Scaber Nestor

En teori om SD's framgångar de senaste åren är att personer som politiken har övergett för att kämpa om mittenväljarna, söker sig till ytterlighetspartier.

Det kan ligga en hel del i detta, jag kan lätt se hur jag en gång i tiden hade kunnat fastna i högerextremismen.
När jag bröt mobbingen mot mig hade jag egentligen bara två vägar att gå.
Knark eller Nassarna.

Jag valde knarket, en stor del kan ha varit att jag inte reagerar så bra mot auktoriteter.


Men idag har du väldigt många personer som undrar var de konventionella partierna har tagit vägen.

Och när Folkpartiet bara klarar av att prata om hårdare straff istället för en liberal väg med vetenskaplig bas, när sossar och moderater har i stort sett samma politik för att fånga folket i mitten, centern och kristdemokraterna inte ens har en plan mot fattigdom, miljöpartiet har egentligen aldrig haft nån heller och vänsterpartiet inte är ett trovärdigt alternativ.

Vad har du då kvar?

Jo, istället för att partierna fångar upp folk och vänjer dom av med det mest extrema och slipar ner kanterna, så har du partier och organisationer som förstärker känslan av "vi mot dom" och då får du ökat stöd för SD, ND, AFA, Svenska Motståndsrörelsen etc etc.


Kort sagt.
Vill man undvika att ytterlighetspartierna och extremisterna får ökat stöd.
Ta bort grogrunden för dem.

Släpp in folket i politiken!

Här är ett exempel:

Sluta tvinga arbetslösa till meningslösa (och för skattebetalarna svindyra) praktikplatser som inte leder nånstans.
Om en kommunal eller statlig arbetsplats har mer än 50% praktikanter på lönebidrag eller socialbidrag, måste det för helvete vara långt bättre för såväl personerna och staten att ge dom en riktig lön, eller hur?

Fattigdom kan leda till desperation, desperation kan leda till extremism.
Slutar man bry sig om de som har det svårast, ska man inte bli så förvånad över att reaktionen blir därefter.