreansk.
Detta sammantaget är en kollektivistisk lösning av Sovjetisk modell. Något som sedan lång tid tillbaka visat sig vara fullständigt otänkbart.
Nu har jag fått en del skit för att jag komprimerade allt detta i en snabb text, men majoriteten av de som läser det jag skriver vet om att det ligger alltid något bakom och om det är något som är oklart så frågar de vad som avses.
Kanske är jag bortskämd med en trogen läsarskara som gör så, men detta är det sätt jag skriver på.
Att jag nu har blivit representant för Liberaldemokraterna kommer inte att förändra det faktum att detta är min högst personliga blogg.
Jag hoppas de flesta kan göra denna åtskillnad.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, missförstånd, raljerande, nordkorea, chavez, kollektiv skuldbeläggning, demokratisk fostran, återreglering
Kommentarer
Postat av: Carl Johan Rehbinder
Tyvärr verkar den nordkoreanska modellen vara rätt så tilltalande för en hel del politiker i alla slags partier. Det bara syns mer om man ser ut som en korsning mellan Stalin och Klabbarparn.
Postat av: Stefan L
Tja, eller så matade du bara trollet.
Men visst är det lätt å bli stött när inte bara en själv utan ens politiska hemvist blir attackerad.
Jag kommer själv aldrig att ta liberaldemokraterna på allvar så länge Bard är inblandad.
Trackback
