Lite om min bakgrund, vilket kan förklara varför jag inte är så lättskrämd.
Detta är egentligen en väldigt lång historia som börjar med det utanförskap jag kände när jag som 4-årig skånepåg helt plötsligt befann mig i Värmland, redan från början var jag en utböling som pratade konstigt, betedde mig annorlunda och som inte deltog i de befintliga traditionerna.
Tex, i Värmland så firar de trettondag knut med att gå knutgubbe, vilket kan jämföras med påskkärring fast detta är mitt i smällkalla vintern och nästan ingen annanstans gör de detta.
Så om ni muttrar över konstiga seder, kolla inom landet innan ni öppnar käften, det finns riktigt skumma seder inom landets gränser som får ganska många av "blattarnas" seder att verka rätt normala.
Fråga om svartsoppa tex.
Men nu glider jag lite från ämnet.
Jag kom alltså till Värmland som 4-åring med bred skånsk Lundadialekt, utstående öron och synfel.
Gissa vad jag utsattes för?
Sedan flyttade vi ut till en by mitt i ingenstans, 2.5 kilometer från närmaste busshållplats, rött hus med vita knutar och den lokala fotbollsklubben 50 meter bort.
Lägg nu till att jag, förutom skånsk dialekt, utstående öron och synfel även råkade vara överintelligent och även ganska känslig, lite feminin skulle nog en del kalla det och hur det går ihop med fotboll...
Nu kan ni nog gissa hur min skolgång var.
Vi snabbspolar tills en dag när jag var ca 13 år, jag har hittills bara blivit verbalt mobbad, utfrusen, lite blåslagen kanske emellanåt.
Några av mina klasskamrater bestämmer sig för att de ska ha roligt med utbölingen.
Så de tar ett rep och hänger mig.
Nej, jag skämtar inte, jag fick ett rep runt halsen och blev uppspänd i en gren ca 100m in i skogen från skolan och sedan gick de därifrån.
Lyckligtvis är det en svag gren så innan jag tuppar av så når mina fötter marken och jag kan ta mig loss.
Nu kan man tro att det blir lite Hollywood över det hela där jag tränar och blir stor och stark och hämnas.
Kyss mig i arslet.
Jag är för fan bara 13 bast, vad i helvete vet jag om såna saker?
Så jag höll käften i ett år till, höll mig undan och sprang in på toaletten och gömde mig tills det var säkert att gå ut, nog kom jag hem med blåmärken emellanåt, men inget som inte kunde bortförklaras med vanligt tonårsbråk.
En gång blev jag ombedd av lärarna att visa dem de som bråkade med mig, jag pekade ut några av dom i skolkatalogen (inte de värsta, lite självbevarelsedrift har man) och hoppades att det äntligen skulle vara över.
Nån månad senare blev jag hängd igen, denna gången var det en dålig knut som räddade mig.
Nu kommer vi till det som förändrade mitt liv.
Knark.
Jag hade redan blivit bjuden av de lokala "busarna", men strax innan min 14-års dag så tog de mig under deras skyddande armar och jag blev "en av dem", det var antagligen bara slumpen att det blev knarkarna och inte nazisterna, båda grupperna brukar rikta in sig på individer som mig.
Jag tänker inte tråka ut er med detaljer om de närmaste åren, men mobbingen slutade, jag avancerade från hasch till amfetamin och extacy, min favorit var 0,5g tjack, 0,3g koks och en E i en toappappersfyrkant (bomb) som jag rullade ihop och svalde med den vätska (oftast hembränt) som fanns tillgänglig..
Först kom kokset, sen tjacket ovanpå och avslutades med en E.
Ibland tog det dagar innan jag kom ner igen.
Jag minns inte min 18-årsdag, jag är faktiskt osäker på hur jag tog mig från 17 till 19, vissa saker är helt borta, andra saker vet jag inte om jag drömde eller om de var verklighet.
Jag lyckades ändå få en slutexamen på kockskolan och fick ett år på turist/hotell i Malung, fråga mig inte hur.
Jag vet inte, lika lite hur jag lyckades hålla mig undan polisen.
Här kommer vi till den delen som kanske visar att jag inte är den mest lättskrämde i Sverige.
Jag har vid denna tidpunkt redan blivit knivskuren och huggen med skruvmejsel och fått näsa, revben och fingrar brutna, mest pga slagsmål.
Jag tänker inte berätta omständigheterna runt eller vilka personer som var inblandade.
Har ni liknande erfarenheter så förstår ni varför.
Men kontentan var att jag vaknade med en skarpladdad Glock i tinningen och ett ultimatum.
Idag är jag vid liv och jag tänker inte berätta vad som hände, men det gällde en inbillad skuld.
Det tog ungefär ett år med liknande händelser innan det redde upp sig.
En snabb sammanfattning av mitt liv efter detta är: (snabbspolning på sammanlagt 15 år)
Kapade missbruket.
Skaffade (vanliga) jobb.
Genomgick Narconons reningsprogram. (oj, utan att bli scientolog...)
Beredde mig på Svenssonliv.
Några dumma kötthuvuden ville driva igenom övervakningssamhället.
Jag blev frampushad som frontfigur i Nätverket Svart Måndag.
Och här är vi idag.
Så, nu är det några felknullade rövhål som fått för sig att ringa mig och berätta för mig hur illa ut jag kan råka eftersom jag ska vara en landsförrädare som inte vill ha ett övervakningssamhälle, jag ska tydligen också passa mig eftersom jag inte är skräckslagen för flyktingar.
Ärligt talat.
Om ni skulle råka få mig så rädd att jag tar era hot på allvar?
Då är det inte jag som har en fot i graven.
Så, då är detta sagt om mitt förflutna.
Kan vi gå vidare nu?
Det är lite jävla jobbigt faktiskt, vissa saker har jag inte ens berättat för min närmaste familj.
pingat på intressant och twingly
Läs även andra bloggares åsikter om Mobbing, pennalism, narkotika, missbruk, hängning, nazism, landsförrädare, flykting, utanförskap, familj, FRA, FRA-Lagen, Svart Måndag, övervakningssamhället
Tex, i Värmland så firar de trettondag knut med att gå knutgubbe, vilket kan jämföras med påskkärring fast detta är mitt i smällkalla vintern och nästan ingen annanstans gör de detta.
Så om ni muttrar över konstiga seder, kolla inom landet innan ni öppnar käften, det finns riktigt skumma seder inom landets gränser som får ganska många av "blattarnas" seder att verka rätt normala.
Fråga om svartsoppa tex.
Men nu glider jag lite från ämnet.
Jag kom alltså till Värmland som 4-åring med bred skånsk Lundadialekt, utstående öron och synfel.
Gissa vad jag utsattes för?
Sedan flyttade vi ut till en by mitt i ingenstans, 2.5 kilometer från närmaste busshållplats, rött hus med vita knutar och den lokala fotbollsklubben 50 meter bort.
Lägg nu till att jag, förutom skånsk dialekt, utstående öron och synfel även råkade vara överintelligent och även ganska känslig, lite feminin skulle nog en del kalla det och hur det går ihop med fotboll...
Nu kan ni nog gissa hur min skolgång var.
Vi snabbspolar tills en dag när jag var ca 13 år, jag har hittills bara blivit verbalt mobbad, utfrusen, lite blåslagen kanske emellanåt.
Några av mina klasskamrater bestämmer sig för att de ska ha roligt med utbölingen.
Så de tar ett rep och hänger mig.
Nej, jag skämtar inte, jag fick ett rep runt halsen och blev uppspänd i en gren ca 100m in i skogen från skolan och sedan gick de därifrån.
Lyckligtvis är det en svag gren så innan jag tuppar av så når mina fötter marken och jag kan ta mig loss.
Nu kan man tro att det blir lite Hollywood över det hela där jag tränar och blir stor och stark och hämnas.
Kyss mig i arslet.
Jag är för fan bara 13 bast, vad i helvete vet jag om såna saker?
Så jag höll käften i ett år till, höll mig undan och sprang in på toaletten och gömde mig tills det var säkert att gå ut, nog kom jag hem med blåmärken emellanåt, men inget som inte kunde bortförklaras med vanligt tonårsbråk.
En gång blev jag ombedd av lärarna att visa dem de som bråkade med mig, jag pekade ut några av dom i skolkatalogen (inte de värsta, lite självbevarelsedrift har man) och hoppades att det äntligen skulle vara över.
Nån månad senare blev jag hängd igen, denna gången var det en dålig knut som räddade mig.
Nu kommer vi till det som förändrade mitt liv.
Knark.
Jag hade redan blivit bjuden av de lokala "busarna", men strax innan min 14-års dag så tog de mig under deras skyddande armar och jag blev "en av dem", det var antagligen bara slumpen att det blev knarkarna och inte nazisterna, båda grupperna brukar rikta in sig på individer som mig.
Jag tänker inte tråka ut er med detaljer om de närmaste åren, men mobbingen slutade, jag avancerade från hasch till amfetamin och extacy, min favorit var 0,5g tjack, 0,3g koks och en E i en toappappersfyrkant (bomb) som jag rullade ihop och svalde med den vätska (oftast hembränt) som fanns tillgänglig..
Först kom kokset, sen tjacket ovanpå och avslutades med en E.
Ibland tog det dagar innan jag kom ner igen.
Jag minns inte min 18-årsdag, jag är faktiskt osäker på hur jag tog mig från 17 till 19, vissa saker är helt borta, andra saker vet jag inte om jag drömde eller om de var verklighet.
Jag lyckades ändå få en slutexamen på kockskolan och fick ett år på turist/hotell i Malung, fråga mig inte hur.
Jag vet inte, lika lite hur jag lyckades hålla mig undan polisen.
Här kommer vi till den delen som kanske visar att jag inte är den mest lättskrämde i Sverige.
Jag har vid denna tidpunkt redan blivit knivskuren och huggen med skruvmejsel och fått näsa, revben och fingrar brutna, mest pga slagsmål.
Jag tänker inte berätta omständigheterna runt eller vilka personer som var inblandade.
Har ni liknande erfarenheter så förstår ni varför.
Men kontentan var att jag vaknade med en skarpladdad Glock i tinningen och ett ultimatum.
Idag är jag vid liv och jag tänker inte berätta vad som hände, men det gällde en inbillad skuld.
Det tog ungefär ett år med liknande händelser innan det redde upp sig.
En snabb sammanfattning av mitt liv efter detta är: (snabbspolning på sammanlagt 15 år)
Kapade missbruket.
Skaffade (vanliga) jobb.
Genomgick Narconons reningsprogram. (oj, utan att bli scientolog...)
Beredde mig på Svenssonliv.
Några dumma kötthuvuden ville driva igenom övervakningssamhället.
Jag blev frampushad som frontfigur i Nätverket Svart Måndag.
Och här är vi idag.
Så, nu är det några felknullade rövhål som fått för sig att ringa mig och berätta för mig hur illa ut jag kan råka eftersom jag ska vara en landsförrädare som inte vill ha ett övervakningssamhälle, jag ska tydligen också passa mig eftersom jag inte är skräckslagen för flyktingar.
Ärligt talat.
Om ni skulle råka få mig så rädd att jag tar era hot på allvar?
Då är det inte jag som har en fot i graven.
Så, då är detta sagt om mitt förflutna.
Kan vi gå vidare nu?
Det är lite jävla jobbigt faktiskt, vissa saker har jag inte ens berättat för min närmaste familj.
pingat på intressant och twingly
Läs även andra bloggares åsikter om Mobbing, pennalism, narkotika, missbruk, hängning, nazism, landsförrädare, flykting, utanförskap, familj, FRA, FRA-Lagen, Svart Måndag, övervakningssamhället
Dagens andra inlägg handlar om oseriösa företag som försöker skrämma bloggare till tystnad.
Nej, inte skivindustrin den här gången, även om man lätt kan tro att det är så.
Nej, det är Deep|Ed som uppmärksammar Hewal Företagsrådgivnings försök att skrämma bloggare till tystnad och sprida desinformation genom att stealtha positiva kommentarer hos bloggare som skriver negativt om företaget samt att de hotar att stämma en bloggare.
Ofrivillig humor när kommentarerna på en av bloggarna visar sig komma från Hewal's kontor i Hudiksvall och en av kommentarerna är signerad av en Kristina, som också "råkar" vara namnet på en av säljarna.
Hewal uppmärksammas bla i denna diskussionstråd, något som antagligen sätter ytterligare en spik i kistan för detta skojeri.
Det är fler än jag som väljer att uppmärksamma detta bloggsfärens svar på PLUS.
Lindqvist, Jenefeldt, JMW, Dan, Pierre Andersson, KY Nerd, Next Generation Internet, Silverbakk, Sennbrink,
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Hewal, skojare, blogg, skrämma till tystnad, desinformation, bloggsfärens svar på plus
Nej, det är Deep|Ed som uppmärksammar Hewal Företagsrådgivnings försök att skrämma bloggare till tystnad och sprida desinformation genom att stealtha positiva kommentarer hos bloggare som skriver negativt om företaget samt att de hotar att stämma en bloggare.
Ofrivillig humor när kommentarerna på en av bloggarna visar sig komma från Hewal's kontor i Hudiksvall och en av kommentarerna är signerad av en Kristina, som också "råkar" vara namnet på en av säljarna.
Hewal uppmärksammas bla i denna diskussionstråd, något som antagligen sätter ytterligare en spik i kistan för detta skojeri.
Det är fler än jag som väljer att uppmärksamma detta bloggsfärens svar på PLUS.
Lindqvist, Jenefeldt, JMW, Dan, Pierre Andersson, KY Nerd, Next Generation Internet, Silverbakk, Sennbrink,
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Hewal, skojare, blogg, skrämma till tystnad, desinformation, bloggsfärens svar på plus
Bra musik på youtube och LastFM.
Hittade lite bra musik på www.lastfm.se som jag tänkte dela med mig, tyvärr måste jag plocka ut det från youtube istället för lastfm, är det nån som vet varför man inte kan, eller är det bara jag som är dum i huvudet?
Först ut är Amberian Dawn - River of Touni, Sångerskan är en Myspacekompis.
Härnäst kommer Decadence, sångerskan är en kombinerad helgon/myspacekompis, hon skickade mig ett gratisprov på sin musik vilket ledde till att jag köpte allt de släppt. (ja, det är en hint)
Catamenia - Koulon Tanssi har nog ett av de bästa intron jag hört.
Nu lite lugnare Amorphis - Alone. (myspace)
Vi avslutar med Svartmetallshumor. Sportlov - Offerblod i Vallabod.
Så, kommentera gärna och skicka rekommendationer, undvik dock artister som är för IPRED.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om LastFM, youtube, Amberian Dawn, Sportlov, Amorphis, Catamenia, Decadence
Först ut är Amberian Dawn - River of Touni, Sångerskan är en Myspacekompis.
Härnäst kommer Decadence, sångerskan är en kombinerad helgon/myspacekompis, hon skickade mig ett gratisprov på sin musik vilket ledde till att jag köpte allt de släppt. (ja, det är en hint)
Catamenia - Koulon Tanssi har nog ett av de bästa intron jag hört.
Nu lite lugnare Amorphis - Alone. (myspace)
Vi avslutar med Svartmetallshumor. Sportlov - Offerblod i Vallabod.
Så, kommentera gärna och skicka rekommendationer, undvik dock artister som är för IPRED.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om LastFM, youtube, Amberian Dawn, Sportlov, Amorphis, Catamenia, Decadence
Skänk en slant till skånes jordbävningsoffer.
JORDBÄVNING I SKÅNE - DIN HJÄLP BEHÖVS!
NU HAR DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN ORSAKAT JORDBÄVNING I SKÅNE!
Tisdagen den 16 december slog katastrofen till med full kraft i Skåne. Med epicentrum utanför Bo Olsson i Tomelilla skakade en kraftig jordbävning med magnituden 4.7 på Richterskalan hela Skåne. Tusentals skåningar väcktes ur sin nattsömn de så väl behöver. Många var hungriga efter att inte ha ätit på hela natten.
Som ni ser så var förödelsen stor.
Din hjälp behövs omedelbart.
Skåningen är en mycket känslig individ, särskilt nu inför julen. Många skåningar kommer lida oerhört om de inte får luad ål, gröt och kalkon med sviskon till jul. Läkare har redan sett naveldjupet minska hos vissa skåningar i särskilt utsatta områden.
Skänk 1500 kronor till konto bifogat nedan. Denna blygsamma summa kan ge tre skåningar en trygg tillvaro under julen som de så väl behöver. Se exempel nedan.
1500 kronor ger tre skåningar:
snaps till julbordet
extra grädde i ris á la Maltan
extra fet ful-fiskad ål
specialimporterade äpplen till äpplekagan
filtar till soffan, för eftermiddagsluren
Öppna ditt hjärta, och plånboken, och börja skänk NU!
DU KAN RÄDDA EN SKÅNING TILL JUL!
Skånsk jordbävningshjälps konto 90 XXXX -5
En bloggbävning om jordbävningen:
AB, SydSv, SydSv2, Nils Mohlin, Coach O, Trixes tankar, Chokladcigg, Konst eller Konstigt, Haväng, Lisselgård, Rebeccas mammablogg, Beimelang, Sesses, Thirtysomething,
pingat på intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Jordbävning, Skåne, Välgörenhet, humorSkåne skakar.
Nu på morgonen strax efter jag skrivit det förra blogginlägget om pedofil-luciatåg (som visat sig vara ett helt vanligt luciatåg med traktens tonåringar), så skakade huset till lite, det kändes något hårdare än när godståget drar förbi men jag tänkte inte mycket på det.
Tydligen var det en jordbävning.
Här var epicentrum,
Blev jag orolig?
Nope, för mig som bor 50 meter från järnvägen är det inte helt ovanligt att huset skakar, men jag kan tänka mig hur det var för de som bor mitt ute i ingenstans och helt plötsligt rasslar det till i skåpen och porslin klirrar, kanske nån tavla valde att positionera sig strax söder om sin originalposition.
Men i stort tror jag folk bara tycker det är spännande.
Uppdatering:
Sedan finns det knäppgökar som ser det som tecken på jordens undergång, mitt tips är att om man är så övertygad om att Apokalypsen är närstående, gå före så kommer jag när jag är klar, jag har bara ett liv att leva först.
Övrig Media.
SydSv, KvP, KvP2, KvP3, DN, SvD, SvD2.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Jordbävning, skåne
Tydligen var det en jordbävning.
Här var epicentrum,
Blev jag orolig?
Nope, för mig som bor 50 meter från järnvägen är det inte helt ovanligt att huset skakar, men jag kan tänka mig hur det var för de som bor mitt ute i ingenstans och helt plötsligt rasslar det till i skåpen och porslin klirrar, kanske nån tavla valde att positionera sig strax söder om sin originalposition.
Men i stort tror jag folk bara tycker det är spännande.
Uppdatering:
Sedan finns det knäppgökar som ser det som tecken på jordens undergång, mitt tips är att om man är så övertygad om att Apokalypsen är närstående, gå före så kommer jag när jag är klar, jag har bara ett liv att leva först.
Övrig Media.
SydSv, KvP, KvP2, KvP3, DN, SvD, SvD2.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Jordbävning, skåne
Alter Ego är borta, ett offer för cancer och för en ej fungerande sjukvård.
I Alter Egos sista bloggpost beskriver hon sin kamp mot cancern som också är en kamp mot en usel sjukvård.
Hon skriver:
Som jag också förklarat så är det lite si och så med effektiviteten på sjukhuset, för mig personligen har det mer varit en förvaringsplats eftersom man inget utreder eller bryr sig, oavsett vilka symtomer och märkligheter som hela tiden dykt upp, när jag legat inne. Någon PAL (patientansvarig läkare) har jag nog inte, det är åtskilliga som tycker till eller rättare sagt ständigt sagt, vi avvaktar eller så byter man bara medicinsorter. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att de inte är specialister på cancer på denna avdelning, det låter i det närmsta som de ingenting alls vet om cancer och det blir ju inte jag muntrare av eftersom jag inte kan diskutera kring mina smärtor och symtomer.
[...]
Men äntligen hade jag fått en tid för första cellgiftsbehandlingen, 10 november var det dags
Blodvärdet hade naturligtvis sjunkit liksom att många andra värden blivit sämre, men det verkade mest vara till besvär att beställa blod åt mig, trots att jag haft bloddiarréer i flera veckor.
[...]
Efter första påsen med cellgift, så kändes det konstigt så det skulle spolas. Sedär, tvärstopp, inget backflöde med blod i retur. Precis som de två föregående CVKarna, så ville inte heller denna fungera. Personalen tyckte det var märkligt för det var inget de varit med om förut. Medan jag själv sa, att jag skulle nog blivit mer förvånad om det hade fungerat. Nåväl, det gick ju iallafall att få in vätska, så behandlingen fortsatte och skulle sedan avslutas med en påse blod.
Det kunde ha slutat med typ scenen där Emil i Lönneberga fick grisblod över sig, för precis där lilla Bella nyligen klättrat så hände nästa märklighet. Ventilen till blodpåsen lossnade helt plötsligt och det tog ett par sekunder av totalt kaos innan vi begrep var blodet sprutade ifrån. Jag, sängen och golvet var totalt nedblodat, att så pass lite kan göra så mycket skada för det såg ut som ett blodbad, fast det säkert bara var någon deciliter.
När min mor gick bort i denna sjukdom vid 50 års ålder var det efter en kamp som pågick under nästan 2 decennium, hon fick först bröstcancer när hon var 34 år som hon blev friskförklarad från efter att ha fått operera bort ena bröstet, tyvärr återkom den när hon var 39, dock tog det nästan 4 år för henne att få diagnosen och vid det laget var nästan hela vänsterbenet angripet av skelettcancern.
Hur 4 olika läkare kan missa att leta efter cancer hos en tidigare cancerpatient, eller rättare sagt så missade de inte ,3 av läkarna sade uttryckligen efter provtagning att det inte var cancer hon hade i benet trots att knäskålen vandrade över hela knät eftersom det var så uppfrätt.
De var tom inne med artoskopi (titthålskirurgi) och missade det.
Så att sjukvården gör missar det har jag tyvärr alldeles för stor erfarenhet av.
Men hon kämpade på och vid något tillfälle trodde de att de fått bort den, men sedan kom metastaserna i inälvorna.
Hon fick iallafall uppleva sitt silverbröllop och sin 50-årsdag, hon fick se sina barn växa upp, skaffa jobb och börja leva sina egna liv, men ingen av oss han börja reproducera oss så hon fick aldrig uppleva att bli mormor eller farmor.
Det är drygt 12 år sedan nu, men fortfarande gör det ont att skriva om det och det gör mig fortfarande förbannad över att se att sjukvården är så eftersatt, att de sparar in på behandlingar för att spara pengar vilket kostar människoliv nästan på daglig basis gör mig ursinnig på ansvariga politiker som vägrar ge sjukvården de medel de behöver.
Dock verkar det finnas något undantag, men jag antar att det bara bekräftar regeln.
Alter Ego's dotter "Drakunge"skriver:
Idag, imorse, precis när snön började falla, den tionde december 2008 gick min mamma Helené Almgren bort.
Mitt huvud är tjockt. Jag kan inte tänka ...ännu mindre skriva. Vad skriver man?
Bloggsfären sörjer:
Arvid Falk, Opassande, Kulturbloggen, Basic Personligt, Ludmilas blogg, Ullis Värld, Deep Edition, Frk F, Mina Moderata Karameller, Tonårsmorsa, Beas Tankar, och många många fler.
Pingat på intressant.
Vila i frid Alter Ego
Hon skriver:
Som jag också förklarat så är det lite si och så med effektiviteten på sjukhuset, för mig personligen har det mer varit en förvaringsplats eftersom man inget utreder eller bryr sig, oavsett vilka symtomer och märkligheter som hela tiden dykt upp, när jag legat inne. Någon PAL (patientansvarig läkare) har jag nog inte, det är åtskilliga som tycker till eller rättare sagt ständigt sagt, vi avvaktar eller så byter man bara medicinsorter. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att de inte är specialister på cancer på denna avdelning, det låter i det närmsta som de ingenting alls vet om cancer och det blir ju inte jag muntrare av eftersom jag inte kan diskutera kring mina smärtor och symtomer.
[...]
Men äntligen hade jag fått en tid för första cellgiftsbehandlingen, 10 november var det dags
Blodvärdet hade naturligtvis sjunkit liksom att många andra värden blivit sämre, men det verkade mest vara till besvär att beställa blod åt mig, trots att jag haft bloddiarréer i flera veckor.
[...]
Efter första påsen med cellgift, så kändes det konstigt så det skulle spolas. Sedär, tvärstopp, inget backflöde med blod i retur. Precis som de två föregående CVKarna, så ville inte heller denna fungera. Personalen tyckte det var märkligt för det var inget de varit med om förut. Medan jag själv sa, att jag skulle nog blivit mer förvånad om det hade fungerat. Nåväl, det gick ju iallafall att få in vätska, så behandlingen fortsatte och skulle sedan avslutas med en påse blod.
Det kunde ha slutat med typ scenen där Emil i Lönneberga fick grisblod över sig, för precis där lilla Bella nyligen klättrat så hände nästa märklighet. Ventilen till blodpåsen lossnade helt plötsligt och det tog ett par sekunder av totalt kaos innan vi begrep var blodet sprutade ifrån. Jag, sängen och golvet var totalt nedblodat, att så pass lite kan göra så mycket skada för det såg ut som ett blodbad, fast det säkert bara var någon deciliter.
När min mor gick bort i denna sjukdom vid 50 års ålder var det efter en kamp som pågick under nästan 2 decennium, hon fick först bröstcancer när hon var 34 år som hon blev friskförklarad från efter att ha fått operera bort ena bröstet, tyvärr återkom den när hon var 39, dock tog det nästan 4 år för henne att få diagnosen och vid det laget var nästan hela vänsterbenet angripet av skelettcancern.
Hur 4 olika läkare kan missa att leta efter cancer hos en tidigare cancerpatient, eller rättare sagt så missade de inte ,3 av läkarna sade uttryckligen efter provtagning att det inte var cancer hon hade i benet trots att knäskålen vandrade över hela knät eftersom det var så uppfrätt.
De var tom inne med artoskopi (titthålskirurgi) och missade det.
Så att sjukvården gör missar det har jag tyvärr alldeles för stor erfarenhet av.
Men hon kämpade på och vid något tillfälle trodde de att de fått bort den, men sedan kom metastaserna i inälvorna.
Hon fick iallafall uppleva sitt silverbröllop och sin 50-årsdag, hon fick se sina barn växa upp, skaffa jobb och börja leva sina egna liv, men ingen av oss han börja reproducera oss så hon fick aldrig uppleva att bli mormor eller farmor.
Det är drygt 12 år sedan nu, men fortfarande gör det ont att skriva om det och det gör mig fortfarande förbannad över att se att sjukvården är så eftersatt, att de sparar in på behandlingar för att spara pengar vilket kostar människoliv nästan på daglig basis gör mig ursinnig på ansvariga politiker som vägrar ge sjukvården de medel de behöver.
Dock verkar det finnas något undantag, men jag antar att det bara bekräftar regeln.
Alter Ego's dotter "Drakunge"skriver:
Idag, imorse, precis när snön började falla, den tionde december 2008 gick min mamma Helené Almgren bort.
Mitt huvud är tjockt. Jag kan inte tänka ...ännu mindre skriva. Vad skriver man?
Bloggsfären sörjer:
Arvid Falk, Opassande, Kulturbloggen, Basic Personligt, Ludmilas blogg, Ullis Värld, Deep Edition, Frk F, Mina Moderata Karameller, Tonårsmorsa, Beas Tankar, och många många fler.
Pingat på intressant.
Vila i frid Alter Ego
Nej tack, jag är inte så billig.
Nej tack Aftonbladet / Bloggportalen.
Jag kan tänka mig att länka till de nyheter som jag anser vara värt att länka till, men jag kan lika gärna välja Aftonbladet som någon av konkurrenterna inom riksmedia eller en landsortstidning.
Aftonbladets/Bloggportalens stora bloggpris är bara ett sätt att få pöbeln att skriva om deras nyheter och använda sig av Bloggportalens indexeringstjänst, detta för att få ökad trafik till den egna sidan, ökade annonsintäkter och i förlängningen ökad lösnummerförsäljning.
Men det är också ett försök att få tillbaka kontrollen över vad allmänheten ska anse vara läsvärt.
Det tråkiga är att många nu kommer att börja länkhora till vilken skitartikel som helst på AB samt pinga hjärnan av sig på bloggportalen för att få visa sig duktig inför husse.
Jag kommer att fortsätta som tidigare med ett litet förbehåll, finns det en artikel jag anser vara värd att länka till kommer jag att göra det strax efter jag kollat ifall den finns någon annanstans att hämta och mitt pingande kommer att ske någon annanstans.
Försök styra vad jag ska blogga om så är chansen stor att det får motsatt effekt.
Man ser på bloggportalen att valparna redan börjar flockas runt köttbenet.
Uppdatering:
Jag hittar inbjudan i skräpmailen, mitt svar kvarstår.
Nu med ett visst avog mot att använda mig av bloggportalen.
Uppdatering2:
Jag blir så full i skratt när jag ser samma personer som refererar till kvällspressen som "Aftonhoran", "Sexpressen" och i flera år har nedvärderat nyhetsmedia som korrupta och journalister som köpta, helt plötsligt bli alldeles till sig i trasorna över att ett pris har instiftats av en av dessa tidningar.
Jag antar att chansen att bli en "kändis" tar udden av den gamla kritiken.
Jag respekterar de allra flesta som väljer att vara med i spektaklet, alla gör vi egna val.
Men några bloggar kan jag nog inte läsa i fortsättningen utan att "hycklare" kommer att dyka upp i bakhuvudet.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Stora Blogg Priset, Stora Bloggpriset, Länkhora
Jag kan tänka mig att länka till de nyheter som jag anser vara värt att länka till, men jag kan lika gärna välja Aftonbladet som någon av konkurrenterna inom riksmedia eller en landsortstidning.
Aftonbladets/Bloggportalens stora bloggpris är bara ett sätt att få pöbeln att skriva om deras nyheter och använda sig av Bloggportalens indexeringstjänst, detta för att få ökad trafik till den egna sidan, ökade annonsintäkter och i förlängningen ökad lösnummerförsäljning.
Men det är också ett försök att få tillbaka kontrollen över vad allmänheten ska anse vara läsvärt.
Det tråkiga är att många nu kommer att börja länkhora till vilken skitartikel som helst på AB samt pinga hjärnan av sig på bloggportalen för att få visa sig duktig inför husse.
Jag kommer att fortsätta som tidigare med ett litet förbehåll, finns det en artikel jag anser vara värd att länka till kommer jag att göra det strax efter jag kollat ifall den finns någon annanstans att hämta och mitt pingande kommer att ske någon annanstans.
Försök styra vad jag ska blogga om så är chansen stor att det får motsatt effekt.
Man ser på bloggportalen att valparna redan börjar flockas runt köttbenet.
Uppdatering:
Jag hittar inbjudan i skräpmailen, mitt svar kvarstår.
Nu med ett visst avog mot att använda mig av bloggportalen.
Uppdatering2:
Jag blir så full i skratt när jag ser samma personer som refererar till kvällspressen som "Aftonhoran", "Sexpressen" och i flera år har nedvärderat nyhetsmedia som korrupta och journalister som köpta, helt plötsligt bli alldeles till sig i trasorna över att ett pris har instiftats av en av dessa tidningar.
Jag antar att chansen att bli en "kändis" tar udden av den gamla kritiken.
Jag respekterar de allra flesta som väljer att vara med i spektaklet, alla gör vi egna val.
Men några bloggar kan jag nog inte läsa i fortsättningen utan att "hycklare" kommer att dyka upp i bakhuvudet.
Pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Stora Blogg Priset, Stora Bloggpriset, Länkhora
Julhandla på marknader i år.
Ja, både du och jag vet om att en hel del av det som säljs på julmarknader är krimskrams.
Men dessa marknader innehåller också just de kreatörer vi är ute efter att stötta med pengar direkt i handen, utan mellanhänder som kräver särlagstiftning.
Jag som bor i Hjärup rekommenderar vår egen julmarknad i Jakriborg.
Med riddare, ett 80-tal utställare och tomtebesök under två helger (13-14 samt 20-21).
Fler tips har du här på Malmotown och VästSverige.
Har du en egen julmarknad du vill promota så skriv om den i kommentarsfältet så för jag upp den antingen i listan eller som ett eget inlägg.
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Julmarknad, jakriborg, riddare, tomten
Men dessa marknader innehåller också just de kreatörer vi är ute efter att stötta med pengar direkt i handen, utan mellanhänder som kräver särlagstiftning.
Jag som bor i Hjärup rekommenderar vår egen julmarknad i Jakriborg.
Med riddare, ett 80-tal utställare och tomtebesök under två helger (13-14 samt 20-21).
Fler tips har du här på Malmotown och VästSverige.
Har du en egen julmarknad du vill promota så skriv om den i kommentarsfältet så för jag upp den antingen i listan eller som ett eget inlägg.
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Julmarknad, jakriborg, riddare, tomten
Säljes: 8st böcker och 4DVD-skivor.
Böcker:
Ondskan
pingat på intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, chat, IPRED, böcker säljes
Ondskan
Vendetta
Ingen mans land
I hennes majestäts tjänst
En medborgare höjd över varje misstanke
Madame Terror
Tjuvarnas marknad
Fienden inom oss
DVD-skivor:
Coq Rouge
Den demokratiske terroristen
Hamilton
Ondskan
Säljes pga författarens fullkomligt imbecilla inställning till rättsamhället.
En gång såg jag upp till författaren och när man läser boken "Fienden inom oss" så begriper jag inte hur författaren kan ta ställning för den rättsvidriga IPRED-Lagen.
Jag rekommenderar författaren att läsa den boken igen, kanske författaren då ser att boken kan appliceras på mer än en företeelse.
pingat på intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, chat, IPRED, böcker säljes
näthatare och troll.
På kort tid har jag varit tvungen att radera några besökskommentarer pga innehållet är stötande, gränsar till lagbrott eller går till personangrepp mot mig.
Detta har fått en av dem att bli lite purken och det dök upp ytterligare en kommentar som gjorde att jag valde att helt enkelt "banna" honom från kommentarsfältet.
Nej, jag har ingen funktion som gör att jag kan blockera vissa IP-adresser eller mailadresser, det jag gör är helt enkelt att radera denna persons kommentarer per automatik när de dyker upp i framtiden
Så i skenet av detta vill jag göra en förtydling.
Detta är min blogg, inte en anslagstavla.
Jag försöker inte styra diskussionerna som uppkommer genom att radera obekväma åsikter, detta tror jag de flesta kan hålla med om som följer min blogg någorlunda regelbundet.
Men jag måste dra gränsen någonstans för att diskussionerna ska förbli sakliga och inte gå för OT.
Med detta sagt är alla varmt välkomna att diksutera mina inlägg och teorier, mitt kommentarsfält är lika öppet som tidigare, det förhandsmodereras ingenting här, klarar du bara av att hålla dig från osakliga personangrepp och lagöverträdelser så behöver jag inte efterhandsmoderera.
mvh.
Scaber Nestor
Detta har fått en av dem att bli lite purken och det dök upp ytterligare en kommentar som gjorde att jag valde att helt enkelt "banna" honom från kommentarsfältet.
Nej, jag har ingen funktion som gör att jag kan blockera vissa IP-adresser eller mailadresser, det jag gör är helt enkelt att radera denna persons kommentarer per automatik när de dyker upp i framtiden
Så i skenet av detta vill jag göra en förtydling.
Detta är min blogg, inte en anslagstavla.
Jag försöker inte styra diskussionerna som uppkommer genom att radera obekväma åsikter, detta tror jag de flesta kan hålla med om som följer min blogg någorlunda regelbundet.
Men jag måste dra gränsen någonstans för att diskussionerna ska förbli sakliga och inte gå för OT.
Med detta sagt är alla varmt välkomna att diksutera mina inlägg och teorier, mitt kommentarsfält är lika öppet som tidigare, det förhandsmodereras ingenting här, klarar du bara av att hålla dig från osakliga personangrepp och lagöverträdelser så behöver jag inte efterhandsmoderera.
mvh.
Scaber Nestor
Rättvisemärkt kaffe, en självklarhet.
Via Maria Ferm (Grön Ungdom) hittar jag detta testet.
Jag är en elegant espresso.
Ta ställning själv för en rättvis värld.
Eller åtminstone för att kaffeodlarna ska få skäligt betalt, du kanske inte känner till att mycket kaffe odlas i samma länder där kokabusken odlas, genom att betala några extra kronor för ditt kaffe kan du göra en preventiv insats mot narkotikan.
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, rättvisa, Maria Ferm, espresso
Jag är en elegant espresso.
Ta ställning själv för en rättvis värld.
Eller åtminstone för att kaffeodlarna ska få skäligt betalt, du kanske inte känner till att mycket kaffe odlas i samma länder där kokabusken odlas, genom att betala några extra kronor för ditt kaffe kan du göra en preventiv insats mot narkotikan.
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, rättvisa, Maria Ferm, espresso
Begagnade datorer på blocket dyrare än nya.
Jag behöver en notebook eftersom jag är på resande fot så ofta, men jag behöver inte den senaste modellen och inte allt lull-lull omkring.
Så vart söker man sig, jo till Blocket.
Väl där skummar jag igenom skånedelen efter notebooks, sedan tittar jag på laptops.
Till min stora förvåning ser jag att folk på fullt allvar annonserar ut 1 år gamla datorer till nästan fullpris.
Jag kan säga detta om ni funderar på varför eran halvårsgamla laptop inte säljs trots att ni kapat 1000kr på nypriset.
Er halvårsgamla laptop är omodern och finns knappt till salu på elektronikfirmorna, kanske att de kommer ut nu till jul med en flagga som säger "kastas ut för 1kr, ni får en telefon på köpet, teckna 18 månaders abbonemang"
Eller är det så att blocket lever ett eget liv där man kan begära mer än halva priset för en begagnad dator, enbart för att man inte ens tittar på vad de tar ut för priser i affärerna?
Skumt är det iaf.
Själv väntar jag till efter jul, mobilen duger än så länge.
Funderar ni på rubriken till inlägget?
Jag skrev den så för att jag är övertygad om att en halvårsgammal dator, ny från en elektronikkedja, är billigare än en begagnad på blocket och har dessutom full garanti.
Jag tänker inte peka ut en enskild säljare, men ni kan nog se det ganska tidigt om ni söker efter laptops/notebooks/minidator på blocket.
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Dator, laptop, notebook, mobil, begagnat, blocket
Så vart söker man sig, jo till Blocket.
Väl där skummar jag igenom skånedelen efter notebooks, sedan tittar jag på laptops.
Till min stora förvåning ser jag att folk på fullt allvar annonserar ut 1 år gamla datorer till nästan fullpris.
Jag kan säga detta om ni funderar på varför eran halvårsgamla laptop inte säljs trots att ni kapat 1000kr på nypriset.
Er halvårsgamla laptop är omodern och finns knappt till salu på elektronikfirmorna, kanske att de kommer ut nu till jul med en flagga som säger "kastas ut för 1kr, ni får en telefon på köpet, teckna 18 månaders abbonemang"
Eller är det så att blocket lever ett eget liv där man kan begära mer än halva priset för en begagnad dator, enbart för att man inte ens tittar på vad de tar ut för priser i affärerna?
Skumt är det iaf.
Själv väntar jag till efter jul, mobilen duger än så länge.
Funderar ni på rubriken till inlägget?
Jag skrev den så för att jag är övertygad om att en halvårsgammal dator, ny från en elektronikkedja, är billigare än en begagnad på blocket och har dessutom full garanti.
Jag tänker inte peka ut en enskild säljare, men ni kan nog se det ganska tidigt om ni söker efter laptops/notebooks/minidator på blocket.
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Dator, laptop, notebook, mobil, begagnat, blocket
7 saker-utmaningen.
Så, jag har blivit utmanad av urbancat att skriva följande.
Uppgiften är följande:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa
* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem
* Lämna en kommentar i deras blogg om att de har blivit utmanade
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa
1. Jag hoppade över 6m i längdhopp som fjortonåring.
2. Under en skapligt stor del av mina tonår räknade jag sträckorna jag färdades i hur många öl jag orkade dricka under tiden.
Sträckan Karlstad - Göteborg tog 19 folköl, pisspauser inkluderade.
3. Min far lade mitt horoskop när jag föddes, där fick han fram att jag skulle bli antingen skådespelare (Grå man, Lusten finns - Gråten är borta + lite småroller) eller politiker (Nej till EU-rörelsen, Junilistan, Svart Måndag).
Det kan vara en självuppfyllande profetia iom att jag kännt till det hela tiden, men kan inte riktigt skaka av mig känslan av "något mer".
4. Jag sover bättre i en soffa än i en säng.
5. Har jag väl satt upp något på väggen har jag väldogt svårt att komma till att ta ner det igen.
Därför har jag fortfarande 2 trasiga hemmabiosystem runt TV'n.
6. Jag gillar Systembolaget.
7. Jag förstår att man ska kunna skämta om allt och jag vill att man ska skämta om allt.
Men jag tycker ändå inte att cancerskämt är roliga.
* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem.
Amanda Brihed
Daniel Åberg.
Josef Säger...
Hultins Tankegång.
Erik Laakso
Stig-Björn Ljunggren. (måste man skapa konto hos om man vill posta kommentarer, så han får vackert leta sig hit utan hjälp av kommentarsfältet)
Maria Ferm (mp)
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, uppmaning, kedjebrev
Uppgiften är följande:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa
* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem
* Lämna en kommentar i deras blogg om att de har blivit utmanade
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa
1. Jag hoppade över 6m i längdhopp som fjortonåring.
2. Under en skapligt stor del av mina tonår räknade jag sträckorna jag färdades i hur många öl jag orkade dricka under tiden.
Sträckan Karlstad - Göteborg tog 19 folköl, pisspauser inkluderade.
3. Min far lade mitt horoskop när jag föddes, där fick han fram att jag skulle bli antingen skådespelare (Grå man, Lusten finns - Gråten är borta + lite småroller) eller politiker (Nej till EU-rörelsen, Junilistan, Svart Måndag).
Det kan vara en självuppfyllande profetia iom att jag kännt till det hela tiden, men kan inte riktigt skaka av mig känslan av "något mer".
4. Jag sover bättre i en soffa än i en säng.
5. Har jag väl satt upp något på väggen har jag väldogt svårt att komma till att ta ner det igen.
Därför har jag fortfarande 2 trasiga hemmabiosystem runt TV'n.
6. Jag gillar Systembolaget.
7. Jag förstår att man ska kunna skämta om allt och jag vill att man ska skämta om allt.
Men jag tycker ändå inte att cancerskämt är roliga.
* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem.
Amanda Brihed
Daniel Åberg.
Josef Säger...
Hultins Tankegång.
Erik Laakso
Stig-Björn Ljunggren. (måste man skapa konto hos om man vill posta kommentarer, så han får vackert leta sig hit utan hjälp av kommentarsfältet)
Maria Ferm (mp)
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, uppmaning, kedjebrev
Namnbyte.
Det börjar kännas som "Scaber Nestor" spelat ut sin roll i mitt liv.
Scaber Nestor kan snabbt och slarvigt översättas med "Oren Mentor" och är resultatet av en ordlek jag genomförde när jag bytte ut mitt gamla helgon-namn "Ealdorman".
Ealdorman är ett gammalt ord för Ålderman, en vis person som uppnått en anmärkningsvärd ålder.
Detta (med min bakgrund) stämde väl inte riktigt in, så jag började leta upp gamla ord och latinska ord för att skapa ett nytt namn.
Det slutade efter en holmgång mellan mig själv, ett tiotal bärs och en polare som hade dykt förbi med en platta öl i famnen, med Scaber (Smutsig, skabbig, oren) Nestor (lärare mentor)
Nu funderar jag på att helt enkelt börja blogga under mitt riktiga namn.
Vad säger ni som läser någorlunda regelbundet?
Behålla Skabbe eller byta till mitt riktiga namn?
Eller har ni andra förslag är ni välkomna med input.
Ställningen än så länge:
Behåll: 3
Byt: 1
Neutral: 1
(bra input med varumärke, det hade jag faktiskt inte tänkt på)
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, namn, namnbyte, Öl
Scaber Nestor kan snabbt och slarvigt översättas med "Oren Mentor" och är resultatet av en ordlek jag genomförde när jag bytte ut mitt gamla helgon-namn "Ealdorman".
Ealdorman är ett gammalt ord för Ålderman, en vis person som uppnått en anmärkningsvärd ålder.
Detta (med min bakgrund) stämde väl inte riktigt in, så jag började leta upp gamla ord och latinska ord för att skapa ett nytt namn.
Det slutade efter en holmgång mellan mig själv, ett tiotal bärs och en polare som hade dykt förbi med en platta öl i famnen, med Scaber (Smutsig, skabbig, oren) Nestor (lärare mentor)
Nu funderar jag på att helt enkelt börja blogga under mitt riktiga namn.
Vad säger ni som läser någorlunda regelbundet?
Behålla Skabbe eller byta till mitt riktiga namn?
Eller har ni andra förslag är ni välkomna med input.
Ställningen än så länge:
Behåll: 3
Byt: 1
Neutral: 1
(bra input med varumärke, det hade jag faktiskt inte tänkt på)
pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, namn, namnbyte, Öl
Backabranden, 10 år senare.
För 10 år sedan var jag en 24-årig grabb som bara 2 år tidigare flyttat (eller flytt kan man nog kalla det) från de Värmländska skogarna till storstaden Göteborg.
Visst, det var lite strul vad gällde jobb och boende i början, vilket gjorde att en hel del nätter spenderades i trappuppgångar och hissen mellan plan 4-6 i 5:an-husets parkeringsplan.
Men det är en helt annan historia som jag kanske berättar om en annan gång.
Jag minns inte om klockan var innan ett eller efter ett på natten som en kompis ringer mig och berättar att det brinner nere vid backaplan, jag ber honom fara och flyga eftersom jag ska upp till jobbet på morgonen och slänger på luren, men bara några sekunder senare ringer en annan kompis som har ett helt annat tonläge och jag minns de exakta orden hon sade.
"Du Niklas, du har första-hjälpen utbildning va?"
-"Ja, hurså?"
"Du ska nog ta dig ner till Backaplan, det brinner i en festlokal och det verkar vara många skadade och döda."
När man får dessa orden i örat ungefär klockan ett på natten blir man klarvaken.
Jag tar mig ner till Backaplan från Biskopsgården där jag bodde just då och möts av ett totalt kaos, doften av brandrök och annat bränt ligger tung, det ryker fortfarande ur fönstren men både ambulans och brandkår är på plats.
"Skönt" tänker jag till en början, det ser iaf ut som det är kontroll på läget, men ganska fort upptäcker jag att det inte är så mycket kontroll ändå.
Det är folk överallt, personer som flyttar sina kompisar närmare ambulanser, brandbilar som står fel, alldeles för få av allting som ska finnas på en sådan här plats och alldeles för mycket av saker som inte ska få ske sker.
I det läget fanns det inte mycket att göra, jag började få panikkänslor, personer grät, skadade personer som skrek ut sin smärta, folk som desperat ryckte i brandmän och ambulanspersonal för att få hjälp till sina vänner, anhöriga som frågade alla om de sett just deras son eller dotter.
Och till råga på allt så verkade det inte finnas någon som helst organisation bland brandkår- och ambulanspersonal.
Då gjorde jag valet att ta ett kliv tillbaka för jag ville inte addera på kaoset som rådde.
Jag delade ut några filtar, försökte lugna ner en begynnande mobb som bara ville få utlopp för sin ilska och sin rädsla.
Till slut orkade jag inte, jag gick bort till ena kuren på andra sidan spåret där jag satt apatisk i vad som verkade en evighet, sedan åkte jag hem.
Jag önskar verkligen att jag kunnat göra mer, att jag kunnat göra något överhuvudtaget men det var för mycket.
Något år senare började en arabisk tjej jobba hos oss, Kamelia tror jag hon hette, hon var en av de överlevande.
Vi satt och pratade ofta om branden, vilka som försvann, hur hon överlevde, känslorna runt allting.
Jag tror vi hjälpte varandra att bearbeta den ödesdigra natten.
Räddningstjänsten och kyrkan ställde upp med professionell hjälp den första tiden, men då ville alla bara vara med sina familjer, släkterna band ihop sig och en del valde att bearbeta det i ensamhet.
Tyvärr, vilket Kamelia bekräftade för mig, var att en tid senare när folk sökte sig till utomståendes hjälp, så fanns den inte kvar utom för ett utvalt fåtal via BUP en del andra valde att vända sig till religionen.
Resten blev utelämnade till det stöd andra i samma situation klarade av att dela ut.
Jag vet inte hur många av de skadade eller av de andra överlevande som finns bland oss idag, men under de följande åren så fick man höra talas om en del som valt att ända sina egna liv.
Jag vet inte om dessa rykten innehöll någon sanning, men det skapade dunkla känslor hos mig iallafall.
Nu 10 år senare så tänker man tillbaka på vad som hände, om det fanns något mer man kunde gjort eller om någon kunnat göra något för att förhindra det.
Men jag tror inte det.
Det var en sådan händelse där en serie olyckliga omständigheter ledde fram till en katastrof ingen kunnat förutse eller förebygga.
Jag hoppas iaf att Kamelia har det bra, jag vet att hon var olyckligt kär (som vanligt) sist jag träffade henne, men det måste vara 7,5-8 år sedan nu.
Jag väljer att inte pinga detta inlägget.
Visst, det var lite strul vad gällde jobb och boende i början, vilket gjorde att en hel del nätter spenderades i trappuppgångar och hissen mellan plan 4-6 i 5:an-husets parkeringsplan.
Men det är en helt annan historia som jag kanske berättar om en annan gång.
Jag minns inte om klockan var innan ett eller efter ett på natten som en kompis ringer mig och berättar att det brinner nere vid backaplan, jag ber honom fara och flyga eftersom jag ska upp till jobbet på morgonen och slänger på luren, men bara några sekunder senare ringer en annan kompis som har ett helt annat tonläge och jag minns de exakta orden hon sade.
"Du Niklas, du har första-hjälpen utbildning va?"
-"Ja, hurså?"
"Du ska nog ta dig ner till Backaplan, det brinner i en festlokal och det verkar vara många skadade och döda."
När man får dessa orden i örat ungefär klockan ett på natten blir man klarvaken.
Jag tar mig ner till Backaplan från Biskopsgården där jag bodde just då och möts av ett totalt kaos, doften av brandrök och annat bränt ligger tung, det ryker fortfarande ur fönstren men både ambulans och brandkår är på plats.
"Skönt" tänker jag till en början, det ser iaf ut som det är kontroll på läget, men ganska fort upptäcker jag att det inte är så mycket kontroll ändå.
Det är folk överallt, personer som flyttar sina kompisar närmare ambulanser, brandbilar som står fel, alldeles för få av allting som ska finnas på en sådan här plats och alldeles för mycket av saker som inte ska få ske sker.
I det läget fanns det inte mycket att göra, jag började få panikkänslor, personer grät, skadade personer som skrek ut sin smärta, folk som desperat ryckte i brandmän och ambulanspersonal för att få hjälp till sina vänner, anhöriga som frågade alla om de sett just deras son eller dotter.
Och till råga på allt så verkade det inte finnas någon som helst organisation bland brandkår- och ambulanspersonal.
Då gjorde jag valet att ta ett kliv tillbaka för jag ville inte addera på kaoset som rådde.
Jag delade ut några filtar, försökte lugna ner en begynnande mobb som bara ville få utlopp för sin ilska och sin rädsla.
Till slut orkade jag inte, jag gick bort till ena kuren på andra sidan spåret där jag satt apatisk i vad som verkade en evighet, sedan åkte jag hem.
Jag önskar verkligen att jag kunnat göra mer, att jag kunnat göra något överhuvudtaget men det var för mycket.
Något år senare började en arabisk tjej jobba hos oss, Kamelia tror jag hon hette, hon var en av de överlevande.
Vi satt och pratade ofta om branden, vilka som försvann, hur hon överlevde, känslorna runt allting.
Jag tror vi hjälpte varandra att bearbeta den ödesdigra natten.
Räddningstjänsten och kyrkan ställde upp med professionell hjälp den första tiden, men då ville alla bara vara med sina familjer, släkterna band ihop sig och en del valde att bearbeta det i ensamhet.
Tyvärr, vilket Kamelia bekräftade för mig, var att en tid senare när folk sökte sig till utomståendes hjälp, så fanns den inte kvar utom för ett utvalt fåtal via BUP en del andra valde att vända sig till religionen.
Resten blev utelämnade till det stöd andra i samma situation klarade av att dela ut.
Jag vet inte hur många av de skadade eller av de andra överlevande som finns bland oss idag, men under de följande åren så fick man höra talas om en del som valt att ända sina egna liv.
Jag vet inte om dessa rykten innehöll någon sanning, men det skapade dunkla känslor hos mig iallafall.
Nu 10 år senare så tänker man tillbaka på vad som hände, om det fanns något mer man kunde gjort eller om någon kunnat göra något för att förhindra det.
Men jag tror inte det.
Det var en sådan händelse där en serie olyckliga omständigheter ledde fram till en katastrof ingen kunnat förutse eller förebygga.
Jag hoppas iaf att Kamelia har det bra, jag vet att hon var olyckligt kär (som vanligt) sist jag träffade henne, men det måste vara 7,5-8 år sedan nu.
Jag väljer att inte pinga detta inlägget.
