Låt arbetsmarknadens parter vara ifred.
Men jag är också involverad i politiken genom projektet Liberaldemokraterna, med förhoppningen att vara det liberala alternativet till valet 2014.
Så ni vet var jag är någonstans när jag skriver följande text.
----------------
Ibland drabbas jag av akut trötthet vad gäller polariseringen mellan arbetsmarknadens parter.
Med det menar jag egentligen inte så mycket att fackföreningarna och arbetsgivarnas är i luven på varandra titt som tätt, för det tillhör det allmänna spelet.
Utan att detta underblåses från politiskt håll för kortsiktiga "vinster".
Så när ungdomspartier kör igång korkade och kontraproduktiva kampanjer som "Fucka Facket" från CUF-håll och odelade hyllningar av olaglig aktivism från vänsterhåll blir jag förbannad på riktigt.
För de som drabbas av denna polarisering är de som ställs i mitten av fajten, arbetarna och de arbetslösa.
Ju längre omdömeslösa politiker ställer arbetsmarknadens parter ifrån varandra desto svårare blir det att göra något åt det som är problemet i svensk arbetspolitik.
Arbetslösheten.
För mig är saker som nystartszoner ett desperat populistprojekt, för hur i svarta helvete hjälper det personer på området om det öppnar en fabrik i närheten om den hämtar in folk utifrån?
Och om personer på området anställs vad händer då om de vill flytta?
Ska de tvingas säga upp sig?
Det finns egentligen ingen universallösning på problemet eftersom arbetsmarknaden är såpass dynamisk som den är, men det jag vet efter att ha befunnit mig på båda sidor av stängslet är att arbetsmarknadens parter mår bäst av att lämnas ifred.
Jag har några punkter jag driver i liberaldemokraterna och som jag kommer att driva om jag blir vald uppåt i fackföreningsrörelsen.
Här presenterar jag den första punkten.
1 - A-kassan.
A-kassan ska bort från politikers godtyckliga beslut och återföras till fackföreningarna, jag kommer också att verka för att konkurrensutsätta för att den enskilde arbetaren ska få ansvaret över hur deras lön spenderas, för det finns ganska många som vill ha en arbetslöshetsförsäkring som inte är ansluten till en facklig organisation.
I detta menar jag inte bara a-kasseavgiften som betalas av den enskilde löntagaren, utan även avgiften som betalas genom arbetsgivaravgiften.
På så vis får löntagaren makten att ta det via facket, via privata alternativ, eller om man väljer att slösa bort det så är det också ett alternativ (om än ett korkat sådant).
Hur ramavtalet för detta kommer att se ut?
Som sagt, låt arbetsmarknadens parter sköta detta.
Det vi som politiker har som enda uppgift är att sätta en tidsgräns för när detta ska vara klart och det gör man genom att rösta igenom en förändring av lagstiftningen som ligger till bas.
Förslagsvis innan utgången av 2016.
Då har de lite drygt 2 år på sig att komma överens.
Frågor?
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om fackförening, CUF, vänstern, liberaldemokraterna, arbetarrätt, arbetspolitik, politik
Jo nystartszoner är ett synnerligen puckat förslag. Skälet till att de tagit upp det förslaget är att de vill föröska motverka ghettona. Men nystartszoner kommer inte att fungera.
Vill de motverka ghettona måste de göra det billigare för vanligt folk att bo i ghetton. om en person idag flyttar till ett ghetto så kostar det den personen mer iform av pengar för högre försäkring och förlust när man utsätts för brott. Så de de borde göra är tex att sänka skatterna eller hyran för de som bor i ghetton och har fast arbete. Då finns ett ekonomiskt incitament för vanliga löntagare att flytta till ghetton och den totalal utslagenheten i ghetton minskar.
Eller marknadshyror.
Vid införande av marknadshyror kommer aldrig dessa "slumlords" att kunna ta ut ockerhyror på mögelbostäder.
Samt underlätta byggandet av bostäder, såväl lyx som bas.
Nja, i bergsjön där ja bor finns det mig veterligt endast kommunala hyresvärdar.
