Regeringen tror sig skapa förutsättningar för ett bättre försvar. Karin Enström, moderat riksdagsman och ordförande för försvarsberedningen skriver i tidningen Skärgården den 2 oktober att ”vi i vårt närområde måste kunna agera för att möta både civila och militära incidenter och kriser”.


Karin Enström anser också att vi inte står ­ensamma inför militära eller civila incidenter och hot. Genom erfarenheter från internationella insatser påstås vår förmåga öka att försvara Sveriges territorium.


Det är väl känt att EU inte kan mobilisera eller organisera insatser för militär hjälp till något medlemsland. Sverige kan inte heller överväga medlemskap i NATO, eftersom vår försvarsbudget är så reducerad, att den understiger den andel av BNP som krävs för medlemskap. Sveriges förmåga att mobilisera ett territoriellt inre militärt försvar är i det närmaste obefintlig.


Försvarsmakten kan mobilisera högst trettio tusen soldater för insats. Det kan ske tidigast tio månader efter mobiliseringsorder. Modern stridsutrustning, transportkapacitet, helikopt­rar etc finns inte inom överskådlig tid. Helikopt­rar har flera års leveranstid. Den av försvars­beredningen utlovade tillgängligheten med operativ effekt finns inte.


Den omarbetade FRA-lagen tillåter inte ­inhämtande av underrättelser med signalspaning inom landets gränser för att uppdaga hot mot samhället. Potentiella terrorister finns sannolikt redan på plats.


Sveriges nationsgränser flyttades den 21 decem­ber 2007 till Schengenområdets yttre gräns. Det är därför fritt inträdetill landet för alla som lyckas ta sig in i Schengen utan pass eller med falska papper.


All säkerhetshotande och samhällsfarlig ­invandring till Sverige sker fritt. Med dessa förutsättningar har den säkerhetspolitiska underrättelsetjänsten en svår uppgift. Säpo får inte samarbeta med FRA.


Samordning av militärt och civilt incidentförsvar saknas när det bäst behövs.