Tjeckiens fall, Europas räddning.
Ett tjeckiskt EU-ordförandeskap som anses ha varit kraftlöst blir ännu svagare efter premiärminister Mirek Topolaneks fall. Det lär EU överleva. Värre är att landets EU-skeptiske president Vaclav Klaus får en nyckelroll. På spel står Lissabonfördraget och EU-utvidgningen.
....
I detta maktvakuum är oklart hur det ska gå med Tjeckiens ratificering av Lissabonfördraget. Underhuset röstade i mitten av februari för det nya EU-fördraget men i senaten som väntas rösta i april finns det flera motståndare. Uteslutas kan inte att den avvisar fördraget. I praktiken skulle Lissabonfördraget i sådana fall vara dött eftersom det krävs att det ratificeras av samtliga 27 medlemsländer.
I praktiken skulle Lissabonfördraget varit dött och begravet sedan 2005, detta enligt EU's egna regler.
Detta monstrum till pappersmassa har blivit nedröstat i Frankrike och Nederländerna (när det kallades EU-Konstitutionen) och senast Irland när man kryssat över rubriken och döpt om det till Lissabonfördraget.
Man kan tycka att meddelandet borde gått fram när de länder som tillåter sin befolkning att ha en åsikt om EU-grundlagen genom folkomröstningar samtliga röstar ner det.
Men då heter det att vi röstar fel, att vi inte förstår komplexiteten.
Kort sagt, vackra ord för att slippa säga rakt ut att de anser oss korkat valboskap som inte förstår vårt eget bästa.
Lyssna bara på vad vår egen kommissionär, Margot Wallström anser om valresultat.
GE = Gavin Esler, från BBC Newsnight MW = Margot Wallström
GE: …och jag får nu sällskap från Bryssel av Margot Wallström, vice president för Europakommissionen. Och din chef, José Manuel Barroso har sagt att fördraget inte är dött, att fördraget fortfarande lever. Kan du förklara för väljarna vad de måste göra för att ta livet av fördraget?
MW: (3 sekunders paus) Jag tror, att om vi är seriösa ifråga om demokrati så tror jag att vi måste förstå varför det irländska folket röstade nej. Det måste vara, så att säga, det första steget, och det är det som irländarna och vi kommer att bidra till fram till att stats- och regeringsledarna möts.
GE: Man kan väl förutsätta att de röstade nej för att de inte gillar fördraget, men din chef säger att…
MW: Det vet du inte!
GE: …fördragsarbetet kommer fortsätta. Jag frågar dig bara: vad behöver de göra om de inte vill ha fördraget?
MW: Jag tror att vi helt enkelt måste få klart för oss, och att det irländska parlamentet kommer göra den analysen och även vi via Eurobarometern kommer att försöka få reda på mer.
GE: …men finns det någonting?
MW: …precis som vi gjorde efter de franska och nederländska omröstningarna också. Och svaren var väldigt olika faktiskt, om du jämför vad väljarna i Frankrike och Nederländerna sa, så det är det…
GE: Nå, de sa nej! …men finns det någonting väljarna kan göra…
MW: …första steget och sen får vi diskutera vad som skall göras.
GE: Men finns det någonting väljarna kan göra för att bli av med det här fördraget? …i en demokrati?
MW: I en demokrati, så lyssnar du på väljarnas oro, och så ser du om det finns något vi kan göra för att möta den oron? Vad, exakt, var det de oroade sig för som fick dem att säga nej?
GE: …men, du förstår…
MW: Och de politiska ledarna har investerat så mycket politiskt kapital, tid och energi för att försöka få på plats ett nytt maskineri, för att få EU att fungera bättre. Så självklart ger de inte upp så lätt. De kommer försöka hitta…
GE: …precis…
MW: …en väg framåt därför att vi behöver göra EU mer demokratiskt och öppet… och mer effektivt.
GE: …men förstår du inte, det fundamentala problemet är att många väljare över hela Europa ser EU som något odemokratiskt man blivit påtvingad. Och de vänder sig inte mot medlemskap i EU, de vänder sig bara mot hur det sköts och hur saker tvingas på dem. Och när väljarna säger nej, så säger du att ni ändå kommer fortsätta och försöka hitta en väg att få dem att säga ja.
MW: Nej. Vad jag anser vi har gjort är att självklart alla stater själva beslutar hur de vill ratificera ett nytt fördrag. Alla ledare har förstås skrivit under på fördraget och i Irland i enlighet med deras nationella konstitution, så krävdes det en folkomröstning. Och om 18 medlemsstater sagt ja…
GE: Utan att fråga väljarna!
MW: …och en medlemsstat sagt nej, så tror jag att alla medlemmar vill ha något att säga till om i allt det här och att självklart måste du analysera varför det blev ett nej. Finns det något vi kan råda bot på? Finns det något vi kan rätta till? Och den analysen måste komma först.
GE: Men för att komma tillbaka till själva poängen: för att väljarna, de enda väljare som haft något att säga till om när det gäller det här fördraget. De enda, de irländska väljarna. Mycket intelligenta, väldigt pålästa människor. Ett rätt rejält valdeltagande. De sa nej, men trots det fortgår processen. Så därför… Det är absolut det som folk menar med det demokratiska underskottet.
MW: Men låt oss lämna det till ledarna att diskutera vad man skall göra i en sådan här situation. Och kom ihåg, problemen, de har inte försvunnit bara för att irländarna har sagt nej. Problemen inom EU med ett demokratiskt underskott, med ett antal nya utmaningar, med 27 medlemsstater inte 12, och med ett maskineri som skapades för 12 inte 27, problemen har inte försvunnit. Och det är det här man förväntar sig att de politiska ledarna skall tackla. Om vi vill vara effektiva i bekämpningen av klimatkrisen, hanterandet av höga oljepriser, så får vi utrusta den Europeiska Unionen med verktyg för detta. Effektivt och demokratiskt. Och det var utgångspunkten för hela diskussionen och jag tror det är på det vi måste fokusera våra krafter just nu.
GE: OK. Margot Wallström, tack för att du kunde gästa oss från Bryssel.
(översättning från Livbåten)Ge upp nu, EU-grundlagen är inte välkommen.
Börja lita på er befolkning, visa att ni är värda vårt förtroende.
Då kan vi börja med ett nytt EU-fördrag, men det ska vara ett som utgår från demokratiska grundprinciper, att all offentlig makt ska utgå från folket.
Pinged at Twingly, Intressant
EU-kritik.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, lissabonfördraget, Margot Wallström, Tjeckien, demokrati
EU har här haft för bråttom. Jag blev förvånad när de forna öststaterna tilläts bli medlemmar så här fort.
Det var och är för stora sociala skillnader mellan öst och väst. Det kloka hade varit att teckna det typ av avtal som Sverige hade med EU, innan det svenska inträdet. Och låta det vara så under en generation, då man utökar samarbetet på all fronter, så att ojämlikheterna i levnadsstandard, utbildning med mera i de olika samhällena minskar.
Under den tiden skulle man ha kunnat förberedda en ordentligt genomlyst och förankrad konstitution för EU. Istället gjorde man tvärtom.
Gjort är gjort, och nu måste man göra sitt bästa.
En ny konstitution för EU måste komma underifrån, och vara förankrad hos oss gräsrötter.
Annars är risken stor att återigen blir det kaotiska och krigiska Europa, som det var fram till andra världkrigets slut.
Roligt det här om de politiska ledarna som lagt ner så mycket kraft:
- Så självklart ger de inte upp så lätt. De kommer försöka hitta (…) en väg framåt därför att vi behöver göra EU mer demokratiskt och öppet… och mer effektivt.
Början och slutet på meningen är helt inkompatibla. Inser människan att hon uttrycker sig som en tjänsteman i en diktatur?
Ja, om inget annat politiskt statement gjort en förbannad den sista tiden, så är det här högoktanigt bränsle.
