Arbetarrörelsens problem är pamparnas avsaknad av kontakt med rötterna.

Jag tror jag kan summera hela arbetarrättsrörelsens problem i en enda mening och det är ganska långt ifrån det Wanja påstår.


Det är avsaknad av kontakt med rötterna.





Ska det finnas någon form av fallskärm när man lämnar ett högt uppdrag inom fackföreningarna?
Ja, och av en enkel anledning.
Har du en gång haft en hög position inom facket så har du enormt svårt att gå tillbaka till arbetslivet just för att företag inte vill ha dig där.

Men samtidigt måste denna vara rimlig i förhållande till vad medlemmarna tjänar och kan överse med.

Man kan inte bo i 160 kvadratmeter stora paradvåningar betalda av medlemsavgifter eller ha en fallskärm som sträcker sig 10-15 år framåt i tiden.
Framför allt kan man inte strutta omkring med över 100.000kr i månadslön av medlemmarnas pengar och samtidigt bryta mot ingånget centralt avtal genom att acceptera ungdomslöner på 75% av den avtalade minimilönen.


Fackföreningsrörelsen är svårt sjuk, rentav döende om inte stora förändringar sker och det inom de närmsta åren.
Men det är inte att skilja LO från S, det är bara två parter som har möjlighet att göra detta och det är genom beslut på riksnivå för både LO och S.

Det ser jag inte komma att ske inom en överskådlig framtid, speciellt inte som att de som propagerar för det är påfallande ofta borgerliga debattörer.
Jag förstår varför de gör det, men inte hur de lyckas göra det gång efter annan utan att få hånskratt levererat i ansiktet.


Svaret är mycket mer komplicerat än att skilja parterna åt, det ligger i att Arbetarrörelsen har överlämnat ansvaret över arbetarna på staten.
A-kassan är överlämnad till staten, Avtal har blivit till lagar som nu istället för att ligga på arbetsmarknadens parter att komma överens om, ligger i godtycket av ett majoritetsbeslut i riksdagen.
Och som vi alla vet så är inte majoriteten arbetarrättsvänlig direkt.

Men vad är svaret då?


Det kommer i ett senare inlägg :)




Pinged at TwinglyIntressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Pelle

Mona fick fjorton miljoner i avgångsvederlag plus en halv miljon i present som det heter.De är många i de olika pertierna som ständigt genomför dessa transaktioner av folkets skattepengar.Organiserad brottslighet och inget annat.Tro jag det att vanligt folk myglar så gott det går med dessa herrar och damer som bara ser till sitt eget bästa.

2010-11-22 @ 09:38:57
Postat av: scaber nestor

Som du själv säger har det med Riksdagens regler att göra, inlägget gäller arbetarrörelsens problem.



Alla förväntar sig miljonvederlag till politiker på borgarsidan.

Från vänster blir det ett hinder.

2010-11-22 @ 09:42:03
Postat av: undrande

Monas pension gäller endast (14,5 mil) om hon lever till hon blir 85 år...Ja minus om hon jobbar med lön från en anställnig..

En person som blir arbetslös vid 55 års ålder och ej får något nytt jobb får ca 13,5 mil om han/hon blir 85 år ... ?????

2010-11-22 @ 14:19:45
Postat av: scaber nestor

undrande, hur räknar du nu?



En person som blir arbetslös vid 55 års ålder får ut max a-kassa på max 680kr/dag om denne är medlem i a-kassan, vilket motsvarar ca 18.500kr/mån innan skatt



det är ca 220.000:- per år gånger 10 år = 2,22 milj.



Sen kommer denne att få en relativt usel pension eftersom denne inte jobbat de sista 10 åren.

Men vi räknar på snittpensionen för en man = 208.000:- per år



vilket blir om man bara räknar rakt av på 20 år 4,16 miljoner.



Sammanlagt blir detta 6,38 miljoner.

Men troligen mindre just på grund av avsaknaden av pensionsgrundande inkomst de sista 10 åren innan pension.



2010-11-22 @ 14:44:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0