Näthat och dödshot.
Idag skriver Expressen om näthatet och hur det tvingat några kändisar att antingen sluta blogga eller stänga av sin kommentarsfunktion.
Min åsikt i frågan är att det är en sk "Occupational Hazard".
Jag har skrivit om mänskliga rättigheter i flera år och har fått min beskärda del av dödshot.
Och antingen ger man dem rätt och lägger ner, eller också fortsätter man.
Idag är det ingen större fara, sedan jag skrev mitt inlägg "Lite om min bakgrund, vilket kan förklara varför jag inte är så lättskrämd" har de varit lätträknade.
Det problem jag har haft ibland är att jag måste argumentera även för de som vill mig illa och de som sprider skit.
Men det är just dessa tillfällen som yttrandefriheten och rätten att vara anonym på nätet är till för.
För det är så lätt att hänga med i horden som kräver regleringar, som kräver ett stopp för anonymiteten.
Men mänskliga rättigheter och medborgarrätt är inte lätt och ska inte vara det heller.
Det är det som skiljer agnarna från vetet.
Det är det som skiljer populister i riksdagen från ideella krafter på nätet, det är det som skiljer löpsedelsjournalisterna i kvällspressen från de seriösa journalisterna.
Det ska vara svårt att försvara alla medborgares rättigheter, vore det lätt hade aldrig medborgarrättskampen i USA uppstått för 60 år sedan, eller nedtecknandet av den svenska tryckfriheten för den delen.
Det hade varit så lätt att lyssna på den stackars busschauffören som Rosa Parks vägrade ta order ifrån, det hade vart så lätt att följa med i hopen som lemlästade Johan Henrik Schönheitför att han tryckt "förgripliga skrifter".
Men världen ville annorlunda då, och den vill annorlunda idag.
Så det är beklagligt att Marcus Birro, Linda Skugge och många andra kändisbloggare får elaka kommentarer och dödshot, men priset för att tysta ner de anonyma rösterna är för högt.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om dödshot, näthat, mänskliga rättigheter, blogg, kändisblogg
Min åsikt i frågan är att det är en sk "Occupational Hazard".
Jag har skrivit om mänskliga rättigheter i flera år och har fått min beskärda del av dödshot.
Och antingen ger man dem rätt och lägger ner, eller också fortsätter man.
Idag är det ingen större fara, sedan jag skrev mitt inlägg "Lite om min bakgrund, vilket kan förklara varför jag inte är så lättskrämd" har de varit lätträknade.
Det problem jag har haft ibland är att jag måste argumentera även för de som vill mig illa och de som sprider skit.
Men det är just dessa tillfällen som yttrandefriheten och rätten att vara anonym på nätet är till för.
För det är så lätt att hänga med i horden som kräver regleringar, som kräver ett stopp för anonymiteten.
Men mänskliga rättigheter och medborgarrätt är inte lätt och ska inte vara det heller.
Det är det som skiljer agnarna från vetet.
Det är det som skiljer populister i riksdagen från ideella krafter på nätet, det är det som skiljer löpsedelsjournalisterna i kvällspressen från de seriösa journalisterna.
Det ska vara svårt att försvara alla medborgares rättigheter, vore det lätt hade aldrig medborgarrättskampen i USA uppstått för 60 år sedan, eller nedtecknandet av den svenska tryckfriheten för den delen.
Det hade varit så lätt att lyssna på den stackars busschauffören som Rosa Parks vägrade ta order ifrån, det hade vart så lätt att följa med i hopen som lemlästade Johan Henrik Schönheitför att han tryckt "förgripliga skrifter".
Men världen ville annorlunda då, och den vill annorlunda idag.
Så det är beklagligt att Marcus Birro, Linda Skugge och många andra kändisbloggare får elaka kommentarer och dödshot, men priset för att tysta ner de anonyma rösterna är för högt.
Pinged at Twingly, Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om dödshot, näthat, mänskliga rättigheter, blogg, kändisblogg
Kommentarer
Trackback
